Är The Friendzone sexism?

Begreppet ”friendzone” dyker ibland upp i min omgivning. Ibland handlar det om någon som är olyckligt förälskad, ibland handlar det om ett sexistiskt begrepp som ifrågasätter kvinnors rätt att säga nej. Hur är det egentligen?

Med ”friendzone” menas oftast att en given person betraktar en annan person som en vän, inget mer. Ingen attraktion, inga romantiska känslor, enbart vänskap. Vänskap är ju väldigt trevligt. Begreppet används dock ofta av någon som blivit ”friendzonad”, någon som är föräldskad eller attraherad av någon annan, utan att känslorna är besvarade. Själva ”friendzonen” innebär alltså att personen som dessa känslor riktas mot inte besvarar känslorna, utan ser på den förälskade personen som en vän, och placerar denne i en ”friendzone”. Inte svårare än så.

Vissa hävdar att ”friendzone” är ett sexistiskt begrepp. De menar att begreppet används för att antyda att personen som ”friendzonat”, oftast en kvinna i det här fallet, är skyldig att besvara de romantiska känslorna. Personen som blivit ”friendzonad” kanske till och med känner sig kränkt över att ha blivit det, eller känner att det inte är rätt att bli ”friendzonad”. I extrema fall kanske personen som blivit ”friendzonad” tvingar sig på personen som ”friendzonat”, sexuellt eller genom stalkning. Detta är vad en del kritiserar, att begreppet används på ett sexistiskt sätt, att begreppet används för att implicera att kvinnan är skyldig mannen sin kärlek och attraktion.

Många gånger används säkert begreppet så. Internet vimlar av människor som formulerar sig chauvinistiskt och sexistiskt, och som inte uttrycker sig lika artigt som man skulle gjort öga mot öga, minst sagt.

Begreppet ”friendzone” i sig betyder dock inget av detta. Att tala om att ha blivit ”friendzonad” är bara att konstatera att man hyser romantiska känslor för en annan människa, men att den människan inte besvarar dessa känslor. Inget mer. Det är inte särskilt konstigt att önska att känslorna vore besvarade, om man är kär i någon, men begreppet ”friendzone” behöver på intet sätt betyda att man anser att personen som ”friendzonat” är skyldig en att besvara kärleken. Dessutom kan både kvinnor och män (eller vad man nu väljer att definiera sig som) både bli ”friendzonade” och ”friendzona” själva.

Vi har säkert alla blivit ”friendzonade” någon gång. Detta är inget märkligt utan ett naturligt inslag i tillvaron. Vi får dock leva med att våra romantiska känslor mot andra människor inte alltid är besvarade. Därför ska vi inte använda begreppet ”friendzone” för att försöka skuldbelägga kvinnor, eller antyda att de är skyldiga att besvara romantiska känslor. Att däremot tala om att ha blivit ”friendzonad” är varken fel eller sexistiskt. Sedan finns ju ingen anledning att förutsätta att någon ”friendzonat” en om man inte frågat eller visat sina känslor på ett tydligt sätt först. Man får ju aldrig veta om man verkligen blivit ”friendzonad” eller inte annars.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Grön röra

I Miljöpartiets valmanifest står att de vill ”Utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt”. De vill inte utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt baserad på fossila bränslen, utan ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt, punkt. Detta är alltså värre än socialism. Socialisterna vill åtminstone ha tillväxt, även om socialismen inte kan skapa tillväxt. Miljöpartiet vill inte ens ha tillväxt.

Tillväxt kan man mäta så enkelt som att BNP ökar – BNP per capita, om man vill mäta hur välståndet per person utvecklas. Tillväxt är den enskilt överlägset största orsaken till att vi idag har det oerhört mycket bättre materiellt än för 200 år sedan. Tillväxten har delvis baserats på användning av fossila bränslen, men det viktigaste är faktiskt att vi idag arbetar mycket effektivare än förut, tack vare mer utvecklad teknik, smartare arbetsmetoder och mer utbildade människor. Detta har uppnåtts genom fri forskning och en fri marknad, där alla individer i hög utsträckning skyddats av lagar och en rättsstat från att skadas av andra individer.

Vi utgår från att jag får betalt för att skriva den här texten, att den är något som någon efterfrågar. Om jag hittar en arbetsmetod som gör att jag kan skriva texten dubbelt så fort, fast den fortfarande håller samma kvalitet, så har jag ökat min produktivitet – jag har fördubblat den. Jag kan skriva två texter på samma tid som jag förut skrev en text på. Detta innebär tillväxt. Detta skadar inte miljön överhuvudtaget. Trots det är Miljöpartiet emot tillväxt. De kanske menar att de enbart är emot koldioxidbaserad tillväxt, men det står det inget om i deras valmanifest.

Vidare tycker inte miljöpartiet om användningen av kolkraft, de vill faktiskt införa ett europeiskt förbud mot användning av kol år 2030 senast. Jag gillar inte heller kol som energikälla. Miljöpartiet gillar dock inte heller kärnkraft, de vill avveckla minst två reaktorer nästa mandatperiod. Jag håller med om att det inte är en optimal energikälla på många sätt, men jag tror att det är ett bättre alternativ än kol. Förnybara energikällor kan inte ersätta både kärnkraft och fossila bränslen helt, tekniken är inte tillräckligt effektiv ännu.

Nåväl, Miljöpartiet kanske har några intressanta förslag för att få det att fungera med enbart förnybara energikällor redan nu. De har ju trots allt ”Miljö” redan i partinamnet. Vill MP kanske bygga ut vattenkraften? Sverige har ju redan mycket vattenkraft, och orörda älvar med stor potential. Detta skulle kanske kunna ersätta en stängd reaktor eller två.

Nej! Miljöpartiet vill istället stärka skyddet av älvarna, de vill snarare minska påverkan som vattenkraften har nu än öka energiproduktionen genom vattenkraft. Fiskarna och ekosystemet skulle ta skada av en utbyggnad. Det är ju faktiskt rätt i sak.

Miljöpartiet får dock någonstans bestämma sig. De kan inte vara emot fossila bränslen, och kärnkraft, och utbyggd vattenkraft, och samtidigt påstå att vi kan klara vårt energibehov. Sverige kan inte styras av politiker som baserar sina påståenden om hur vår energiförsörjning ska skötas på rena fantasier. Deras enda kryphål är att de är emot tillväxt. Vi skulle verkligen se motsatsen till tillväxt om Miljöpartiet kom till makten – ekonomisk depression och tillbakagång.

Låt mig göra en sak fullständigt klar. Om vi slutar ”basera vårt ekonomiska system på tillväxt”, då är det slut på våra förbättrade materiella förhållanden. Då är det slut på utvecklingsländernas framgångar. Utrotningen av den globala extrema fattigdomen kommer inte bara att sakta in – den kommer att upphöra. Saker som utrotandet av sjukdomar som AIDS, minskandet av spädbarnsdödligheten, minskandet av analfabetismen, som även Miljöpartiet borde se som eftersträvansvärt, kommer gå oerhört mycket långsammare än idag.

Stefan Löfven, är det här ett parti du vill regera med? Om Miljöpartiet får något som helst inflytande, vad kommer då att hända med de ökade resurserna till välfärden? Vad kommer då att hända med den globala solidariteten? Vad kommer då att hända med att ta ansvar för Sverige?

Miljöpartiets politik är inte trovärdig. De kanske har miljö i sitt namn, men de är inte partiet med bäst miljöpolitik. Ekonomiska kriser har sällan lett till miljöförbättringar, snarare förvärrar de miljöproblemen eftersom människor slutar att bry sig om dem och tänker mer på sina egna omedelbara behov istället. Att vara ”emot tillväxt” kan inte bara accpeteras som en illa vald formulering, för det är en fundamental skillnad mellan det och att vara emot tillväxt baserad på användning av fossila bränslen.

Detta inlägg var enbart kritiskt, och avsett att belysa att Miljöpartiets politik inte fungerar. Jag kommer vid ett senare tillfälle att skriva ett inlägg enbart om Folkpartiet Liberalernas miljöpolitik. Förhoppningsvis kan jag fortsätta skriva två blogginlägg om dagen även i framtiden. Hade jag fått betalt för dessa blogginlägg hade Miljöpartiet kanske varit emot denna ökade skrivtakt, eftersom den skulle bidra till större tillväxt. Avgör själv om detta vore något negativt.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

MP: Ett ekonomiskt system utan tillväxt, och avvecklande av två reaktorer: http://www.svt.se/nyheter/val2014/miljopartiets-vallofte-bara-ekologisk-forskolefrukt

MP om vattenkraften: http://riksdagsgrupp.mpbloggar.se/tag/vattenkraft/

MP om kolkraften: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/article18888438.ab

Vinstintresse och konkurrens förbättrar skolan

”Skolan har raserats eftersom pengarna som ska gå till utbildningen istället går rakt ner i de giriga riskkapitalisternas fickor”. Så har Jonas Sjöstedt sagt, i olika former, många många gånger. Antagligen fler gånger än Jan Björklund sagt ”Det finns två problem med rysk gas, det ena är att det är gas, det andra är att den är rysk”. I sitt tal i Almedalen angrep Jonas Sjöstedt vinstuttagen i skolan hårt, och påstod att det leder till stressad personal och försämrad kvalitet.

Jonas Sjöstedt har bevisligen fel. Den svenska skolan har mycket riktigt dåliga resultat. Det har flera orsaker. Inget tyder dock på att vinstuttagen är ett av dem. I en undersökning av IFAU framgår mycket tydligt att friskolereformen istället förbättrar skolresultaten. Kommuner med friskolor får bättre resultat än andra kommuner. Detta gäller resultaten för elever både i friskolor och kommunala skolor i dessa kommuner. 

Orsaken är antagligen en kombination av konkurrens och ökat utbyte av idéer eftersom fler aktörer driver skolor nu. Möjligheten till vinstuttag är en förutsättning för detta, eftersom det lockar människor att investera – få vill investera utan att ha någon möjlighet att vinna något på det, så varför skulle skolan drivas i princip ideellt när nästan inga andra sektorer gör det?

Uttagen vinst är pengar som skulle kunna ha återinvesterats i verksamheten. Men det är även lön. Lön är vinst du själv gör för att du arbetat ett visst antal timmar. Vinst är pengar du får tillbaka som avkastning på din investering. Detta verkar Jonas Sjöstedt se som något fult. Men investeringar är inget fult, utan det möjliggör istället för människor att dela med sig av sina resurser, med förhoppningen om att få något tillbaka, så kan resurserna nyttjas av någon som kan ha bättre användning för dem. Denne aktör kan göra vinst, och ge en del av vinsten tillbaka till den som investerat. I ett samhälle där vuxna människor får göra vad de vill med sina skattade pengar inom lagens ramar är detta inte ett problem.

Sjöstedt klagar dessutom på att personalen blivit mer stressad, enligt honom till följd av vinstintresset. Därför vill han förbjuda vinst i välfärden. Personal finns dock i alla branscher. Om Sjöstedts resonemang stämmer, att vinstintresse leder till oacceptabelt stressad personal, så borde vinst förbjudas i alla branscher. Byggföretagen får inte göra vinst, glassförsäljaren får inte göra vinst, hotellen, livsmedelsbutikerna, klädaffärerna, bankerna, etcetera. Detta är socialism. Det är mycket möjligt att detta är Sjöstedts mål på sikt, men att han mjukstartar med skolorna för att fler ska acceptera logiken i hans resonemang.

Kvaliteten är vad som avgör om en skola är bra, inte driftsformen eller frånvaron av vinstintresse. Konkurrens och vinstintresse fungerar bevisligen bra för att garantera att andra varor som är fullständigt livsnödvändiga finns. Mat är en sak som är relativt svårt att vara utan. Ändå råder det inte svält i Sverige. Det beror på att konkurrensen gör att de som levererar den bästa eller billigaste varan är de som blir framgångsrika, de som levererar dåliga produkter blir utkonkurrerade. Vill man garantera att kunderna inte får skadligt dålig mat kan man inrätta någon form av livsmedelsinspektion, vilket existerar. Exakt samma sak gäller med skolan.

Hur vinstintresse lockar investerare kan illustreras genom att citera en av mina favoritkomiker. Magnus Betnér. Hans turné kostade en miljon kronor, vilket inte var en miljon han hade. Han lånade alltså en miljon i hopp om att tjäna tillbaka pengarna på intäkterna. Människor hade frågat honom om han skulle sluta ta betalt när han tjänat igen miljonen. Hans svar var ungefär ”Klart som fan att jag inte kommer göra! Vem skulle riska en miljon man lånat utan att vilja få tillbaka något på det, men riskera att förlora miljonen?”. 

Sjöstedt kanske skulle svarat att komedi inte är samma sak som utbildning, men kom ihåg att kvaliteten är avgörande. Med Sjöstedts logik borde man inte få göra vinst på att sälja livsmedel heller, eftersom vinstintresset skulle göra att producenterna skulle göra så billiga och undermåliga produkter som möjligt, och därför ge alla svenskar matförgiftning. Lycka till med att övertyga svenska folket om den idén, Sjöstedt. De flesta anser antagligen att vi har en ganska god tillgång till mat av acceptabel kvalitet i Sverige.

Vinstintresset och konkurrensen har förbättrat den svenska skolan. Även aktörer som inte tar ut vinst, som Kunskapsskolan, inser att vinstintresset gynnar skolan – de är skeptiska till kortsiktiga aktörer men anser att det är kvaliteten som ska avgöra och inte driftsformen. Sverige utmålas ibland som ett nyliberalt land, vilket är groteskt felaktigt – vi har nästan världens högsta skattetryck, en genomreglerad arbetsmarknad och många förbud som återspeglar den gamla folkhemstanken – nästan så långt från ett nyliberalt Utopia man kan komma. Det svenska systemet med friskolor är dock inspirerat av ett system föreslaget av Milton Friedman. Det är jag väldigt glad över, och hoppas att vi kan inspireras av Friedmans idéer även på fler områden.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

IFAU: Fler friskolor förbättrar resultaten: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat/

VD på Kunskapsskolan: Mindre fokus på vinstfrågan: http://n360.se/2013/06/20/mindre-fokus-pa-vinstfragan/

Grundare av kunskapsskolan: För hög vinst sänker legitimiteten: http://www.svd.se/naringsliv/for-hog-vinst-sanker-legitimiteten_5997865.svd

Milton Friedman om vouchers: http://www.edchoice.org/The-Friedmans/The-Friedmans-on-School-Choice/Milton-Friedman-on-Vouchers.aspx

Ras och politik

Den här texten bör läsas i sin helhet. Ämnet är känsligt och läsning av hela texten förebygger missförstånd.

7 augusti 2014 skrev Samson Beshir och Tobias Hübinette i Svenska Dagbladet om rasbegreppet. Deras text handlade om regeringens förslag om att ta bort rasbegreppet ur svensk lagstiftning, vilket Beshir och Hübinette vände sig emot. De ansåg att begreppet fyller en funktion för att motverka diskriminering, eftersom det blir lättare att kartlägga den.

Jag håller inte med om Hübinettes och Beshirs slutsats. Varje gång vi använder ett begrepp får detta begreppet ett starkare fäste i vårt tankesätt. Ju oftare vi talar om ”raser”, även om vi menar det som en ”social konstruktion”, kommer vi att tänka i termer av ”raser” – och den första tanken människor då får i huvudet är inte sociala konstruktioner utan biologiska raser. Så min åsikt är att den antirasistiska rörelsen inte har något att vinna på att behålla rasbegreppet.

Däremot är deras text intressant på ett annat sätt. I texten talar författarna nämligen om att rasistisk diskriminering oftast utgår från hudfärg och fenotypiska drag. ”Fenotypiska drag”. Detta är vad som enligt Svenskarnas Parti utgör grunden för om någon kan vara svensk eller inte. I en intervju sade en företrädare från det partiet att detta är det kriterium man kan avgöra någons ras med i de flesta fallen. När det är tveksamt ska en myndighet istället avgöra hur det är, ”baserat på de senaste studierna som finns om genkluster, alleler och haplotyper”.

Detta reser en del intressanta frågor. Finns det biologiska människoraser? Hübinette och Beshir verkar inte anse det, men de vill använda samma språkbruk och terminologi som Svenskarnas Parti. Om biologiska människoraser finns, spelar det då någon roll? Bör vi tala och diskutera detta som vilket annat ämne som helst?

Det jag inledningsvis vill konstatera är att den första frågan är enbart vetenskaplig, inte politisk. Existensen eller icke-existensen av människoraser är ett sakförhållande, och något som ska avgöras av forskare, inte politiker.Vi bör inom detta område, liksom inom alla andra vetenskapliga områden, lyssna främst på forskarna och grunda vår uppfattning om sakförhållandet därefter.

Vad är en ras? Enligt Nationalencyklopedin är ras en ”undergrupp inom en art vilken har utseendemässiga eller fysiologiska särdrag som skiljer den från andra undergrupper inom arten. Ras är inget enhetligt biologiskt begrepp och används numera främst bland husdjur.”. Innan jag går vidare vill jag bara konstatera att Hübinettes och Beshirs definition av ras verkar likna denna definition. ”Diskriminering grundad på fenotypiska drag”. Fenotyp är alltså en organisms fysiska skepnad eller en specifik egenskap. Den bestäms av genotypen, samt dess samverkan med miljöfaktorer. Enigt Nationalencyklopedin är fenotypen ” resultatet av den ärftliga konstitutionens (genotypens) reaktion med miljön”. Det låter som att svart hudfärg exempelvis skulle räcka, såvida man inte anser att själva färgen är en social konstruktion.

Ras är dock givetvis ett relativt begrepp. En poäng som Richard Dawkins ofta gör är att alla kategoriseringar inom biologin som finns, mellan olika arter, raser, undergrupper, mellan däggdjur och reptiler etc., är påhittade av människor. Vi observerar skillnader och klassificerar saker därefter.

Människor har en benägenhet att vara essentialistiska, vi vill hitta kärnan i vad som är en kanin exempelvis och avskilja det från andra organismer. Men alla arter förändras långsamt genom evolution, och förgrenar sig i nya arter och raser. Innan den första kaninen fanns så fanns varelser som liknade kaniner, som någon gång övergick till att vara det vi kallar kaniner. Detta skedde inte på en dag utan över många, många generationer. Det finns alltså ingen ”essentiell kaninighet”, ingen ”äkta kanin” eftersom varje generation och varje individ i någon mån är unik eftersom alla är stadda i konstant, långsam förändring. Vi klassificerar dock saker i arter och raser för att göra det lättare för oss att skilja på dem, och man kan studera när arter övergår till att bli andra arter. Exempelvis fanns någon gång det första däggdjuret, den första primaten, den första homo erectus och den första homo sapiens sapiens.

Detta är relevant eftersom användandet av ordet ”ras”  om människor leder tankarna till andra raser, som olika hundraser. Varje tänkande människa inser snabbt att eventuella skillnader mellan människor inte motsvarar skillnaden mellan exempelvis en chihuahua och en schäfer. Därför finns det en uppenbar brist med att använda samma begrepp, särskilt då begreppet i en mån är relativt. Det kan nämligen genom ordvalet implicera att skillnaden mellan människor baserade på hudfärg är betydligt större än vad de faktiskt är. De som använder argumentet ”Jaha, men om en svart människa som föds i Sverige blir svensk, blir en hund som föds i ett stall då en häst?” borde alltså sluta med det.

Människan klassas som en art. Även det är ett relativt begrepp, men ett som har större betydelse än ras. Olika arters definition grundas på flera saker, bland annat kan individer av en art inte föröka sig med individer av andra arter, åtminstone brukar avkomman bli steril, dessutom delar artens medlemmar vissa egenskaper. Nu är det även möjligt att studera variationer i själva arvsmassemolekylen, DNA. Alla artens medlemmar har en gemensam förfader. Detta är lite missvisande uttryckt, eftersom alla levande varelser har en gemensam förfader, men alla människor har en viss gemensam förfader, alla hundar har en annan och så vidare.

Kungliga vetenskapsakademien gjorde ett inlägg i debatten om raser år 2000. Tio professorer skrev en text om rasbegreppet. En sak som konstateras tidigt är att geografisk differentiering är orsaken till att vi är ljusa eller mörka. Starkt pigmenterad hud utgör ett bra skydd mot solens strålning, men strålningen behövs samtidigt för kroppens produktion av D-vitamin, som är livsnödvändigt. Därför finns människor med mörk respektive ljus hy. Det är inte märkligt att människor som levt i grupper långt från varandra förökat sig mest inom gruppen och därför spridit gener som ger starkt pigment eller svagt pigment, om man accepterar tanken på naturligt urval. Samma sak gäller antagligen skillnaden i kroppsstorlek och form, i vissa klimattyper är en slank kropp med långa armar fördelaktigt, i andra en mindre kropp, i andra en rundare kropp. Dessa skillnader är dock ytliga och påverkar troligen inte andra kroppsfunktioner.

Forskarna konstaterar därefter att raser kan vara ett användbart begrepp för att skilja på undergrupper inom arter, som inte leder till att arten splittras i flera arter. Dessa undergrupper kan dock få fertil avkomma med varandra och art är fortfarande ett betydligt mer relevant begrepp. De konstaterar därefter att det är svårt att avgöra om exempelvis neandertalare, homo erectus och homo sapiens skulle betraktats som olika arter eller raser.

Forskarna tydliggör sedan att inga ”rena raser” existerar i naturen, på grund av blandningen och att det därav uppstår så många variationer i underkategorierna. Skillnader inom en art som schäfrar och chihuahuor har uppstått genom noga planerad avel. Vidare konstaterar forskarna att ”rasblandning” mellan människor inte har några som helst dokumenterade negativa effekter. Här börjar vi närma oss kärnan i mitt resonemang. För att göra den relativa aspekten i rasbegreppet så tydlig som möjligt citerar jag rapporten direkt:

”Det finns ingen samstämmighet i försöken att klassificera mänskligheten i olika raser, och inga givna normer för vilka kriterier som skall användas eller hur gränserna skall sättas. Mänskliga befolkningar är variabla och föränderliga, de har blandat sig och delats upp under olika tider, förflyttat sig till nya områden och kanske återvänt till tidigare bosättningar. De geografiska mönster som vi kan iaktta idag idag kan inte tolkas som grenar på ett stamträd som skilts åt och sedan under lång tid inte haft några kontakter med varandra. Den bilden kan gälla för vissa isolerade befolkningar, men på andra håll, t. ex. inom Europa och i Kina, har sporadiska folkvandringar och erövringar gjort att släktskapen mer kan liknas vid ett nätverk eller en spaljé än ett förgrenat träd”.

Detta är i princip så tydligt det kan bli (och denna insikt stöds av internationell forskning, källa finns i slutet av inlägget). Begreppet ras är relativt, att säga att människor tillhör olika raser fyller ingen särskild funktion och blir missvisande, eftersom variationerna snarare liknar ett nätverk än ett träd. Det finns inget som tyder på att variationerna i hudfärg har större betydelse för vår intelligens eller personlighet än vad vår hårfärg eller ögonfärg eller vårt fingeravtryck har. Dessutom är variationerna inom olika, relativt godtyckligt klassificerade grupper människor större än variationerna mellan dem. Exempelvis gjordes en studie 1972, då forskaren Lewontin använde sig av klassiska markörer från 190 populationer som han delade upp i sju ”rasgrupper”.  83 procent av variationen fanns inom populationerna, endast 6,3 procent fanns mellan ”rasgrupperna”, den övriga andelen var skillnader mellan olika populationer inom samma ”rasgrupp” (källa finns i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport).

”Det här stämmer inte!” kanske en förespråkare av att mänskliga raser existerar skulle hävda. ”IQ skiljer sig mellan länder, de i Afrika har lägre än de i Europa, de i östra Asien har högre än de i Europa. Dessutom är den västerländska civilisationen överlägsen, afrikanerna hade knappt uppfunnit hjulet innan européerna kom dit”.

Först av allt ska jag visa att det sista påståendet inte stämmer. Stora Zimbabwe är ett exempel på det. Det var en stad i nuvarande Zimbabwe, som var ett betydande handelscentrum och beräknas ha haft omkring 18 000 invånare som mest. Långt före några européer kom dit. Försök har gjorts att bevisa att staden i själva verket grundades av vita européer, men detta går faktiskt att avfärda som den brännvinsadvokatyr det är – det är bara en slutsats vissa vill dra för att de bestämt sig för att tro att afrikaner inte kan bygga något.

Sedan vill jag ifrågasätta uppkomsten av IQ och mänsklig civilisation. Flera faktorer spelade in när de första mänskliga flodkulturerna i Mellanöstern uppkom, när hjulet uppfanns och när Europa började bli rikare och mäktigare än den övriga världen. Det finns mycket som tyder på att när vissa tekniska och vetenskapliga genombrott inträffat har flera dynamiska effekter följt av det, som gett förutsättningar för nya genombrott. När skriftspråk först började användas måste detta gett en enorm fördel för de individerna som gjorde det eftersom kunskap kunde börja ackumuleras. Samma med saker som boktryckarkonsten, hjulet, ångmaskinen och användandet av siffran noll. Ekonomisk frihet och rättssäkerhet skapar exempelvis enormt förbättrade förutsättningar för människor att ägna sig åt det de är bra på, samt leva trygga och lyckliga liv där deras kreativitet kan användas till fullo.

Min teori är att när högkulturer började uppstå så skapades där enormt mycket större potential för utveckling än i den övriga världen. Utbytet av idéer ledde till större och större framsteg. Detta var inte till följd av några enskilda individers förändrade biologiska egenskaper, utan genom att dessa individers förutsättningar förbättrades enormt genom den kunskap som ackumulerades, och möjligheten till denna ackumulering skiljer sig mellan olika regioner bland annat genom hur samhället styrs.

Det ska poängteras att det var när Europa började utforska och handla med resten av världen på 1500-talet som kontinenten verkligen började bli mäktigare än den övriga världen. När den industriella revolutionen sedan inträffade, i kombination med en vetenskaplig revolution, skedde detta på samma sätt, genom ackumulerad kunskap och utbyte av idéer, som gav ännu större potential till utveckling. Ekonomisk frihet, rättssäkerhet och demokrati har varit grunderna för den enorma tekniska och ekonomiska utveckling som skett de senaste 200 åren. Idag finns massor av människor med ursprung från Afrika och Asien som lever och verkar i denna civilisation, och massor av länder utanför denna civilisation som utvecklas snabbare än den själv. Att påstå att Västvärldens utveckling helt eller framför allt beror på skillnader mellan mänskliga raser och genotyper är därför att göra det extremt enkelt för sig. Det finns absolut inget som tyder på att det är den avgörande variabeln, men mycket som tyder på motsatsen.

Vad gäller IQ-skillnader är ras och hudfärg långt ifrån den enda tänkbara förklaringen. Tvärtom finns ingen studie som på ett tillfredsställande sätt visar kausala samband mellan olika länder och olika IQ-värden som beror på ras. Däremot finns andra möjligheter. Hjärnan är inte statisk utan plastisk har forskningen på senare tid visat, hjärnan är formbar och IQ-värdet är det likaså. Vår IQ påverkas i allra högsta grad av förutsättningar givna av miljön. Det är därför inte konstigt om människor i fattiga länder, som kanske inte lärt sig läsa, som kanske är undernärda och som saknar de förutsättningar vi i rika länder har, uppvisar lägre IQ-värden än någon som har alla dessa förutsättningar.

Det finns individuella skillnader i potentialen för utvecklingen av IQ, så IQ påverkas på individnivå både av arv och miljö. Men det finns inget som tyder på att det finns någon ”genetisk potential” för IQ för människor som sammanfaller med hudfärg. Däremot finns den tänkbara förklaringen att människor, genom att ha tillgång till skriftspråk, större idéutbyte, ackumulerad kunskap och den mångfald av intryck vi har i ett informationssamhälle, får en högre IQ. Helt enkelt eftersom hjärnan påverkas av dessa intryck. Det finns ett namn för det, Flynneffekten, som innebär att IQ-tester blir svårare över tid. Människors IQ blir alltså allt högre, snittet höjs och därför försvåras testerna. Effekten är så stark att människor i början av 1900-talet skulle klassats som förståndshandikappade idag. Det var de självklart inte, men de skulle fått det resultatet i testerna. Flynneffekten har börjat avta i de mest utvecklade delarna av världen, men det finns inget särskilt som tyder på att den inte kommer att fortsätta i andra delar av världen tills de fattigare länderna har uppnått samma grad av utveckling som Västvärlden. Då kommer de globala skillnaderna i IQ mellan länder sannolikt att vara mycket små. Det är de redan, jämfört med variationerna inom länderna.

Låt oss dock, för sakens skull, anta att det finns skillnader mellan mänskliga raser. Vad skulle det innebära?

Ingenting! Det finns skillnader mellan kvinnor och män biologiskt, oklart i hur stor omfattning. Normer om hur kvinnor och män ÄR är ändå skadliga, eftersom den individuella variationen inom grupperna är mycket större än den mellan grupperna, så därför blir normerna både missvisande och självuppfyllande profetior. Samma sak skulle gälla med ras. Det finns heller inget som tyder på att barn av ”mixat” ursprung skulle innebära några nackdelar på något sätt, för någon. Trots det tror exempelvis Svenskarnas Parti att ”rasblandning” är fruktansvärt och håller på att förstöra Sverige och världen.

Världen är idag mer globaliserad än någonsin förr. Därför förekommer antagligen ”rasblandning”, alltså att människor med olika hudfärg får barn med varandra, i större omfattning än någonsin tidigare. Världen håller dock inte på att gå under – den är bättre än någonsin. Världens samlade BNP växer och växer. Den extrema fattigdomen håller på att utrotas, liksom analfabetismen, spädbarnsdödligheten och krigen. Krig förekommer fortfarande, men förut var det normaltillståndet, nu är det undantaget. Vetenskapen har kommit längre än någonsin tidigare. Om människor med olika hudfärg får barn med varandra eller inte har nog väldigt liten betydelse för detta, vad som avgör är snarare att vi har kapitalism, ekonomisk frihet, fred, rättssäkerhet och demokrati.

