Det här inlägget handlar om rättigheter. Det finns olika definitioner som används. Jag gör inga anspråk på att använda de enda "rätta" definitionerna, utan förklarar vad jag menar med olika typer av rättigheter och syftar därefter på detta.
Negativa rättigheter brukar definieras som rätten att slippa ifrån någonting. Rätten att inte bli dödad, eller våldtagen, eller rånad, eller bestulen med mera. För att respektera dina negativa rättigheter behöver jag bara se till att ge fan i dig, enkelt uttryckt.
Positiva rättigheter handlar om rätten till någonting. Rätt till skola, sjukvård, omsorg, bidrag, statligt finansierad konst, kollektivtrafik, bostad - det är positiva rättigheter. "Rätt till arbete" är också en positiv rättighet, om det innebär att någon måste anställa dig för att det är din rätt att jobba och ha en inkomst. Om det däremot bara handlar om att du är fri att skriva ett kontrakt med en annan individ eller ett företag, när båda parterna accepterat kontraktet, då handlar det om en negativ rättighet.
Staten finns för att skydda våra rättigheter. Frågan är, vilka rättigheter ska den skydda?
Negativa rättigheter är ganska självklart. Oavsett vem du är vill du nog inte bli rånad, dödad eller våldtagen. För att du ska slippa bli det behöver folk bara respektera dig, avstå från att skada dig, de behöver inte aktivt göra någonting. Men för att man ska kunna garantera att dina negativa rättigheter skyddas har vi en stat med våldsmonopol, polis och rättsväsende, som finansieras av skatter. Dessa är också en inskränkning av negativa rättigheter, men en acceptabel inskränkning eftersom den förhindrar att värre rättighetsinskränkningar förekommer. Det är dock positivt att hålla skatterna på en så låg nivå som möjligt, om man vill att negativa rättigheter ska upprätthållas.
Positiva rättigheter är svårare att motivera. Det kan handla om rätt till sjukvård, rätt till kollektivtrafik eller rätt till en bostad, och det är väl bra om människor får sjukvård, får en bostad och kan ta sig dit de behöver. Men hur kan det vara någon annans plikt att tillhandahålla dem detta? Att skydda någons positiva rättighet kräver mycket mer än att skydda någons negativa rättighet. Det kräver att någon försörjer någon annan. För att försvara någons positiva rättighet till en bostad, behöver vi tvinga någon annan att bygga denna bostad. Detta måste innebära en inskränkning av denne någons negativa rättigheter.
Det finns visserligen redan en stat på plats, som ska skydda våra negativa rättigheter, om dessa är de vi ser som viktigast. Kan staten gå in och skydda även några positiva rättigheter, genom att till exempel finansiera allmän sjukvård? Det innebär ett högre skatteuttag, men vi har ju redan skatt.?
Kanske. Det är svårt att motivera positiva rättigheter moraliskt. Det är svårt att försvara att jag är skyldig att försörja någon annan (vilket är en annan sak än att jag finansierar ett system som skyddar allas negativa rättigheter, även mina). Positiva rättigheter måste nämligen komma i andra hand när de hamnar i konflikt med negativa rättigheter, och om de ska tillämpas strikt så måste de ofta hamna i konflikt med negativa rättigheter.
Sverige har ett av världens högsta skattetryck. Det beror till stor del på att vi inte ställt tillräckligt hårda krav på att det staten finansierar kan berättigas. Jag anser inte att vi ska avskaffa allmänt finansierad skola och sjukvård. De bidrar till att alla människor får mer jämlika möjligheter. Jag har dock svårt att de detta som en rättighet. Det skulle innebära att alla människor som fanns innan allmän sjukvård och skola fanns fick sina rättigheter kränkta dagligen. Jag skulle hellre kalla skola och sjukvård för nyttigheter. Men det är väldigt viktigt att vi är kritiska till andra saker som staten gör, som kanske inte gör att människor får jämlika livschanser, som kanske inte förbättrar något för människor överhuvudtaget, samt ser till att vad staten gör är ytterst välmotiverat. Då är det centralt att förhålla sig kritisk till positiva rättigheter, och om man ska tala om dem definiera exakt vilka man tycker att staten ska garantera och vilka den inte behöver garantera. Då kan vi sträva mot ett lägre skattetryck, för att människor ska få avgöra själva vad de vill göra med sina pengar i så stor utsträckning som möjligt, för att vi ska få mer frihet.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
torsdag 11 september 2014
måndag 8 september 2014
Hur vet vi att friskolor förbättrar kunskapsresultaten?
Det är relativt väl belagt att fler friskolor i en kommun förbättrar kunskapsresultaten för eleverna i den kommunen, inte bara i friskolorna utan även i de kommunala skolorna. Om detta beror på ökad konkurrens eller på ökat utbyte av idéer vet man inte. Vad som dock står klart är att det inte rör sig om andra faktorer än själva ökningen av antalet elever i friskolor som påverkar resultaten. Det är inte förutsättningar från tiden innan friskolereformen som påverkar, det är inte betygsinflation som lett till de förbättrade resultaten, utan ökningen av antalet elever i friskolor i kommunen.
Detta framgår i en undersökning gjord av IFAU. Undersökningen finns att läsa här: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat/
Undersökningens statistiska underlag har ifrågasatts. Detta är inte fel i sig, alla studier ska få och bör ifrågasättas. Dock måste sådant ifrågasättande ha någon form av grund. Detta ifrågasättande har ganska svag grund, om man faktiskt läst undersökningen.
"Vår datamängd består av alla de individer som slutade årskurs 9 i den obligatoriska grundskolan (normalt vid 16 års ålder) i Sverige varje år mellan 1988 och 2009."
Givetvis kommer reformen gå att utvärdera ännu bättre då längre tid har gått och effekterna framträder tydligare. Men mycket bättre statistiskt underlag än så här kan man inte få.
Varför sjunker då PISA-resultaten? Hur går det ihop?
Svaret är att det är andra faktorer som gör att kunskaperna bland svenska elever generellt sjunkit. Det är en trend som pågått länge. Resultaten i kommuner med fler elever i friskolor är dock bättre än resultaten i kommuner med färre elever i friskolor, det är vad IFAU:s undersökning visar.
De allmänt sjunkande kunskapsresultaten har flera förklaringar. Dels beror det på kommunaliseringen. Lärarnas löner har halkat efter, och lönespridningen är för låg. Man belönas inte för sin erfarenhet och sin kompetens på samma sätt som i andra yrkesgrupper. Därför vill Folkpartiet utveckla systemet med karriärtjänster för lärare och införa samma system för förskollärare, samt förstatliga skolans finansiering.
Det beror även på lärarutbildningen. Söktrycket är fortfarande lågt, och det beror mycket på läraryrkets låga status, och på bristen på karriärmöjligheter. Det senaste har dock börjat förändras med förstelärarsystemet, och söktrycket till lärarutbildningen har ökat något. Det viktigaste menar jag är dock att det fortfarande finns professorer och lektorer på lärarutbildningen som på fullaste allvar säger till sina studenter att det inte går att mäta (eller ens bedöma) kunskap, och att betyg därför är i bästa fall onödigt och i värsta fall skadligt. Det behöver knappt sägas att detta strider mot läroplanens grundläggande princip, att all undervisning ska ha ett mål och att dessa mål ska utvärderas. Lärarstudenternas framtida yrkesutövning påverkas direkt negativt av att behöva utsättas för sådan grundlös postmodernism under sin utbildning. Ett kunskapsideal på lärarutbildningen behövs definitivt för att ett kunskapsideal på skolorna ska råda.
Slutsatsen är följande. Skyll inte de sjunkande skolresultaten på friskolorna eller det fria skolvalet, för det är helt enkelt inte så att dessa saker orsakat de sjunkande skolresultaten. Skyll istället de sjunkande skolresultaten på kommunaliseringen av skolan och postmodernismen på lärarutbildningen. Agera för att förbättra situationen genom förstatligande av skolans finansiering och genom att förbättra lärarutbildningen genom att utöka fokuset på utvärderingsbar kunskap. Förbättra skolresultaten genom att rösta på det parti som förespråkar de åtgärder som kommer att förbättra skolresultaten. Det partiet är Folkpartiet.
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Länkar:
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/karriartjanster-fungerar.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/for-ett-kunskapsideal-pa.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/vinstintresse-och-konkurrens-forbattrar.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/07/en-skola-for-alla.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/09/betyg-hjalper.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/hur-manga-ganger-har-hjulet.html
Detta framgår i en undersökning gjord av IFAU. Undersökningen finns att läsa här: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat/
Undersökningens statistiska underlag har ifrågasatts. Detta är inte fel i sig, alla studier ska få och bör ifrågasättas. Dock måste sådant ifrågasättande ha någon form av grund. Detta ifrågasättande har ganska svag grund, om man faktiskt läst undersökningen.
"Vår datamängd består av alla de individer som slutade årskurs 9 i den obligatoriska grundskolan (normalt vid 16 års ålder) i Sverige varje år mellan 1988 och 2009."
Givetvis kommer reformen gå att utvärdera ännu bättre då längre tid har gått och effekterna framträder tydligare. Men mycket bättre statistiskt underlag än så här kan man inte få.
Varför sjunker då PISA-resultaten? Hur går det ihop?
Svaret är att det är andra faktorer som gör att kunskaperna bland svenska elever generellt sjunkit. Det är en trend som pågått länge. Resultaten i kommuner med fler elever i friskolor är dock bättre än resultaten i kommuner med färre elever i friskolor, det är vad IFAU:s undersökning visar.
De allmänt sjunkande kunskapsresultaten har flera förklaringar. Dels beror det på kommunaliseringen. Lärarnas löner har halkat efter, och lönespridningen är för låg. Man belönas inte för sin erfarenhet och sin kompetens på samma sätt som i andra yrkesgrupper. Därför vill Folkpartiet utveckla systemet med karriärtjänster för lärare och införa samma system för förskollärare, samt förstatliga skolans finansiering.
Det beror även på lärarutbildningen. Söktrycket är fortfarande lågt, och det beror mycket på läraryrkets låga status, och på bristen på karriärmöjligheter. Det senaste har dock börjat förändras med förstelärarsystemet, och söktrycket till lärarutbildningen har ökat något. Det viktigaste menar jag är dock att det fortfarande finns professorer och lektorer på lärarutbildningen som på fullaste allvar säger till sina studenter att det inte går att mäta (eller ens bedöma) kunskap, och att betyg därför är i bästa fall onödigt och i värsta fall skadligt. Det behöver knappt sägas att detta strider mot läroplanens grundläggande princip, att all undervisning ska ha ett mål och att dessa mål ska utvärderas. Lärarstudenternas framtida yrkesutövning påverkas direkt negativt av att behöva utsättas för sådan grundlös postmodernism under sin utbildning. Ett kunskapsideal på lärarutbildningen behövs definitivt för att ett kunskapsideal på skolorna ska råda.
Slutsatsen är följande. Skyll inte de sjunkande skolresultaten på friskolorna eller det fria skolvalet, för det är helt enkelt inte så att dessa saker orsakat de sjunkande skolresultaten. Skyll istället de sjunkande skolresultaten på kommunaliseringen av skolan och postmodernismen på lärarutbildningen. Agera för att förbättra situationen genom förstatligande av skolans finansiering och genom att förbättra lärarutbildningen genom att utöka fokuset på utvärderingsbar kunskap. Förbättra skolresultaten genom att rösta på det parti som förespråkar de åtgärder som kommer att förbättra skolresultaten. Det partiet är Folkpartiet.
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Länkar:
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/karriartjanster-fungerar.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/for-ett-kunskapsideal-pa.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/vinstintresse-och-konkurrens-forbattrar.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/07/en-skola-for-alla.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/09/betyg-hjalper.html
http://lufuppsala.blogspot.se/2014/08/hur-manga-ganger-har-hjulet.html
söndag 7 september 2014
They may take our lives, but they will never take our freedom!
Vem ska ha makten över ditt liv? Du eller någon annan?
Det är vad valet handlar om i grunden. Alliansen består av partier med olika ideologier och åsikter, liksom de rödgröna. Men det finns en fundamental skillnad mellan blocken.
Alliansen är överens om en sak. Vi behöver en stat, en välfärdsstat och vissa lagar som gör att människor inte skadar varandra. Men makten över ditt liv ska vara din, inte statens. Staten kan öka vår frihet genom att hindra individer från att skada varandra, men allt staten gör är inte av godo och allt staten gör idag är inte nödvändigt för att alla individer ska ha samma rättigheter, samma möjligheter, samma frihet. Vi vill därför se en omfördelning av makten från staten till den enskilda människan.
De rödgröna ser inga problem med statligt tvång. SSU:s medlemstidning heter "Frihet", men i nästan alla fall handlar det om frihet som staten ska ge oss genom att göra fler saker. De ser ingen motsättning mellan detta och ökad individuell frihet. De ser inga problem med att vi fortfarande nästan har världens högsta skattetryck, och att staten ändå ska göra fler saker. S har en lite mer försiktig position. Istället för att säga "Skattehöjningar!" säger de "Inga fler skattesänkningar (just nu)".
Det finns en stor ideologisk skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. "Vänster och höger" är en förenklad beskrivning. Mer eller mindre frihet är mer träffande. De rödgröna hävdar att de vill ha mer frihet åt enskilda människor, men det räcker inte med att grundlöst hävda något för att det ska bli sant, för även Stalin trodde att människorna skulle bli fria när kommunismen väl införts. Titta på vilka förslag de rödgröna lägger. Vart flyttar dessa förslag makten? Till staten eller till individen?
I denna ideologiska strid är det Folkpartiet som tydligast står för den enskilda människans frihet.
Vi står för att alla människor ska ha goda möjligheter i livet, och kämpar därför för en skola där kunskap är målet och välutbildade, välmotiverade och välbetalda lärare är medlet.
Vi står för att vi ska kunna räkna med att få behålla vår demokrati och får frihet även när diktatorer invaderar länder i Europa, och tar därför striden för ett starkt försvar och Nato-medlemskap.
Vi står för universella mänskliga rättigheter, och kommer därför att se till att Sverige även i framtiden deltar i internationella insatser för att försvara mänskliga rättigheter i länder, som i Irak, där Islamiska Staten begår fruktansvärda illdåd.
Vi står för att alla människor ska ha samma rättigheter, och därför vill vi ha friare rörlighet för människor: När människor flyr för livet ska vi inte svara dem med "pushbacks" utan med att välkomna dem med öppna armar, och behandla dem som vilken annan människa som helst. Vi vill ha så fri rörlighet som möjligt, vi ser det inte som ett problem att människor vill komma till Sverige och jobba, vi ser det som något vi bör vara glada över att folk vill göra.
Vad som är alternativet vet vi inte riktigt, eftersom de rödgröna är dåliga på att presentera en gemensam politik. En sak vet vi dock. Med de rödgröna blir det mer makt åt staten och mindre makt åt den enskilda människan. Med Folkpartiet blir det mer makt åt den enskilda människan, med Folkpartiet är inte staten lösningen på alla problem utan ett nödvändigt ont, med Folkpartiet blir det liberalism. För ditt liv är ditt och endast ditt. Det är vad valet den fjortonde september 2014 handlar om.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Det är vad valet handlar om i grunden. Alliansen består av partier med olika ideologier och åsikter, liksom de rödgröna. Men det finns en fundamental skillnad mellan blocken.
Alliansen är överens om en sak. Vi behöver en stat, en välfärdsstat och vissa lagar som gör att människor inte skadar varandra. Men makten över ditt liv ska vara din, inte statens. Staten kan öka vår frihet genom att hindra individer från att skada varandra, men allt staten gör är inte av godo och allt staten gör idag är inte nödvändigt för att alla individer ska ha samma rättigheter, samma möjligheter, samma frihet. Vi vill därför se en omfördelning av makten från staten till den enskilda människan.
De rödgröna ser inga problem med statligt tvång. SSU:s medlemstidning heter "Frihet", men i nästan alla fall handlar det om frihet som staten ska ge oss genom att göra fler saker. De ser ingen motsättning mellan detta och ökad individuell frihet. De ser inga problem med att vi fortfarande nästan har världens högsta skattetryck, och att staten ändå ska göra fler saker. S har en lite mer försiktig position. Istället för att säga "Skattehöjningar!" säger de "Inga fler skattesänkningar (just nu)".
Det finns en stor ideologisk skillnad mellan Alliansen och de rödgröna. "Vänster och höger" är en förenklad beskrivning. Mer eller mindre frihet är mer träffande. De rödgröna hävdar att de vill ha mer frihet åt enskilda människor, men det räcker inte med att grundlöst hävda något för att det ska bli sant, för även Stalin trodde att människorna skulle bli fria när kommunismen väl införts. Titta på vilka förslag de rödgröna lägger. Vart flyttar dessa förslag makten? Till staten eller till individen?
I denna ideologiska strid är det Folkpartiet som tydligast står för den enskilda människans frihet.
Vi står för att alla människor ska ha goda möjligheter i livet, och kämpar därför för en skola där kunskap är målet och välutbildade, välmotiverade och välbetalda lärare är medlet.
Vi står för att vi ska kunna räkna med att få behålla vår demokrati och får frihet även när diktatorer invaderar länder i Europa, och tar därför striden för ett starkt försvar och Nato-medlemskap.
Vi står för universella mänskliga rättigheter, och kommer därför att se till att Sverige även i framtiden deltar i internationella insatser för att försvara mänskliga rättigheter i länder, som i Irak, där Islamiska Staten begår fruktansvärda illdåd.
Vi står för att alla människor ska ha samma rättigheter, och därför vill vi ha friare rörlighet för människor: När människor flyr för livet ska vi inte svara dem med "pushbacks" utan med att välkomna dem med öppna armar, och behandla dem som vilken annan människa som helst. Vi vill ha så fri rörlighet som möjligt, vi ser det inte som ett problem att människor vill komma till Sverige och jobba, vi ser det som något vi bör vara glada över att folk vill göra.
Vad som är alternativet vet vi inte riktigt, eftersom de rödgröna är dåliga på att presentera en gemensam politik. En sak vet vi dock. Med de rödgröna blir det mer makt åt staten och mindre makt åt den enskilda människan. Med Folkpartiet blir det mer makt åt den enskilda människan, med Folkpartiet är inte staten lösningen på alla problem utan ett nödvändigt ont, med Folkpartiet blir det liberalism. För ditt liv är ditt och endast ditt. Det är vad valet den fjortonde september 2014 handlar om.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
torsdag 4 september 2014
Nazism eller kommunism?
Frågan är egentligen meningslös. Det handlar om två extrema ideologier som bara bryr sig om kollektivet och struntar i individen. Handlingarna som begåtts både av Sovjetunionen och Nazityskland är fruktansvärda bortom vår föreställningsförmåga. Att Folkpartiet valt att återuppta sitt budskap från 1936: "Bort med varje tendens till diktatursträvanden", med bilden på en man som sopar bort ett hakkors och en hammare och skära, är ett väldigt bra ställningstagande som visar att vi är ett liberalt parti som ser till den enskilda människan och dennes frihet, och att vi är motpolen till alla extrema ideologier som reducerar individen till att vara obetydlig om den inte tjänar kollektivets syften.
Detta räcker egentligen som svar på frågan. Men jag ska ändå fördjupa det något.
Kommunismen handlar om total jämlikhet, inte bara i möjligheter utan i utfall. Den förkastar den fria marknaden (och därmed även de liberala principer den bygger på) och vill centralisera all planering av produktionen. Alla som kämpar emot detta är per definition folkets fiender. Alla som arbetar hårt, smart eller länge för att tjäna mer än nödvändigt är också folkets fiender om de gör det av egenintresse, det enda man får motiveras av är altruism. En kommunist kanske inte tänker sig att bestraffa dissidenter innan hen tagit makten, men när det väl kommer till att förverkliga de kommunistiska planerna, och vissa människor inte ställer upp på dessa utan gör motstånd, då uppstår en knepig situation. Det är därför det är vanskligt att säga att "inget land har någonsin varit kommunistiskt, det är bara avarter, där har de infört något annat än kommunism". Många länder har försökt att införa kommunism, resultatet har varit att människor som motsätter sig kommunismen har undanröjts. Det är inte en slump, utan en följd av ideologins inneboende logik - något måste göras med de människor som motsätter sig ideologin.
Nazismen handlar om att Rasen går före allt annat, du som individ är obetydlig, det enda värde du har är det du skapar för Rasen. Du kanske får åtnjuta en viss frihet och strävan efter lycka, men kollektivets intressen är viktigare än dina. I allt väsentligt är du inte mer än en bricka i ett spel. Människor av andra raser är inte ditt bekymmer. De ska hållas åtskilda från Oss, annars ska de undanröjas. Detta är nazismens essens.
Båda dessa ideologier står i total motsättning till min ideologi. Vilken som är "värst" ur moralisk synpunkt är svårt att spekulera i. Vilken som är värst ur praktisk synpunkt går kanske lite lättare att avgöra. Kommunismen har lett till att fler människor har mördats. Man skulle möjligen kunna mena att nazismens motivation till att döda folk var sämre. Det är dock ett mycket snårigt resonemang. Att skilja på hur fel det är att döda oskyldiga människor beroende på ens motiv låter sig inte göras. Det enda sättet att försvara kommunismen i det fallet är att hävda att människorna som mördats av kommunistiska regimer mördades av goda skäl, och till och med kommunister är nog försiktiga med att påstå detta.
Det är dock inte särskilt relevant ens det. Om en stat mördat 11 miljoner eller 40 miljoner av ideologiska skäl, då är det en stat som begått fruktansvärda brott och en ideologi som uppenbarligen är mycket farlig. Därför är jag motståndare till båda ideologierna, och riktar oftast min energi på att bekämpa dessa snarare än att fundera över vilken som är värst. Vad jag dock tror är farligt är om man försvarar exempelvis kommunismen med att "nazismen ändå är värre". Det är som jag konstaterat ett mycket konstigt resonemang, som det är svårt att komma fram till utan att försvara mord på oskyldiga människor. Därför hoppas jag att så många som möjligt kan enas i att bekämpa människofientliga, extrema ideologier som nazism och kommunism, oavsett partitillhörighet. Alla demokrater bör kunna enas bakom Folkpartiets budskap: Bort med varje tendens till diktatursträvanden!
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Detta räcker egentligen som svar på frågan. Men jag ska ändå fördjupa det något.
Kommunismen handlar om total jämlikhet, inte bara i möjligheter utan i utfall. Den förkastar den fria marknaden (och därmed även de liberala principer den bygger på) och vill centralisera all planering av produktionen. Alla som kämpar emot detta är per definition folkets fiender. Alla som arbetar hårt, smart eller länge för att tjäna mer än nödvändigt är också folkets fiender om de gör det av egenintresse, det enda man får motiveras av är altruism. En kommunist kanske inte tänker sig att bestraffa dissidenter innan hen tagit makten, men när det väl kommer till att förverkliga de kommunistiska planerna, och vissa människor inte ställer upp på dessa utan gör motstånd, då uppstår en knepig situation. Det är därför det är vanskligt att säga att "inget land har någonsin varit kommunistiskt, det är bara avarter, där har de infört något annat än kommunism". Många länder har försökt att införa kommunism, resultatet har varit att människor som motsätter sig kommunismen har undanröjts. Det är inte en slump, utan en följd av ideologins inneboende logik - något måste göras med de människor som motsätter sig ideologin.
Nazismen handlar om att Rasen går före allt annat, du som individ är obetydlig, det enda värde du har är det du skapar för Rasen. Du kanske får åtnjuta en viss frihet och strävan efter lycka, men kollektivets intressen är viktigare än dina. I allt väsentligt är du inte mer än en bricka i ett spel. Människor av andra raser är inte ditt bekymmer. De ska hållas åtskilda från Oss, annars ska de undanröjas. Detta är nazismens essens.
Båda dessa ideologier står i total motsättning till min ideologi. Vilken som är "värst" ur moralisk synpunkt är svårt att spekulera i. Vilken som är värst ur praktisk synpunkt går kanske lite lättare att avgöra. Kommunismen har lett till att fler människor har mördats. Man skulle möjligen kunna mena att nazismens motivation till att döda folk var sämre. Det är dock ett mycket snårigt resonemang. Att skilja på hur fel det är att döda oskyldiga människor beroende på ens motiv låter sig inte göras. Det enda sättet att försvara kommunismen i det fallet är att hävda att människorna som mördats av kommunistiska regimer mördades av goda skäl, och till och med kommunister är nog försiktiga med att påstå detta.
Det är dock inte särskilt relevant ens det. Om en stat mördat 11 miljoner eller 40 miljoner av ideologiska skäl, då är det en stat som begått fruktansvärda brott och en ideologi som uppenbarligen är mycket farlig. Därför är jag motståndare till båda ideologierna, och riktar oftast min energi på att bekämpa dessa snarare än att fundera över vilken som är värst. Vad jag dock tror är farligt är om man försvarar exempelvis kommunismen med att "nazismen ändå är värre". Det är som jag konstaterat ett mycket konstigt resonemang, som det är svårt att komma fram till utan att försvara mord på oskyldiga människor. Därför hoppas jag att så många som möjligt kan enas i att bekämpa människofientliga, extrema ideologier som nazism och kommunism, oavsett partitillhörighet. Alla demokrater bör kunna enas bakom Folkpartiets budskap: Bort med varje tendens till diktatursträvanden!
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
onsdag 3 september 2014
Feminism utan socialism!
"Hur går feminism utan socialism ihop?"
Det första man måste komma ihåg är att de ursprungliga feministerna var liberaler. Mary Wollstonecraft var definitivt inte socialist - hon var liberal, och förespråkade lika behandling av kvinnor och män redan på 1700-talet. Socialismen var inte ens "uppfunnen" när feminismen uppfanns, det fanns givetvis tankar om omfördelning och social rättvisa redan då, men socialismen som vi känner den idag kom till under 1800-talat, och påverkades i mycket hög utsträckning av främst Marx och Engels. Därför är frågeställningen egentligen missvisande, eftersom feminism fanns före socialism.
Exakt vad socialism är - det är inte något alla är eniga om, inte ens alla som kallar sig socialister. Några saker som brukar finnas med är dock en tanke om omfördelning, social rättvisa (lika utfall snarare än lika möjligheter för alla människor) och att mervärdet av arbetet (överskottet av arbetet som inte måste konsumeras för de grundläggande behoven) ska gå till arbetaren och inte till kapitalister.
Feminismen är inte heller alla eniga om vad det är. Men en definition som ofta accepteras är att den som ser att det finns olika normer om kön som påverkar mäns och kvinnors livschanser, mest (men inte nödvändigtvis enbart) kvinnors negativt, och vill ändra på dessa könsnormer, denna orättvisa, är feminist.
Den här definitionen innebär inte att den som är feminist måste vara socialist. Feminism förutsätter inte socialism.
Du kan anse att alla män och kvinnor ska ha samma möjligheter men att utfallet inte måste bli detsamma, exempelvis ska alla ha samma möjligheter att göra vad de vill, och tjäna pengar beroende på vad de jobbar med och kompetenta de är, vilket kommer att innebära att olika individer tjänar olika mycket pengar men kompetensen och inte könet avgör - då är du antagligen någon form av liberal feminist.
Du kan anse att alla kvinnors och mäns liv ska ha samma utfall, de ska tjäna ungefär lika mycket, inte bara kvinnor och män som grupper utan alla individuella kvinnor och män, och de ska ha det ungefär likadant/lika bra - då är du antagligen någon form av socialistisk feminist.
Vilket av dessa två synsätt som fungerar bäst i praktiken kan jag diskutera i ett senare inlägg. Men feminism som ideologi förutsätter knappast socialism. Feminismen handlade från början om att frigöra kvinnorna, inte om att förslava männen och kvinnorna under proletariatets diktatur.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Det första man måste komma ihåg är att de ursprungliga feministerna var liberaler. Mary Wollstonecraft var definitivt inte socialist - hon var liberal, och förespråkade lika behandling av kvinnor och män redan på 1700-talet. Socialismen var inte ens "uppfunnen" när feminismen uppfanns, det fanns givetvis tankar om omfördelning och social rättvisa redan då, men socialismen som vi känner den idag kom till under 1800-talat, och påverkades i mycket hög utsträckning av främst Marx och Engels. Därför är frågeställningen egentligen missvisande, eftersom feminism fanns före socialism.
Exakt vad socialism är - det är inte något alla är eniga om, inte ens alla som kallar sig socialister. Några saker som brukar finnas med är dock en tanke om omfördelning, social rättvisa (lika utfall snarare än lika möjligheter för alla människor) och att mervärdet av arbetet (överskottet av arbetet som inte måste konsumeras för de grundläggande behoven) ska gå till arbetaren och inte till kapitalister.
Feminismen är inte heller alla eniga om vad det är. Men en definition som ofta accepteras är att den som ser att det finns olika normer om kön som påverkar mäns och kvinnors livschanser, mest (men inte nödvändigtvis enbart) kvinnors negativt, och vill ändra på dessa könsnormer, denna orättvisa, är feminist.
Den här definitionen innebär inte att den som är feminist måste vara socialist. Feminism förutsätter inte socialism.
Du kan anse att alla män och kvinnor ska ha samma möjligheter men att utfallet inte måste bli detsamma, exempelvis ska alla ha samma möjligheter att göra vad de vill, och tjäna pengar beroende på vad de jobbar med och kompetenta de är, vilket kommer att innebära att olika individer tjänar olika mycket pengar men kompetensen och inte könet avgör - då är du antagligen någon form av liberal feminist.
Du kan anse att alla kvinnors och mäns liv ska ha samma utfall, de ska tjäna ungefär lika mycket, inte bara kvinnor och män som grupper utan alla individuella kvinnor och män, och de ska ha det ungefär likadant/lika bra - då är du antagligen någon form av socialistisk feminist.
Vilket av dessa två synsätt som fungerar bäst i praktiken kan jag diskutera i ett senare inlägg. Men feminism som ideologi förutsätter knappast socialism. Feminismen handlade från början om att frigöra kvinnorna, inte om att förslava männen och kvinnorna under proletariatets diktatur.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
tisdag 2 september 2014
Betyg hjälper!
En del av skoldebatten handlar om betyg. Betyg är inte det enda som spelar roll för att skolan ska fungera, men det är faktiskt en förutsättning för att skolan ska gå att granska och utvärdera. Bland en del partier, exempelvis V och MP, är det populärt att kritisera betyg. De är dock helt fel ute.
De som kritiserar betygen menar ofta att dessa är subjektiva. De menar att betyg bara är en bokstav. De menar att betyg skapar stress och "graderar människor". De vill inte att skolan ska hålla på med bedömning utan fokusera på lärandet.
Betyg handlar dock inte om att gradera människor i sig. Vi har betyg för att alla barn är värda en god utbildning. Men för att veta att de verkligen får en god utbildning, för att veta att skolan och lärarna faktiskt gör sitt jobb, måste vi utvärdera skolan, lärarna och utbildningen på något sätt. Ett sådant sätt är betyg.
Varför betyg skulle vara mer subjektivt än omdömen är oklart. Betyg är inte "bara en bokstav", det är en bokstav som står för någonting - vilka mål eleven har klarat av i ett visst ämne och ett visst område. All undervisning måste ha ett mål, och betyg är faktiskt ett väldigt bra sätt att utvärdera målen. Eftersom det tydligt visar om eleven uppnått ett visst mål eller inte, är betyg ett mycket bättre system än bara omdömen, som kan vara vaga. Det fungerar inte att vara vag när man ger betyg, särskilt inte när det finns tydliga betygskriterier.
När en elev fått sitt betyg kan hen se vad hen klarat av. Det är bra, eftersom eleven då får ett kvitto på att ansträngningen i det ämnet eller området har lönat sig. Eleven får även se vad hen behöver jobba mer med. Även detta är helt nödvändigt, så att läraren kan se var eleven ännu inte nått kunskapsmålen och hjälpa eleven att nå upp till dessa med individuellt anpassad undervisning. Betyg gynnar alltså både elever som har det svårt i skolan, och elever som ganska enkelt får höga betyg i skolan.
En reform som behövsnär centralt rättade nationella prov. Det skulle ta bort mycket administration från lärarna om en central myndighet rättade proven. Om de dessutom rättades anonymt, så att eleverna skrev koder istället för namn på sina prov som man gör på många universitet, då skulle betygssättningen bli rättvisare. Lärarens personliga åsikter om eleven skulle inte spela någon roll alls, eftersom den som rättade provet inte skulle veta vem som skrivit det.
Tidigare betyg vore också bra. Folkpartiet vill införa betyg från årskurs 4. Det kanske låter tidigt, men faktum är att "stressargumentet" inte håller. Stressen orsakas av att betyg är något obekant, och att man får prestationsångest och vill ha höga betyg men kanske inte får det. Men om man börjar tidigt med betyg så är det lättare att vänja sig vid, då har man flera år på sig att jobba med det som behöver förbättras. Då får man tidigt veta vad man behöver jobba mer med, vilket är mycket bättre än att få veta det året innan du går ut grundskolan, som det var förut. Där kan vi snacka en situation som skapar stress. Många länder med bättre skolresultat än Sveriges har tidigare betyg än oss. Tidigare betyg ger längre tid för läraren och eleven att jobba upp det som behöver förbättras.
Betyg är alltså nödvändigt för att kunna utvärdera skolan. De finns till för elevernas skull, för att kunna se om de verkligen får en god utbildning. Skolan finansieras av våra skattepengar. Alla föräldrar i Sverige är tvungna att skicka sina barn till skolan på grund av skolplikten. Då måste vi på något sätt utvärdera skolan och se till att den gör sitt jobb. Betyg är ett sådant sätt att utvärdera skolan, eftersom de bygger på att bedöma elevernas kunskaper inom olika ämnen. Att eleverna ska få kunskaper är själva syftet med skolan. Så betyg hjälper, rösta därför på ett parti som tydligt tar ställning för att vi ska ha betyg och betyg från tidig ålder, rösta på Folkpartiet!
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
De som kritiserar betygen menar ofta att dessa är subjektiva. De menar att betyg bara är en bokstav. De menar att betyg skapar stress och "graderar människor". De vill inte att skolan ska hålla på med bedömning utan fokusera på lärandet.
Betyg handlar dock inte om att gradera människor i sig. Vi har betyg för att alla barn är värda en god utbildning. Men för att veta att de verkligen får en god utbildning, för att veta att skolan och lärarna faktiskt gör sitt jobb, måste vi utvärdera skolan, lärarna och utbildningen på något sätt. Ett sådant sätt är betyg.
Varför betyg skulle vara mer subjektivt än omdömen är oklart. Betyg är inte "bara en bokstav", det är en bokstav som står för någonting - vilka mål eleven har klarat av i ett visst ämne och ett visst område. All undervisning måste ha ett mål, och betyg är faktiskt ett väldigt bra sätt att utvärdera målen. Eftersom det tydligt visar om eleven uppnått ett visst mål eller inte, är betyg ett mycket bättre system än bara omdömen, som kan vara vaga. Det fungerar inte att vara vag när man ger betyg, särskilt inte när det finns tydliga betygskriterier.
När en elev fått sitt betyg kan hen se vad hen klarat av. Det är bra, eftersom eleven då får ett kvitto på att ansträngningen i det ämnet eller området har lönat sig. Eleven får även se vad hen behöver jobba mer med. Även detta är helt nödvändigt, så att läraren kan se var eleven ännu inte nått kunskapsmålen och hjälpa eleven att nå upp till dessa med individuellt anpassad undervisning. Betyg gynnar alltså både elever som har det svårt i skolan, och elever som ganska enkelt får höga betyg i skolan.
En reform som behövsnär centralt rättade nationella prov. Det skulle ta bort mycket administration från lärarna om en central myndighet rättade proven. Om de dessutom rättades anonymt, så att eleverna skrev koder istället för namn på sina prov som man gör på många universitet, då skulle betygssättningen bli rättvisare. Lärarens personliga åsikter om eleven skulle inte spela någon roll alls, eftersom den som rättade provet inte skulle veta vem som skrivit det.
Tidigare betyg vore också bra. Folkpartiet vill införa betyg från årskurs 4. Det kanske låter tidigt, men faktum är att "stressargumentet" inte håller. Stressen orsakas av att betyg är något obekant, och att man får prestationsångest och vill ha höga betyg men kanske inte får det. Men om man börjar tidigt med betyg så är det lättare att vänja sig vid, då har man flera år på sig att jobba med det som behöver förbättras. Då får man tidigt veta vad man behöver jobba mer med, vilket är mycket bättre än att få veta det året innan du går ut grundskolan, som det var förut. Där kan vi snacka en situation som skapar stress. Många länder med bättre skolresultat än Sveriges har tidigare betyg än oss. Tidigare betyg ger längre tid för läraren och eleven att jobba upp det som behöver förbättras.
Betyg är alltså nödvändigt för att kunna utvärdera skolan. De finns till för elevernas skull, för att kunna se om de verkligen får en god utbildning. Skolan finansieras av våra skattepengar. Alla föräldrar i Sverige är tvungna att skicka sina barn till skolan på grund av skolplikten. Då måste vi på något sätt utvärdera skolan och se till att den gör sitt jobb. Betyg är ett sådant sätt att utvärdera skolan, eftersom de bygger på att bedöma elevernas kunskaper inom olika ämnen. Att eleverna ska få kunskaper är själva syftet med skolan. Så betyg hjälper, rösta därför på ett parti som tydligt tar ställning för att vi ska ha betyg och betyg från tidig ålder, rösta på Folkpartiet!
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
måndag 1 september 2014
Konsten att göra om samma misstag gång på gång
Idag deltog jag i en debatt med bland annat Ung Vänster. Ett av deras förslag för att lösa bostadsbristen är ett "modernt miljonprogram". Det är inte en särskilt bra idé.
Miljonprogrammen var ett gigantiskt projekt. Bostadsbristen skulle byggas bort med extremt ambitiösa satsningar och närmast utopiska mål. Det låter som en väldigt klassiskt vänsteridé: "Vi behöver bostäder, så då organiserar vi gemensamt byggande av bostäder".
Ett problem som visade sig snabbt var att kostnaden för detta miljonprogram var mycket högre än väntat. Det har en god anledning - kostnadskalkyler som berör dina egna pengar, som direkt kommer att påverka din egen försörjning, är inget du är slarvig med. Du är oftast väldigt noggrann när det gäller dina egna pengar. När det handlar om någon annans pengar är det dock inte så i lika hög grad. Särskilt när denna "någon annan" är ett kollektiv skattebetalare, som ändå betalar in en stor mängd skatt. Om ditt miljonprogramsprojekt överskrider budgeten så kan du alltid be om lite mer pengar, för människor behöver ju bostäder...
Det andra problemet som dök upp var att bostäderna som byggdes visade sig vara bostäder som människor ofta inte ville ha. Det är problemet med en centralplanerad ekonomi och stora centralplanerade projekt - staten är generellt väldigt dålig på att veta vad vi enskilda människor vill ha. Det är därför staten endast bör sätta upp ett ramverk, med lagar som skyddar våra rättigheter, och sedan låta marknaden ta hand om sådant som bostadsbyggande. Nu byggdes istället mängder av lägenheter som ingen ville ha. Miljonprogramsområdena är idag ofta utanförskapsområden, de områden man hamnar i när man inte har pengar eller kötid nog att bo någon annanstans. Miljonprogrammet bidrog till att skapa utanförskap i Sverige.
Nu talar alltså Ung Vänster om ett modernt miljonprogram. Exakt vad det "moderna" består av är oklart. Ofta när vänstern lyfter upp gamla förslag och kallar dem moderna hittar de på ursäkter för varför de inte fungerade förra gången. Här har det hävdats att för lite pengar satsades på miljonprogrammen. Problemet är dock det rakt motsatta. Det satsades för mycket pengar på miljonprogrammen (mer än de ursprungliga kostnadskalkylerna) eftersom det var en dålig idé från början.
Problemet är att Ung Vänster inte är så förtjusta i marknadsekonomi, och inte heller riktigt har förstått varför planekonomi inte fungerar. Det är därför de ständigt lyfter förslag som bygger på planekonomisk logik. Men lösningen på bostadsbristen är inte att lyfta gamla förslag som vi redan vet är dåliga. Lösningen är istället att avreglera bostadsmarknaden genom en mer marknadsmässig hyressättning (jag skulle rentav kunna säga "marknadshyror"), enklare regler för att få bygglov, att reglerna för överklagande blir tydligare så att den som vill bygga något inte ska behöva gå igenom processer som varar i flera år för att få bygga detta. Det ska vara enkelt att få lov att bygga bostäder. Staten ska inte försöka tänka ut en massa kreativa centralplaneringslösningar, utan förenkla reglerna och se till att inte göra det svårare att bygga, vilket den gör idag. Om bostadsmarknaden avreglerades, istället för att regleras mer, skulle vi få se en lösning på bostadsbristen.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Miljonprogrammen var ett gigantiskt projekt. Bostadsbristen skulle byggas bort med extremt ambitiösa satsningar och närmast utopiska mål. Det låter som en väldigt klassiskt vänsteridé: "Vi behöver bostäder, så då organiserar vi gemensamt byggande av bostäder".
Ett problem som visade sig snabbt var att kostnaden för detta miljonprogram var mycket högre än väntat. Det har en god anledning - kostnadskalkyler som berör dina egna pengar, som direkt kommer att påverka din egen försörjning, är inget du är slarvig med. Du är oftast väldigt noggrann när det gäller dina egna pengar. När det handlar om någon annans pengar är det dock inte så i lika hög grad. Särskilt när denna "någon annan" är ett kollektiv skattebetalare, som ändå betalar in en stor mängd skatt. Om ditt miljonprogramsprojekt överskrider budgeten så kan du alltid be om lite mer pengar, för människor behöver ju bostäder...
Det andra problemet som dök upp var att bostäderna som byggdes visade sig vara bostäder som människor ofta inte ville ha. Det är problemet med en centralplanerad ekonomi och stora centralplanerade projekt - staten är generellt väldigt dålig på att veta vad vi enskilda människor vill ha. Det är därför staten endast bör sätta upp ett ramverk, med lagar som skyddar våra rättigheter, och sedan låta marknaden ta hand om sådant som bostadsbyggande. Nu byggdes istället mängder av lägenheter som ingen ville ha. Miljonprogramsområdena är idag ofta utanförskapsområden, de områden man hamnar i när man inte har pengar eller kötid nog att bo någon annanstans. Miljonprogrammet bidrog till att skapa utanförskap i Sverige.
Nu talar alltså Ung Vänster om ett modernt miljonprogram. Exakt vad det "moderna" består av är oklart. Ofta när vänstern lyfter upp gamla förslag och kallar dem moderna hittar de på ursäkter för varför de inte fungerade förra gången. Här har det hävdats att för lite pengar satsades på miljonprogrammen. Problemet är dock det rakt motsatta. Det satsades för mycket pengar på miljonprogrammen (mer än de ursprungliga kostnadskalkylerna) eftersom det var en dålig idé från början.
Problemet är att Ung Vänster inte är så förtjusta i marknadsekonomi, och inte heller riktigt har förstått varför planekonomi inte fungerar. Det är därför de ständigt lyfter förslag som bygger på planekonomisk logik. Men lösningen på bostadsbristen är inte att lyfta gamla förslag som vi redan vet är dåliga. Lösningen är istället att avreglera bostadsmarknaden genom en mer marknadsmässig hyressättning (jag skulle rentav kunna säga "marknadshyror"), enklare regler för att få bygglov, att reglerna för överklagande blir tydligare så att den som vill bygga något inte ska behöva gå igenom processer som varar i flera år för att få bygga detta. Det ska vara enkelt att få lov att bygga bostäder. Staten ska inte försöka tänka ut en massa kreativa centralplaneringslösningar, utan förenkla reglerna och se till att inte göra det svårare att bygga, vilket den gör idag. Om bostadsmarknaden avreglerades, istället för att regleras mer, skulle vi få se en lösning på bostadsbristen.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)