”Så du är med i Folkpartiet. Ni ville ju införa språktest,
har ni inte gått och blivit lite främlingsfientliga?”. Språktest är en fråga
som då och då rests och mötts av olika reaktioner. Här kommer jag att beskriva
syftet med språktest, vad jag anser om det samt ett annat förslag som jag tror
skulle fungera bättre.
Språktest innebär att de som invandrat och vill bli
medborgare i ett land ska klara ett prov för att kontrollera att de har vissa
språkkunskaper. Tanken är att det ska förbättra integrationen. Medborgarskapet
fungerar som en morot, eftersom det är något många vill ha kommer många att
anstränga sig hårdare för att lära sig svenska.
På en principiell nivå är det inget märkligt att ställa
vissa krav för att någon ska få bli medborgare. Det finns redan ett krav på att
man måste ha befunnit sig i landet en viss tidsperiod – det är ganska rimligt
om man inte anser att turister som är i landet en vecka borde få rösta. På
samma sätt skulle man kunna ställa krav på vissa kunskaper om språket och
samhället.
Ett problem med språktest är att alla som föds i Sverige
blir medborgare automatiskt, utan något test. De förutsätts vara en del av
samhället och kunna svenska i alla fall. I de flesta fall kanske det är så, men
utanförskap finns även bland människor födda i Sverige. Det finns ännu ett
problem.
Vad skulle ett språktest innehålla? Skulle man endast kräva
extremt grundläggande kunskaper, att kunna föra ett enkelt samtal och kommunicera
med nödvändiga myndigheter? Skulle man kräva grammatiska kunskaper, skillnaden
melan verb och substantiv? Skillnaden mellan adverb och adjektiv? Samma frågor
kan man ställa om ett medborgarskapstest. Ska de kunna beskriva Sveriges
regeringsform, citera grundlagen och namnge den nuvarnade statschefen?
Jag är långt ifrån säker på att alla som är födda i Sverige
kan skillnaden på adverb och adjektiv, på verb och substantiv, eller har någon
aning om hur många ledamöter det finns i Sveriges riksdag. Nu måste just de
frågorna inte finnas med i ett test, men det finns ett gränsdragningsproblem.
Skulle man testa alla som är födda i Sverige också?
Ett annat problem är att ett medborgarskapstest eller ett
språktest kan verka som en morot för att lära sig svenska, men det kan även bli
exkluderande. Det kanske är någon som gärna vill bli medborgare, som har för
avsikt att lära sig svenska men inte hunnit med det än. Den personen skulle i
så fall misslyckas och underkännas. Personen kan öva upp sina kunskaper och
försöka igen, men innan dess kanske personen åker till Norge, hittar ett jobb
och stannar där istället.
Det är inga gigantiska problem jag har beskrivit. Min
bedömning är dock att de är större än den potentiella vinsten av att ha ett
språktest eller medborgarskapstest. Vill man förbättra språkkunskaperna kan man
förbättra språkundervisningen istället. Bättre SFI som är mer anpassad till
individens förkunskaper än idag skulle göra större skillnad än språktest. En
rörligare arbetsmarknad som tillät fler invandrare att få ett jobb skulle
innebära att de fick fler svenska kontakter och snabbare lärde sig språket.
Vad som måste vaa glasklart är dock avsikten med språktest.
Det finns ingen främlingsfientlig baktanke, ingen önskan om att färre människor
ska få bosätta sig i Sverige. Det man vill uppnå är att fler ska lära sig
svenska och att statusen på medborgarskapet ska höjas, så att fler vill bli
medborgare. Det är av välvilja man vill införa språktest, även om jag inte
tycker att det vore en bra idé.
En bättre idé vore däremot större medborgarskapsceremonier,
ceremonin som hålls när några formellt blir välkomnade som nya medborgare i
Sverige. Även om jag inte vill se ett test för att bli godkänd medborgare så
kunde själva ceremonin bli en större tillställning. Det innebär trots allt att
formellt bli en del av staten Sverige, att få rösträtt i de svenska valen som
påverkar alla landets invånare. Ceremonin är en markering av att vi alla kanske
inte har samma bakgrund, men att vi ändå kan ha en framtid tillsammans.
Jasenko Selimovic, en folkpartist som kandiderade till
Europaparlamentet, brukar berätta om att när han kom till Sverige skickade
samhället bara negativa signaler till honom: Vi vill inte ha dig här, vi
behöver dig inte här, vi tror inte att du kan bidra till vårt samhälle, vi ger
dig ett bidrag för att åka tillbaka till dit du kom ifrån.
Så besökte han en medborgarskapsceremoni i USA. Först skulle
alla namn räknas upp, och personen som läste upp namnen uttalade nästan alla
namn så felaktigt att det var pinsamt. Sedan stannade personen upp och sade (ungefär)
”Det fantastiska med den här stunden är att vi, trots att vi har olika
bakgrunder, nu har en gemensam framtid, vi är nu ett”. Sedan lästa hon upp alla
namnen igen, och uttalade alla namnen helt rätt. Därefter kom flaggorna och
musiken in. Många av deltagarna grät av lycka.
Medborgarskapsceremonier är symbolpolitik. Det är dock
symbolpolitik som spelar roll. En bättre medborgarskapsceremoni skulle kunna ge
medborgarskapet något högre status. Det skulle dessutom, och detta är det
viktigaste av allt, kunna skicka följande signaler till nya svenskar: Vi vill
gärna ha er här, vi behöver er, vi tror att ni kan bidra till samhället, vi
hoppas att ni vill stanna här, kanske till och med både leva och dö i Norden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar