Ekonomiska klyftor - Ja tack!

Det här inlägget behandlar ekonomisk omfördelning och utjämning av ekonomiska klyftor i samhället. Fokus ligger på just minskande av ekonomiska klyftor, inte klyftor mätt i ”livschanser” eller i utbildning. Inlägget baserar sig till stor del på en text av harvardfilosofen Robert Nozick, som är känd för sitt verk Anarki, stat och Utopi från 1974. Hans text här heter ”Hur friheten rubbar mönstren” och behandlar just ekonomisk omfördelning. Texten är i princip ett svar på John Rawls ”En teori om rättvisa” där Rawls förespråkar just ekonomisk omfördelning om det gynnar samhällets sämst ställda. Jag inleder med ett citat från ”Hur friheten rubbar mönstren”. Läsning av Nozick rekommenderas varmt, i just denna text krossar han tanken om utjämning av ekonomiska klyftor på mindre än en halv sida.

”Det är inte klart hur de som hyser andra idéer om distributiv rättvisa kan förkasta berättigandebegreppet. Låt oss tänka oss att en fördelning kommer till stånd som stöds av en av dessa idéer. Vi antar att det är din favoritfördelning och kallar den D1. Alla kanske har en lika stor andel, eller också varierar andelarna i enlighet med någon dimension som du sätter högt. Vi antar nu att den store basketspelaren Wilt Chamberlain är mycket efterfrågad som publikmagnet (Vi antar också att kontrakten bara löper på ett år och att spelarna är fria att själva skriva på kontrakt.) Han skriver under ett kontrakt med ett lag, och enligt kontraktet skall 25 cent av priset på varje biljett till varje hemmamatch gå till honom. ”

Här klargör Nozick förutsättningarna för sitt resonemang. Detta är alltså ”den perfekta fördelningen”, den ”rättvisa” fördelningen, som råder. Alla har exakt samma ekonomiska förutsättningar. Detta är vad rawlsianer vill uppnå i början av varje människas liv, samma förutsättningar, och vad de flesta socialister vill uppnå i varje givet ögonblick, samma utfall. Vi fortsätter med Nozicks text:

”Säsongen startar, och åskådarna flockas till hans lags matcher. De köper sina biljetter och lägger varje gång 25 cent av biljettpriset i en särskild bössa med Chamberlains namn. De tycker att det är spännande att se honom spela, och att det är värt hela inträdesbiljetten. Låt oss anta att en miljon personer bevistar hans hemmamatcher under en säsong, och han får alltså 250 000 dollar, en mycket större summa än genomsnittsinkomsten och större än någon annans. Har han rätt till denna inkomst? Är denna nya fördelning D2 orättvis? I så fall varför?”

Här är resonemangets kärna. I ett samhälle där man får använda sina skattade pengar till vad man vill inom lagens gränser (vilket jag hoppas att alla liberaler tycker att man ska få) och där man får spela basket och se basketmatcher är detta ett fullt möjligt scenario, om vi tänker oss att alla har lika mycket pengar från början. Nu har dock en ny fördelning uppstått, där Chamberlain har mer pengar än alla andra. Detta är dock bara en följd av att andra människor har överlåtit sina skattade pengar till honom för att få se honom spela fotboll. Vi låter Nozick fortsätta:

”Det är absolut inte fråga om huruvida någon av åskådarna hade rätt till resurserna de hade i D1. Det var ju den fördelning (Xs favoritsystem) som vi (för diskussionens skull) antog var godtagbar. Var och en av dessa människor gav frivilligt 25 cent av sina pengar åt Chamberlain. De kunde ha använt dem på biobiljetter, chokladkakor, på exemplar av tidskriften Dissident eller på Monthly Review. Men alla, minst en miljon av dem, gick med på att ge dem till Chamberlain i utbyte mot att se honom spela basket. Om D1 var en rättvis fördelning och folk frivilligt förflyttade sig därifrån till D2 och överförde delar av sina andelar som de fick enligt D1 (vad skulle de ha dem till om inte för att göra något med dem?), är då inte också D2 rättvist? Om de hade rätt att förfoga över de resurser som de hade rätt till (enligt D1), omfattade detta då inte att de hade rätt att avstå från dem eller byta ut dem mot Wilt Chamberlain? Kan någon annan klaga och anföra rättviseskäl som motiv för sina klagomål?  Varje annan person har redan sin legitima andel enligt D1. Enligt D1 har ingen något som en annan har ett rättmätigt anspråk på. Sedan någon har överfört något till Chamberlain, har tredje man fortfarande sin legitima andel. Hans andel har inte förändrats. Genom vilken process kunde en sådan överföring mellan två personer ge upphov till ett legitimt anspråk, grundat på distributiv rättvisa, på en andel av vad som har överförts, av en tredje man som inte har något rättmätigt krav på de andras innehav före överföringen?”

Det här resonemanget är så enkelt och så starkt att jag knappt behöver skriva något mer. Eftersom varje jämn ekonomisk fördelning kommer att leda till en ny fördelning som inte är jämn, förutsatt att alla får göra vad de vill med skattade pengar inom lagens ramar, kommer ekonomisk jämlikhet att bli omöjlig att upprätthålla. Man behöver inte bara utjämna ekonomiska klyftor varje livstid eller varje år, utan varje givet ögonblick. Den kontrollapparat som skulle krävas för att göra detta skulle innebära ett direkt totalitärt samhälle. Det är ytterst svårt att komma runt detta resonemang.

För att förebygga en invändning från de som gillar Rawls: Ja, man skulle kunna utjämna alla klyftor ”enbart” varje livstid, så att alla individer hade samma ekonomiska förutsättningar vid födseln. Vi säger att vi inför 100 procents arvsskatt. Det första problemet är att ingen skulle följa ett sådant system. Människor skulle resa ur landet, hitta kreativa sätt att komma runt lagen på för att låta sina barn ärva, kanske helt enkelt ta ut alla sina pengar i kontanter och lägga dessa under en madrass. Det andra problemet är att barn kan ha ojämna ekonomiska förutsättningar ändå. Föräldrar med mer pengar kan använda dessa till saker åt sitt barn när de fortfarande är i livet.

För att undkomma detta skulle man behöva utjämna allas tillgångar så fort de fick barn. Men sedan skulle samma "problem" dyka upp, om föräldrarna får spendera sina skattade pengar som de vill skulle en ny fördelning uppstå i princip omedelbart. Omfördelning skulle behöva ske konstant för att jämlikheten skulle upprätthållas, vilket som jag konstaterat skulle kräva en i princip totalitär stat. 

Vill man resonera vidare skulle säkert föräldrarnas uppfostran vara av olika kvalitet, om man är ute efter samma förutsättningar för alla. Barnen skulle behöva tas ifrån sina föräldrar och uppfostras på statliga anstalter (detta föreslogs faktiskt i det Kommunistiska Manifestet av Karl Marx). Men personalen där skulle vara olika duktiga på att ta hand om barnen, så dessa skulle behöva passas och undervisas av maskiner för att undvika ojämlikhet. Dessutom skulle interaktionen mellan barnen ge dessa olika erfarenheter, vissa skulle mobbas etcetera, så de skulle få hållas åtskilda, isolerade från varandra och uppfostras av maskiner för att få samma förutsättningar.

Detta är givetvis ingen för, varken rawlsianer eller kommunister. Poängen är att illustrera att det inte går att utjämna alla förutsättningar. Vi får lite olika förutsättningar ekonomiskt, detta får vi helt enkelt leva med om vi ska ha någon form av frihet.

Jag är inte en fullständigt radikal motståndare till omfördelning. Vi måste ha en stat med våldskapacitet och ett rättsväsende för att kunna upprätthålla spelreglerna som beskrivits av Nozick. Detta skulle innebära en omfördelning från rika till fattiga, men det skulle nog de rika acceptera för att få sin egendom skyddad. Jag anser även att skolan, sjukvården och någon form av omsorg kan finansieras av staten. Detta innebär också omfördelning av ekonomiska medel, men målet med den är inte direkt ekonomisk utjämning av klyftor. 

Utbildning kan du inte överlåta till någon och bli av med, den har du hela livet och är på många sätt en bättre metod för att skapa goda livschanser för alla människor än vad pengar är. Den med utbildning kan fungera i samhället och känner till hur man skaffar sig ett jobb där man tjänar bra om det är något man vill göra. Sjukvård ger människor andra chanser, inte heller här är syftet direkt utjämning av klyftor, även om det innebär en viss ekonomisk omfördelning är det inte själva omfördelningen som är målet – det är att ge alla tillgång till grundläggande sjukvård. Samma sak gäller med omsorg, även om man kan diskutera dess omfattning.

 Jag kommer att utveckla mina resonemang om att ändå finansiera skola, vård och omsorg via staten i ett senare inlägg. Även vissa andra saker kan skötas statligt, men dessa saker bör vara ytterst få, ytterst välmotiverade och de bör inte syfta till utjämning av ekonomiska klyftor.

Syftet med denna text är att visa att ekonomisk omfördelning avsedd att skapa lika ekonomiska förutsättningar inte borde eftersträvas. Det vore direkt fel principiellt, och omöjligt att genomföra på ett bra sätt praktiskt. Jag är övertygad om att vi kan ha en fungerande välfärdsstat utan att ha utjämning av ekonomiska klyftor som mål. Varför skulle vi straffbeskatta någon, för att denne arbetar hårdare, smartare eller längre, för att ge en annan människa något som denne är villig att betala för?

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Utnyttjar Miljöpartiet branden?

Det verkar som att det värsta är över. Nu är släckningsarbetet inriktat på att släcka glödhärdarna inne på brandområdet. Man har kunnat bekräfta att 25 byggnader brunnit ned. Konstnadsberäkningar tyder på att skogen som brunnit ned innebär en kostnad på över miljarden, enbart virkesförlusten beräknas uppgå till 600-700 miljoner kronor.

Miljöpartiet har riktat kritik mot regeringen på grund av skogsbranden. De menar både att regeringen inte har gjort tillräckligt för att förebygga klimatförändringarna, som de menar är orsaken till branden, och att Sveriges krisberedskap är för dålig. Deras ekonomisk-politiske talesperson skrev därför på SvD Brännpunkt den sjunde augusti om vilka förslag Miljöpartiet har för att förbättra krisberedskapen.

Det här har Miljöpartiet kritiserats hårt för. En del anser att de försöker utnyttja branden för politiska syften, och att detta är osmakligt eftersom liv fortfarande står på spel. Bland annat skrev Moderaternas skolpolitiske talesperson, Tomas Tobé, på twitter att han tycker att det är tragiskt att "MP så tydligt försöker vinna politiska poänger på skogsbranden".

Det är sådant som händer i valrörelser när man har ett flerpartisystem. Politiska poänger kommer att dras från aktuella händelser. Miljöpartiet har länge drivit linjen att klimatförändringarna kommer att orsaka större naturkatastrofer som skogsbränder, översvämningar, orkaner och liknande. De anser att regeringen inte gjort tillräckligt mycket åt detta. När en stor naturkatastrof verkligen inträffar, ska de då inte säga något?

Verkligheten ser ut så att de kommer att säga något. Jonas Sjöstedt kommer också att klaga på friskolesystemet varje gång en friskola går i konkurs, trots att friskolereformen bevisligen förbättrat skolresultaten, vilket jag skrivit om tidigare. Jimmie Åkesson kommer att klaga på invandringen varje gång något som kostar pengar görs för exempelvis flyktingar, trots att invandringen som helhet är en vinstaffär ekonomiskt enligt OECD. Politiska partier kommer att försöka dra politiska poänger.

Det är förstås en etisk skillnad beroende på hur man uttrycker sig. Hade Miljöpartiet sagt ”Haha! Vad var det vi sade? Nu brinner det jättemycket, om ni inte vill att fler ska dö så ska ni rösta på oss!” så hade det verkligen varit dålig stil. Hade de däremot sagt ”Det bär emot att säga detta nu eftersom räddningsarbetet fortfarande pågår, men branden har faktiskt en orsak – klimatförändringarna. Om vi inte börjar agera nu kommer faktiskt risken för fler bränder att öka, och eftersom det snart är val måste vi uppmana er att rösta grönt, vi är de som har bäst miljöpolitik. Nu handlar det dock om att arbeta gemensamt för att släcka branden och se över krisberedskapen. Våra tankar går till de drabbade”, då hade det varit en annan sak. De sade varken eller, men vad de sade lutar mer åt det senare än det förra enligt mig.

Jag anser att Miljöpartiets analys är förenklad. De menar att klimatförändringarna innebär fler naturkatastrofer. Ökade utsläpp av koldioxid innebär ökad växthuseffekt, detta innebär ökad temperatur. Exakt hur det kommer att påverka oss är forskarna inte helt överens om, men stigande vattennivåer, ökad nederbörd på vissa ställen och ökad torka på andra är sannolikt. Det kommer så att säga bli ”mer väder”, de extrema naturkatastroferna kommer att öka. Detta har Miljöpartiet mycket riktigt påpekat.

Det går dock aldrig att säga att en enskild väderhändelse orsakats av klimatförändringarna. Vädersystemen på jorden är alltför komplexa för att man ska kunna isolera det som orsak. Det är givetvis inte heller första gången det inträffar skogsbränder i Sverige, exempelvis brann det i Bodträskfors 2006, och på Gotland under den senare delen av 1600-talet. Ingen av de bränderna var riktigt lika omfattande som den nuvarande branden (båda täckte dock över 1000 hektar), men det är alltid en kombination av orsaker som är förklaringen. Hur länge det varit varmt, mängden nederbörd, vindriktning osv.

Att som Miljöpartiet då säga att ”detta beror på klimatförändringarna” är att förenkla. Det är dock vad Miljöpartiet uppriktigt tror är orsaken. Därför måste de få säga det. Därför skulle jag inte kritisera dem alltför hårt för deras agerande. Hade exempelvis Ryssland invaderat Gotland under en miljöpartistisk regering så hade jag nog sagt ”detta hade inte inträffat om Sverige rustat upp försvaret och gått med i Nato, istället för att vara neutrala med ett icke-våldsförsvar, det som ni infört för att ni inte tror på traditionell försvarspolitik”. Miljöpartiet har dessutom större problem än deras val av tidpunkt att lyfta frågan om klimatförändringarna.

Miljöpartiet, ni vill förbättra Sveriges incidentberedskap genom att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) huvudansvaret för att ”klimatsäkra Sverige”, samt ge mer resurser för klimatanpassning och mer resurser till hemvärnet. Det låter ju fantastiskt. Men var ska pengarna komma ifrån? Ni vill ju avskaffa tillväxten. 

Ska ni ta pengarna från skolan eller sjukvården? Eller ska ni höja skatterna kraftigt? Det senare är nog ett bra sätt att avskaffa tillväxten på, men motsatsen till tillväxt är ju ekonomisk nedgång. Med det minskar ju skatteintäkterna, om inte mycket snabbt så på sikt, och då försvinner resurserna ni tänkt använda till klimatanpassning. Ni gillar väl långsiktighet, Miljöpartiet?

Branden är en stor tragedi, och jag förstår att det finns upprörda känslor. Däremot måste Miljöpartiet få säga vad de tycker, särskilt om de tror att det är vår nuvarande politik som bär skulden. De har ju fel, men man får ha fel. Ett större problem för Miljöpartiet är ju att man har en ekonomisk politik som inte går ihop. Inte bara det, den är faktisk direkt mystisk, de verkar inte själva veta hur den skulle fungera. Detta ser jag som en betydligt större brist hos Miljöpartiet än deras val av tidpunkt för att kritisera klimatpolitiken.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

MP får hård kritik: http://www.svd.se/nyheter/valet2014/mp-kritiseras-for-brandkampanj_3809610.svd

MP föreslår klimatåtgärder i SvD: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-ar-dags-att-borja-bygga-om-samhallet_3805984.svd

Skogsbrandens utveckling: http://www.dn.se/nyheter/sverige/skogsbranden-dag-for-dag/

OECD om invandringen: http://www.dn.se/ekonomi/invandrare-betalar-mer-till-samhallet-an-de-far-tillbaka/

MP:s ekonomiska politik går inte ihop: http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/gron-rora.html

Goda avsikter räcker inte för god politik: http://lufuppsala.blogspot.se/2014/07/vagen-till-helvetet-gar-via-goda.html

Vinstintresse och konkurrens förbättrar skolan: http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/vinstintresse-och-konkurrens-forbattrar.html

Är The Friendzone sexism?

Begreppet ”friendzone” dyker ibland upp i min omgivning. Ibland handlar det om någon som är olyckligt förälskad, ibland handlar det om ett sexistiskt begrepp som ifrågasätter kvinnors rätt att säga nej. Hur är det egentligen?

Med ”friendzone” menas oftast att en given person betraktar en annan person som en vän, inget mer. Ingen attraktion, inga romantiska känslor, enbart vänskap. Vänskap är ju väldigt trevligt. Begreppet används dock ofta av någon som blivit ”friendzonad”, någon som är föräldskad eller attraherad av någon annan, utan att känslorna är besvarade. Själva ”friendzonen” innebär alltså att personen som dessa känslor riktas mot inte besvarar känslorna, utan ser på den förälskade personen som en vän, och placerar denne i en ”friendzone”. Inte svårare än så.

Vissa hävdar att ”friendzone” är ett sexistiskt begrepp. De menar att begreppet används för att antyda att personen som ”friendzonat”, oftast en kvinna i det här fallet, är skyldig att besvara de romantiska känslorna. Personen som blivit ”friendzonad” kanske till och med känner sig kränkt över att ha blivit det, eller känner att det inte är rätt att bli ”friendzonad”. I extrema fall kanske personen som blivit ”friendzonad” tvingar sig på personen som ”friendzonat”, sexuellt eller genom stalkning. Detta är vad en del kritiserar, att begreppet används på ett sexistiskt sätt, att begreppet används för att implicera att kvinnan är skyldig mannen sin kärlek och attraktion.

Många gånger används säkert begreppet så. Internet vimlar av människor som formulerar sig chauvinistiskt och sexistiskt, och som inte uttrycker sig lika artigt som man skulle gjort öga mot öga, minst sagt.

Begreppet ”friendzone” i sig betyder dock inget av detta. Att tala om att ha blivit ”friendzonad” är bara att konstatera att man hyser romantiska känslor för en annan människa, men att den människan inte besvarar dessa känslor. Inget mer. Det är inte särskilt konstigt att önska att känslorna vore besvarade, om man är kär i någon, men begreppet ”friendzone” behöver på intet sätt betyda att man anser att personen som ”friendzonat” är skyldig en att besvara kärleken. Dessutom kan både kvinnor och män (eller vad man nu väljer att definiera sig som) både bli ”friendzonade” och ”friendzona” själva.

Vi har säkert alla blivit ”friendzonade” någon gång. Detta är inget märkligt utan ett naturligt inslag i tillvaron. Vi får dock leva med att våra romantiska känslor mot andra människor inte alltid är besvarade. Därför ska vi inte använda begreppet ”friendzone” för att försöka skuldbelägga kvinnor, eller antyda att de är skyldiga att besvara romantiska känslor. Att däremot tala om att ha blivit ”friendzonad” är varken fel eller sexistiskt. Sedan finns ju ingen anledning att förutsätta att någon ”friendzonat” en om man inte frågat eller visat sina känslor på ett tydligt sätt först. Man får ju aldrig veta om man verkligen blivit ”friendzonad” eller inte annars.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Grön röra

I Miljöpartiets valmanifest står att de vill ”Utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt”. De vill inte utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt baserad på fossila bränslen, utan ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt, punkt. Detta är alltså värre än socialism. Socialisterna vill åtminstone ha tillväxt, även om socialismen inte kan skapa tillväxt. Miljöpartiet vill inte ens ha tillväxt.

Tillväxt kan man mäta så enkelt som att BNP ökar – BNP per capita, om man vill mäta hur välståndet per person utvecklas. Tillväxt är den enskilt överlägset största orsaken till att vi idag har det oerhört mycket bättre materiellt än för 200 år sedan. Tillväxten har delvis baserats på användning av fossila bränslen, men det viktigaste är faktiskt att vi idag arbetar mycket effektivare än förut, tack vare mer utvecklad teknik, smartare arbetsmetoder och mer utbildade människor. Detta har uppnåtts genom fri forskning och en fri marknad, där alla individer i hög utsträckning skyddats av lagar och en rättsstat från att skadas av andra individer.

Vi utgår från att jag får betalt för att skriva den här texten, att den är något som någon efterfrågar. Om jag hittar en arbetsmetod som gör att jag kan skriva texten dubbelt så fort, fast den fortfarande håller samma kvalitet, så har jag ökat min produktivitet – jag har fördubblat den. Jag kan skriva två texter på samma tid som jag förut skrev en text på. Detta innebär tillväxt. Detta skadar inte miljön överhuvudtaget. Trots det är Miljöpartiet emot tillväxt. De kanske menar att de enbart är emot koldioxidbaserad tillväxt, men det står det inget om i deras valmanifest.

Vidare tycker inte miljöpartiet om användningen av kolkraft, de vill faktiskt införa ett europeiskt förbud mot användning av kol år 2030 senast. Jag gillar inte heller kol som energikälla. Miljöpartiet gillar dock inte heller kärnkraft, de vill avveckla minst två reaktorer nästa mandatperiod. Jag håller med om att det inte är en optimal energikälla på många sätt, men jag tror att det är ett bättre alternativ än kol. Förnybara energikällor kan inte ersätta både kärnkraft och fossila bränslen helt, tekniken är inte tillräckligt effektiv ännu.

Nåväl, Miljöpartiet kanske har några intressanta förslag för att få det att fungera med enbart förnybara energikällor redan nu. De har ju trots allt ”Miljö” redan i partinamnet. Vill MP kanske bygga ut vattenkraften? Sverige har ju redan mycket vattenkraft, och orörda älvar med stor potential. Detta skulle kanske kunna ersätta en stängd reaktor eller två.

Nej! Miljöpartiet vill istället stärka skyddet av älvarna, de vill snarare minska påverkan som vattenkraften har nu än öka energiproduktionen genom vattenkraft. Fiskarna och ekosystemet skulle ta skada av en utbyggnad. Det är ju faktiskt rätt i sak.

Miljöpartiet får dock någonstans bestämma sig. De kan inte vara emot fossila bränslen, och kärnkraft, och utbyggd vattenkraft, och samtidigt påstå att vi kan klara vårt energibehov. Sverige kan inte styras av politiker som baserar sina påståenden om hur vår energiförsörjning ska skötas på rena fantasier. Deras enda kryphål är att de är emot tillväxt. Vi skulle verkligen se motsatsen till tillväxt om Miljöpartiet kom till makten – ekonomisk depression och tillbakagång.

Låt mig göra en sak fullständigt klar. Om vi slutar ”basera vårt ekonomiska system på tillväxt”, då är det slut på våra förbättrade materiella förhållanden. Då är det slut på utvecklingsländernas framgångar. Utrotningen av den globala extrema fattigdomen kommer inte bara att sakta in – den kommer att upphöra. Saker som utrotandet av sjukdomar som AIDS, minskandet av spädbarnsdödligheten, minskandet av analfabetismen, som även Miljöpartiet borde se som eftersträvansvärt, kommer gå oerhört mycket långsammare än idag.

Stefan Löfven, är det här ett parti du vill regera med? Om Miljöpartiet får något som helst inflytande, vad kommer då att hända med de ökade resurserna till välfärden? Vad kommer då att hända med den globala solidariteten? Vad kommer då att hända med att ta ansvar för Sverige?

Miljöpartiets politik är inte trovärdig. De kanske har miljö i sitt namn, men de är inte partiet med bäst miljöpolitik. Ekonomiska kriser har sällan lett till miljöförbättringar, snarare förvärrar de miljöproblemen eftersom människor slutar att bry sig om dem och tänker mer på sina egna omedelbara behov istället. Att vara ”emot tillväxt” kan inte bara accpeteras som en illa vald formulering, för det är en fundamental skillnad mellan det och att vara emot tillväxt baserad på användning av fossila bränslen.

Detta inlägg var enbart kritiskt, och avsett att belysa att Miljöpartiets politik inte fungerar. Jag kommer vid ett senare tillfälle att skriva ett inlägg enbart om Folkpartiet Liberalernas miljöpolitik. Förhoppningsvis kan jag fortsätta skriva två blogginlägg om dagen även i framtiden. Hade jag fått betalt för dessa blogginlägg hade Miljöpartiet kanske varit emot denna ökade skrivtakt, eftersom den skulle bidra till större tillväxt. Avgör själv om detta vore något negativt.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

MP: Ett ekonomiskt system utan tillväxt, och avvecklande av två reaktorer: http://www.svt.se/nyheter/val2014/miljopartiets-vallofte-bara-ekologisk-forskolefrukt

MP om vattenkraften: http://riksdagsgrupp.mpbloggar.se/tag/vattenkraft/

MP om kolkraften: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article18888438.ab

Vinstintresse och konkurrens förbättrar skolan

”Skolan har raserats eftersom pengarna som ska gå till utbildningen istället går rakt ner i de giriga riskkapitalisternas fickor”. Så har Jonas Sjöstedt sagt, i olika former, många många gånger. Antagligen fler gånger än Jan Björklund sagt ”Det finns två problem med rysk gas, det ena är att det är gas, det andra är att den är rysk”. I sitt tal i Almedalen angrep Jonas Sjöstedt vinstuttagen i skolan hårt, och påstod att det leder till stressad personal och försämrad kvalitet.

Jonas Sjöstedt har bevisligen fel. Den svenska skolan har mycket riktigt dåliga resultat. Det har flera orsaker. Inget tyder dock på att vinstuttagen är ett av dem. I en undersökning av IFAU framgår mycket tydligt att friskolereformen istället förbättrar skolresultaten. Kommuner med friskolor får bättre resultat än andra kommuner. Detta gäller resultaten för elever både i friskolor och kommunala skolor i dessa kommuner. 

Orsaken är antagligen en kombination av konkurrens och ökat utbyte av idéer eftersom fler aktörer driver skolor nu. Möjligheten till vinstuttag är en förutsättning för detta, eftersom det lockar människor att investera – få vill investera utan att ha någon möjlighet att vinna något på det, så varför skulle skolan drivas i princip ideellt när nästan inga andra sektorer gör det?

Uttagen vinst är pengar som skulle kunna ha återinvesterats i verksamheten. Men det är även lön. Lön är vinst du själv gör för att du arbetat ett visst antal timmar. Vinst är pengar du får tillbaka som avkastning på din investering. Detta verkar Jonas Sjöstedt se som något fult. Men investeringar är inget fult, utan det möjliggör istället för människor att dela med sig av sina resurser, med förhoppningen om att få något tillbaka, så kan resurserna nyttjas av någon som kan ha bättre användning för dem. Denne aktör kan göra vinst, och ge en del av vinsten tillbaka till den som investerat. I ett samhälle där vuxna människor får göra vad de vill med sina skattade pengar inom lagens ramar är detta inte ett problem.

Sjöstedt klagar dessutom på att personalen blivit mer stressad, enligt honom till följd av vinstintresset. Därför vill han förbjuda vinst i välfärden. Personal finns dock i alla branscher. Om Sjöstedts resonemang stämmer, att vinstintresse leder till oacceptabelt stressad personal, så borde vinst förbjudas i alla branscher. Byggföretagen får inte göra vinst, glassförsäljaren får inte göra vinst, hotellen, livsmedelsbutikerna, klädaffärerna, bankerna, etcetera. Detta är socialism. Det är mycket möjligt att detta är Sjöstedts mål på sikt, men att han mjukstartar med skolorna för att fler ska acceptera logiken i hans resonemang.

Kvaliteten är vad som avgör om en skola är bra, inte driftsformen eller frånvaron av vinstintresse. Konkurrens och vinstintresse fungerar bevisligen bra för att garantera att andra varor som är fullständigt livsnödvändiga finns. Mat är en sak som är relativt svårt att vara utan. Ändå råder det inte svält i Sverige. Det beror på att konkurrensen gör att de som levererar den bästa eller billigaste varan är de som blir framgångsrika, de som levererar dåliga produkter blir utkonkurrerade. Vill man garantera att kunderna inte får skadligt dålig mat kan man inrätta någon form av livsmedelsinspektion, vilket existerar. Exakt samma sak gäller med skolan.

Hur vinstintresse lockar investerare kan illustreras genom att citera en av mina favoritkomiker. Magnus Betnér. Hans turné kostade en miljon kronor, vilket inte var en miljon han hade. Han lånade alltså en miljon i hopp om att tjäna tillbaka pengarna på intäkterna. Människor hade frågat honom om han skulle sluta ta betalt när han tjänat igen miljonen. Hans svar var ungefär ”Klart som fan att jag inte kommer göra! Vem skulle riska en miljon man lånat utan att vilja få tillbaka något på det, men riskera att förlora miljonen?”. 

Sjöstedt kanske skulle svarat att komedi inte är samma sak som utbildning, men kom ihåg att kvaliteten är avgörande. Med Sjöstedts logik borde man inte få göra vinst på att sälja livsmedel heller, eftersom vinstintresset skulle göra att producenterna skulle göra så billiga och undermåliga produkter som möjligt, och därför ge alla svenskar matförgiftning. Lycka till med att övertyga svenska folket om den idén, Sjöstedt. De flesta anser antagligen att vi har en ganska god tillgång till mat av acceptabel kvalitet i Sverige.

Vinstintresset och konkurrensen har förbättrat den svenska skolan. Även aktörer som inte tar ut vinst, som Kunskapsskolan, inser att vinstintresset gynnar skolan – de är skeptiska till kortsiktiga aktörer men anser att det är kvaliteten som ska avgöra och inte driftsformen. Sverige utmålas ibland som ett nyliberalt land, vilket är groteskt felaktigt – vi har nästan världens högsta skattetryck, en genomreglerad arbetsmarknad och många förbud som återspeglar den gamla folkhemstanken – nästan så långt från ett nyliberalt Utopia man kan komma. Det svenska systemet med friskolor är dock inspirerat av ett system föreslaget av Milton Friedman. Det är jag väldigt glad över, och hoppas att vi kan inspireras av Friedmans idéer även på fler områden.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

IFAU: Fler friskolor förbättrar resultaten: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat/

VD på Kunskapsskolan: Mindre fokus på vinstfrågan: http://n360.se/2013/06/20/mindre-fokus-pa-vinstfragan/

Grundare av kunskapsskolan: För hög vinst sänker legitimiteten: http://www.svd.se/naringsliv/for-hog-vinst-sanker-legitimiteten_5997865.svd

Milton Friedman om vouchers: http://www.edchoice.org/The-Friedmans/The-Friedmans-on-School-Choice/Milton-Friedman-on-Vouchers.aspx

Ras och politik

Den här texten bör läsas i sin helhet. Ämnet är känsligt och läsning av hela texten förebygger missförstånd.

7 augusti 2014 skrev Samson Beshir och Tobias Hübinette i Svenska Dagbladet om rasbegreppet. Deras text handlade om regeringens förslag om att ta bort rasbegreppet ur svensk lagstiftning, vilket Beshir och Hübinette vände sig emot. De ansåg att begreppet fyller en funktion för att motverka diskriminering, eftersom det blir lättare att kartlägga den.

Jag håller inte med om Hübinettes och Beshirs slutsats. Varje gång vi använder ett begrepp får detta begreppet ett starkare fäste i vårt tankesätt. Ju oftare vi talar om ”raser”, även om vi menar det som en ”social konstruktion”, kommer vi att tänka i termer av ”raser” – och den första tanken människor då får i huvudet är inte sociala konstruktioner utan biologiska raser. Så min åsikt är att den antirasistiska rörelsen inte har något att vinna på att behålla rasbegreppet.

Däremot är deras text intressant på ett annat sätt. I texten talar författarna nämligen om att rasistisk diskriminering oftast utgår från hudfärg och fenotypiska drag. ”Fenotypiska drag”. Detta är vad som enligt Svenskarnas Parti utgör grunden för om någon kan vara svensk eller inte. I en intervju sade en företrädare från det partiet att detta är det kriterium man kan avgöra någons ras med i de flesta fallen. När det är tveksamt ska en myndighet istället avgöra hur det är, ”baserat på de senaste studierna som finns om genkluster, alleler och haplotyper”.

Detta reser en del intressanta frågor. Finns det biologiska människoraser? Hübinette och Beshir verkar inte anse det, men de vill använda samma språkbruk och terminologi som Svenskarnas Parti. Om biologiska människoraser finns, spelar det då någon roll? Bör vi tala och diskutera detta som vilket annat ämne som helst?

Det jag inledningsvis vill konstatera är att den första frågan är enbart vetenskaplig, inte politisk. Existensen eller icke-existensen av människoraser är ett sakförhållande, och något som ska avgöras av forskare, inte politiker.Vi bör inom detta område, liksom inom alla andra vetenskapliga områden, lyssna främst på forskarna och grunda vår uppfattning om sakförhållandet därefter.

Vad är en ras? Enligt Nationalencyklopedin är ras en ”undergrupp inom en art vilken har utseendemässiga eller fysiologiska särdrag som skiljer den från andra undergrupper inom arten. Ras är inget enhetligt biologiskt begrepp och används numera främst bland husdjur.”. Innan jag går vidare vill jag bara konstatera att Hübinettes och Beshirs definition av ras verkar likna denna definition. ”Diskriminering grundad på fenotypiska drag”. Fenotyp är alltså en organisms fysiska skepnad eller en specifik egenskap. Den bestäms av genotypen, samt dess samverkan med miljöfaktorer. Enigt Nationalencyklopedin är fenotypen ” resultatet av den ärftliga konstitutionens (genotypens) reaktion med miljön”. Det låter som att svart hudfärg exempelvis skulle räcka, såvida man inte anser att själva färgen är en social konstruktion.

Ras är dock givetvis ett relativt begrepp. En poäng som Richard Dawkins ofta gör är att alla kategoriseringar inom biologin som finns, mellan olika arter, raser, undergrupper, mellan däggdjur och reptiler etc., är påhittade av människor. Vi observerar skillnader och klassificerar saker därefter.

Människor har en benägenhet att vara essentialistiska, vi vill hitta kärnan i vad som är en kanin exempelvis och avskilja det från andra organismer. Men alla arter förändras långsamt genom evolution, och förgrenar sig i nya arter och raser. Innan den första kaninen fanns så fanns varelser som liknade kaniner, som någon gång övergick till att vara det vi kallar kaniner. Detta skedde inte på en dag utan över många, många generationer. Det finns alltså ingen ”essentiell kaninighet”, ingen ”äkta kanin” eftersom varje generation och varje individ i någon mån är unik eftersom alla är stadda i konstant, långsam förändring. Vi klassificerar dock saker i arter och raser för att göra det lättare för oss att skilja på dem, och man kan studera när arter övergår till att bli andra arter. Exempelvis fanns någon gång det första däggdjuret, den första primaten, den första homo erectus och den första homo sapiens sapiens.

Detta är relevant eftersom användandet av ordet ”ras”  om människor leder tankarna till andra raser, som olika hundraser. Varje tänkande människa inser snabbt att eventuella skillnader mellan människor inte motsvarar skillnaden mellan exempelvis en chihuahua och en schäfer. Därför finns det en uppenbar brist med att använda samma begrepp, särskilt då begreppet i en mån är relativt. Det kan nämligen genom ordvalet implicera att skillnaden mellan människor baserade på hudfärg är betydligt större än vad de faktiskt är. De som använder argumentet ”Jaha, men om en svart människa som föds i Sverige blir svensk, blir en hund som föds i ett stall då en häst?” borde alltså sluta med det.

Människan klassas som en art. Även det är ett relativt begrepp, men ett som har större betydelse än ras. Olika arters definition grundas på flera saker, bland annat kan individer av en art inte föröka sig med individer av andra arter, åtminstone brukar avkomman bli steril, dessutom delar artens medlemmar vissa egenskaper. Nu är det även möjligt att studera variationer i själva arvsmassemolekylen, DNA. Alla artens medlemmar har en gemensam förfader. Detta är lite missvisande uttryckt, eftersom alla levande varelser har en gemensam förfader, men alla människor har en viss gemensam förfader, alla hundar har en annan och så vidare.

Kungliga vetenskapsakademien gjorde ett inlägg i debatten om raser år 2000. Tio professorer skrev en text om rasbegreppet. En sak som konstateras tidigt är att geografisk differentiering är orsaken till att vi är ljusa eller mörka. Starkt pigmenterad hud utgör ett bra skydd mot solens strålning, men strålningen behövs samtidigt för kroppens produktion av D-vitamin, som är livsnödvändigt. Därför finns människor med mörk respektive ljus hy. Det är inte märkligt att människor som levt i grupper långt från varandra förökat sig mest inom gruppen och därför spridit gener som ger starkt pigment eller svagt pigment, om man accepterar tanken på naturligt urval. Samma sak gäller antagligen skillnaden i kroppsstorlek och form, i vissa klimattyper är en slank kropp med långa armar fördelaktigt, i andra en mindre kropp, i andra en rundare kropp. Dessa skillnader är dock ytliga och påverkar troligen inte andra kroppsfunktioner.

Forskarna konstaterar därefter att raser kan vara ett användbart begrepp för att skilja på undergrupper inom arter, som inte leder till att arten splittras i flera arter. Dessa undergrupper kan dock få fertil avkomma med varandra och art är fortfarande ett betydligt mer relevant begrepp. De konstaterar därefter att det är svårt att avgöra om exempelvis neandertalare, homo erectus och homo sapiens skulle betraktats som olika arter eller raser.

Forskarna tydliggör sedan att inga ”rena raser” existerar i naturen, på grund av blandningen och att det därav uppstår så många variationer i underkategorierna. Skillnader inom en art som schäfrar och chihuahuor har uppstått genom noga planerad avel. Vidare konstaterar forskarna att ”rasblandning” mellan människor inte har några som helst dokumenterade negativa effekter. Här börjar vi närma oss kärnan i mitt resonemang. För att göra den relativa aspekten i rasbegreppet så tydlig som möjligt citerar jag rapporten direkt:

”Det finns ingen samstämmighet i försöken att klassificera mänskligheten i olika raser, och inga givna normer för vilka kriterier som skall användas eller hur gränserna skall sättas. Mänskliga befolkningar är variabla och föränderliga, de har blandat sig och delats upp under olika tider, förflyttat sig till nya områden och kanske återvänt till tidigare bosättningar. De geografiska mönster som vi kan iaktta idag idag kan inte tolkas som grenar på ett stamträd som skilts åt och sedan under lång tid inte haft några kontakter med varandra. Den bilden kan gälla för vissa isolerade befolkningar, men på andra håll, t. ex. inom Europa och i Kina, har sporadiska folkvandringar och erövringar gjort att släktskapen mer kan liknas vid ett nätverk eller en spaljé än ett förgrenat träd”.

Detta är i princip så tydligt det kan bli (och denna insikt stöds av internationell forskning, källa finns i slutet av inlägget). Begreppet ras är relativt, att säga att människor tillhör olika raser fyller ingen särskild funktion och blir missvisande, eftersom variationerna snarare liknar ett nätverk än ett träd. Det finns inget som tyder på att variationerna i hudfärg har större betydelse för vår intelligens eller personlighet än vad vår hårfärg eller ögonfärg eller vårt fingeravtryck har. Dessutom är variationerna inom olika, relativt godtyckligt klassificerade grupper människor större än variationerna mellan dem. Exempelvis gjordes en studie 1972, då forskaren Lewontin använde sig av klassiska markörer från 190 populationer som han delade upp i sju ”rasgrupper”.  83 procent av variationen fanns inom populationerna, endast 6,3 procent fanns mellan ”rasgrupperna”, den övriga andelen var skillnader mellan olika populationer inom samma ”rasgrupp” (källa finns i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport).

”Det här stämmer inte!” kanske en förespråkare av att mänskliga raser existerar skulle hävda. ”IQ skiljer sig mellan länder, de i Afrika har lägre än de i Europa, de i östra Asien har högre än de i Europa. Dessutom är den västerländska civilisationen överlägsen, afrikanerna hade knappt uppfunnit hjulet innan européerna kom dit”.

Först av allt ska jag visa att det sista påståendet inte stämmer. Stora Zimbabwe är ett exempel på det. Det var en stad i nuvarande Zimbabwe, som var ett betydande handelscentrum och beräknas ha haft omkring 18 000 invånare som mest. Långt före några européer kom dit. Försök har gjorts att bevisa att staden i själva verket grundades av vita européer, men detta går faktiskt att avfärda som den brännvinsadvokatyr det är – det är bara en slutsats vissa vill dra för att de bestämt sig för att tro att afrikaner inte kan bygga något.

Sedan vill jag ifrågasätta uppkomsten av IQ och mänsklig civilisation. Flera faktorer spelade in när de första mänskliga flodkulturerna i Mellanöstern uppkom, när hjulet uppfanns och när Europa började bli rikare och mäktigare än den övriga världen. Det finns mycket som tyder på att när vissa tekniska och vetenskapliga genombrott inträffat har flera dynamiska effekter följt av det, som gett förutsättningar för nya genombrott. När skriftspråk först började användas måste detta gett en enorm fördel för de individerna som gjorde det eftersom kunskap kunde börja ackumuleras. Samma med saker som boktryckarkonsten, hjulet, ångmaskinen och användandet av siffran noll. Ekonomisk frihet och rättssäkerhet skapar exempelvis enormt förbättrade förutsättningar för människor att ägna sig åt det de är bra på, samt leva trygga och lyckliga liv där deras kreativitet kan användas till fullo.

Min teori är att när högkulturer började uppstå så skapades där enormt mycket större potential för utveckling än i den övriga världen. Utbytet av idéer ledde till större och större framsteg. Detta var inte till följd av några enskilda individers förändrade biologiska egenskaper, utan genom att dessa individers förutsättningar förbättrades enormt genom den kunskap som ackumulerades, och möjligheten till denna ackumulering skiljer sig mellan olika regioner bland annat genom hur samhället styrs.

Det ska poängteras att det var när Europa började utforska och handla med resten av världen på 1500-talet som kontinenten verkligen började bli mäktigare än den övriga världen. När den industriella revolutionen sedan inträffade, i kombination med en vetenskaplig revolution, skedde detta på samma sätt, genom ackumulerad kunskap och utbyte av idéer, som gav ännu större potential till utveckling. Ekonomisk frihet, rättssäkerhet och demokrati har varit grunderna för den enorma tekniska och ekonomiska utveckling som skett de senaste 200 åren. Idag finns massor av människor med ursprung från Afrika och Asien som lever och verkar i denna civilisation, och massor av länder utanför denna civilisation som utvecklas snabbare än den själv. Att påstå att Västvärldens utveckling helt eller framför allt beror på skillnader mellan mänskliga raser och genotyper är därför att göra det extremt enkelt för sig. Det finns absolut inget som tyder på att det är den avgörande variabeln, men mycket som tyder på motsatsen.

Vad gäller IQ-skillnader är ras och hudfärg långt ifrån den enda tänkbara förklaringen. Tvärtom finns ingen studie som på ett tillfredsställande sätt visar kausala samband mellan olika länder och olika IQ-värden som beror på ras. Däremot finns andra möjligheter. Hjärnan är inte statisk utan plastisk har forskningen på senare tid visat, hjärnan är formbar och IQ-värdet är det likaså. Vår IQ påverkas i allra högsta grad av förutsättningar givna av miljön. Det är därför inte konstigt om människor i fattiga länder, som kanske inte lärt sig läsa, som kanske är undernärda och som saknar de förutsättningar vi i rika länder har, uppvisar lägre IQ-värden än någon som har alla dessa förutsättningar.

Det finns individuella skillnader i potentialen för utvecklingen av IQ, så IQ påverkas på individnivå både av arv och miljö. Men det finns inget som tyder på att det finns någon ”genetisk potential” för IQ för människor som sammanfaller med hudfärg. Däremot finns den tänkbara förklaringen att människor, genom att ha tillgång till skriftspråk, större idéutbyte, ackumulerad kunskap och den mångfald av intryck vi har i ett informationssamhälle, får en högre IQ. Helt enkelt eftersom hjärnan påverkas av dessa intryck. Det finns ett namn för det, Flynneffekten, som innebär att IQ-tester blir svårare över tid. Människors IQ blir alltså allt högre, snittet höjs och därför försvåras testerna. Effekten är så stark att människor i början av 1900-talet skulle klassats som förståndshandikappade idag. Det var de självklart inte, men de skulle fått det resultatet i testerna. Flynneffekten har börjat avta i de mest utvecklade delarna av världen, men det finns inget särskilt som tyder på att den inte kommer att fortsätta i andra delar av världen tills de fattigare länderna har uppnått samma grad av utveckling som Västvärlden. Då kommer de globala skillnaderna i IQ mellan länder sannolikt att vara mycket små. Det är de redan, jämfört med variationerna inom länderna.

Låt oss dock, för sakens skull, anta att det finns skillnader mellan mänskliga raser. Vad skulle det innebära?

Ingenting! Det finns skillnader mellan kvinnor och män biologiskt, oklart i hur stor omfattning. Normer om hur kvinnor och män ÄR är ändå skadliga, eftersom den individuella variationen inom grupperna är mycket större än den mellan grupperna, så därför blir normerna både missvisande och självuppfyllande profetior. Samma sak skulle gälla med ras. Det finns heller inget som tyder på att barn av ”mixat” ursprung skulle innebära några nackdelar på något sätt, för någon. Trots det tror exempelvis Svenskarnas Parti att ”rasblandning” är fruktansvärt och håller på att förstöra Sverige och världen.

Världen är idag mer globaliserad än någonsin förr. Därför förekommer antagligen ”rasblandning”, alltså att människor med olika hudfärg får barn med varandra, i större omfattning än någonsin tidigare. Världen håller dock inte på att gå under – den är bättre än någonsin. Världens samlade BNP växer och växer. Den extrema fattigdomen håller på att utrotas, liksom analfabetismen, spädbarnsdödligheten och krigen. Krig förekommer fortfarande, men förut var det normaltillståndet, nu är det undantaget. Vetenskapen har kommit längre än någonsin tidigare. Om människor med olika hudfärg får barn med varandra eller inte har nog väldigt liten betydelse för detta, vad som avgör är snarare att vi har kapitalism, ekonomisk frihet, fred, rättssäkerhet och demokrati.

Överväg för ett ögonblick hur det vore att leva i en nationalsocialistisk utopi. Rasen är det överordnade målet, individerna är bara vägen dit. Du kanske får njuta av livet och en viss frihet, men det ultimata målet med din existens är att sprida dina gener. I allt väsentligt är du inte mer än en bricka i ett schackspel, eller en viljelös soldat i ett strategispel som Age of Empires. Skulle du känna dig attraherad av eller kär i en person med en annan hudfärg än din skulle du få förtränga känslorna.

Jag tror inte på några inneboende, ”andliga” världen. Eftersom jag inte gör det ser jag inget som helst värde av utopin ovan. Meningen i att bevara en ”ras” om en sådan finns är högst oklar. Det är bara individernas lycka som spelar någon roll, och varför skulle den ökas alls av att leva i utopin ovan? Lyckan skulle snarare minskas extremt, på grund av de enorma frihetsinskränkningar som skulle krävas för att uppnå denna rassegregation. Allt helt utan anledning.

Personligen, om jag blev förälskad i någon med en annan hudfärg än min, skulle jag inte bry mig en sekund om ”raser” eller ”undergruppsvariationer”. Helt enkelt för att jag är en individ, vad som spelar roll för mig är min lycka och att de människor jag bryr mig om är lyckliga. Inte något kollektiv av människor med svagt pigment, som faktiskt är ganska godtyckligt definierat. Det är min övertygelse att alla människor skulle bli lyckligare om de tänkte på samma sätt som jag i denna fråga.

Vill du nödvändigtvis hålla dig till människor med samma hudfärg som din, och förtränga eventuella känslor för människor med en annan, så är det din rätt att göra så. Om du rent estetiskt skulle föredra vit hy framför svart eller vice versa är detta också upp till dig. Men om du argumenterar för att det finns människoraser som inte är ”menade att leva tillsammans” så kommer jag argumentera emot dig och om du försöker påtvinga andra människor din uppfattning om det så ska hela det demokratiska samhället bekämpa dig.

Hübinette och Beshir har säkert välvilliga avsikter med sin text. Jag anser dock att det vore bättre att överge tänket om människoraser, överge essentialismen, överge kollektivismen och istället se varje individ för vem det är, precis som vi ska göra med människor av olika kön. Diskriminering motverkas mycket bättre på andra sätt än att tala om ”kaukasier” och ”negroida” människor. Min slutsats är att det inte finns fog för att tala om mänskliga raser, särskilt som det leder tankarna till fel slutsatser på grund av rasbegreppets betydelse när man pratar om exempelvis husdjur. Min förhoppning är istället att vi kan leva i en värld där alla har samma rättigheter, samma frihet, och goda livschanser att uppnå lycka och sträva mot de mål i livet som de anser är viktigast. Jag tror att vi är närmare en sådan värld nu än någonsin förut.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.archive.org/web/20060112075402/http://www.kva.se/KVA_Root/swe/academy/publications/academy/thinkrace.pdf

Internationell forskning stödjer slutsatserna i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/elsi/minorities.shtml

Hübinettes och Beshirs text: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/avskaffa-inte-ras-som-begrepp_3802634.svd

Intervju med företrädare för Svenskarnas Parti: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5875476

Fenotyp enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/fenotyp

Raser enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/ras/290898

Arter enligt enligt Nationalencyklopedin:  http://www.ne.se/art

Problemet med 90-dagarsgarantin

Inför valet i höst kommer jobben att vara en av de viktigaste frågorna. Ett förslag som lagts är 90-dagarsgarantin. Det är Socialdemokraterna, pådrivna av SSU, som föreslagit att garantera alla unga jobb, utbildning eller en kombination av båda inom 90 dagar. Detta är det största oppositionspartiets främsta förslag för att minska arbetslösheten, valets viktigaste fråga enligt S.

90-dagarsgarantin innebär dels ett ”utbildningskontrakt”. Detta innebär att ungdomar utan gymnasieexamen måste fullfölja sina studier på något sätt, eller bli utan ersättning. Detta är ett försök att i smyg göra gymnasieskolan obligatorisk. Dessutom bortser det från att vissa jobb kan utföras även utan gymnasieexamen. Utbildning är bra, men när man är myndig så väljer man själv om man vill utbilda sig eller inte.

Vidare innebär förslaget själva ”garantin” – att alla ungdomar senast inom 90 dagar i arbetslöshet ska erbjudas jobb, utbildning eller en kombination av båda. Detta kräver att samhället (staten) bereder plats för dessa jobb och avsätter resurser så att platserna blir tillgängliga.

Utvecklingsgarantin infördes 1998 av Socialdemokraterna för att se till att unga inte fastnade i arbetslöshet. Arbetslösa ungdomar skulle inom 100 dagar erbjudas jobb, utbildning eller ”arbetsmarknadspolitisk åtgärd”. 100-dagarsgarantin utvärderades av IFAU och resultaten var tydliga. Garantin hjälpte inte mot arbetslösheten bland unga. Tiden unga var arbetslösa blev inte kortare och risken för unga med jobb att hamna i arbetslöshet blev inte mindre. Garantin var ett fiasko helt enkelt.

Det är mycket svårt att se vad skillnaden mellan utvecklingsgarantin och dagens 90-dagarsgaranti skulle vara. Förutom antalet dagar verkar garantierna utgå från exakt samma princip – staten ska garantera jobb eller utbildning för unga inom ett visst antal dagar, och det ska minska ungdomsarbetslösheten. 

Utvecklingsgarantin skapade inga nya jobb åt unga. Det finns inget som tyder på att en minskning av antalet dagar till 90 skulle göra någon som helst skillnad. Ska SSU damma av gamla socialdemokratiska förslag och ta upp dem på nytt kunde de ju åtminstone välja förslag som fungerar.

Varför ens skriva om 90-dagarsgarantin? Den är redan prövad, och uppenbarligen verkningslös. Därför att Socialdemokraterna har det som sitt huvudsakliga förslag för att minska arbetslösheten. Tillsammans med myter om minskade resurser till välfärden är 90-dagarsgarantin Socialdemokraternas främsta strategi för att vinna valet. Den som kämpar för att vinna ett val genom att föreslå en reform som redan prövats och som gav noll effekt förtjänar att få kämpa i uppförsbacke.

Staten är inte bra på att skapa jobb. Den kan däremot vara bra på att hindra folk från att jobba. Flera hinder existerar idag, avgifter för att anställa, krångliga regler på arbetsmarknaden som LAS turordningssystem, och regelsystem som gör det krångligt att både anställa och avskeda människor, vilket gör arbetsmarknaden stel. Förenkla och avreglera detta, istället för att införa nya statliga försök till lösningar för att ge jobb. Då kommer vi att se en minskad arbetslöshet.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

S om 90-dagarsgarantin: http://www.dn.se/debatt/90-dagarsgaranti-ska-ge-unga-jobb-eller-utbildning/

Rödgrönröra om 90-dagarsgarantin: http://rodgronrora.nu/tag/90-dagarsgaranti/

IFAU om utvecklingsgarantin eller 100-dagarsgarantin: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Ingen-effekt-av-Utvecklingsgarantin-for-ungdomar/