Överväg för ett ögonblick hur det vore att leva i en nationalsocialistisk utopi. Rasen är det överordnade målet, individerna är bara vägen dit. Du kanske får njuta av livet och en viss frihet, men det ultimata målet med din existens är att sprida dina gener. I allt väsentligt är du inte mer än en bricka i ett schackspel, eller en viljelös soldat i ett strategispel som Age of Empires. Skulle du känna dig attraherad av eller kär i en person med en annan hudfärg än din skulle du få förtränga känslorna.

Jag tror inte på några inneboende, ”andliga” världen. Eftersom jag inte gör det ser jag inget som helst värde av utopin ovan. Meningen i att bevara en ”ras” om en sådan finns är högst oklar. Det är bara individernas lycka som spelar någon roll, och varför skulle den ökas alls av att leva i utopin ovan? Lyckan skulle snarare minskas extremt, på grund av de enorma frihetsinskränkningar som skulle krävas för att uppnå denna rassegregation. Allt helt utan anledning.

Personligen, om jag blev förälskad i någon med en annan hudfärg än min, skulle jag inte bry mig en sekund om ”raser” eller ”undergruppsvariationer”. Helt enkelt för att jag är en individ, vad som spelar roll för mig är min lycka och att de människor jag bryr mig om är lyckliga. Inte något kollektiv av människor med svagt pigment, som faktiskt är ganska godtyckligt definierat. Det är min övertygelse att alla människor skulle bli lyckligare om de tänkte på samma sätt som jag i denna fråga.

Vill du nödvändigtvis hålla dig till människor med samma hudfärg som din, och förtränga eventuella känslor för människor med en annan, så är det din rätt att göra så. Om du rent estetiskt skulle föredra vit hy framför svart eller vice versa är detta också upp till dig. Men om du argumenterar för att det finns människoraser som inte är ”menade att leva tillsammans” så kommer jag argumentera emot dig och om du försöker påtvinga andra människor din uppfattning om det så ska hela det demokratiska samhället bekämpa dig.

Hübinette och Beshir har säkert välvilliga avsikter med sin text. Jag anser dock att det vore bättre att överge tänket om människoraser, överge essentialismen, överge kollektivismen och istället se varje individ för vem det är, precis som vi ska göra med människor av olika kön. Diskriminering motverkas mycket bättre på andra sätt än att tala om ”kaukasier” och ”negroida” människor. Min slutsats är att det inte finns fog för att tala om mänskliga raser, särskilt som det leder tankarna till fel slutsatser på grund av rasbegreppets betydelse när man pratar om exempelvis husdjur. Min förhoppning är istället att vi kan leva i en värld där alla har samma rättigheter, samma frihet, och goda livschanser att uppnå lycka och sträva mot de mål i livet som de anser är viktigast. Jag tror att vi är närmare en sådan värld nu än någonsin förut.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.archive.org/web/20060112075402/http://www.kva.se/KVA_Root/swe/academy/publications/academy/thinkrace.pdf

Internationell forskning stödjer slutsatserna i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/elsi/minorities.shtml

Hübinettes och Beshirs text: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/avskaffa-inte-ras-som-begrepp_3802634.svd

Intervju med företrädare för Svenskarnas Parti: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5875476

Fenotyp enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/fenotyp

Raser enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/ras/290898

Arter enligt enligt Nationalencyklopedin:  http://www.ne.se/art

Problemet med 90-dagarsgarantin

Inför valet i höst kommer jobben att vara en av de viktigaste frågorna. Ett förslag som lagts är 90-dagarsgarantin. Det är Socialdemokraterna, pådrivna av SSU, som föreslagit att garantera alla unga jobb, utbildning eller en kombination av båda inom 90 dagar. Detta är det största oppositionspartiets främsta förslag för att minska arbetslösheten, valets viktigaste fråga enligt S.

90-dagarsgarantin innebär dels ett ”utbildningskontrakt”. Detta innebär att ungdomar utan gymnasieexamen måste fullfölja sina studier på något sätt, eller bli utan ersättning. Detta är ett försök att i smyg göra gymnasieskolan obligatorisk. Dessutom bortser det från att vissa jobb kan utföras även utan gymnasieexamen. Utbildning är bra, men när man är myndig så väljer man själv om man vill utbilda sig eller inte.

Vidare innebär förslaget själva ”garantin” – att alla ungdomar senast inom 90 dagar i arbetslöshet ska erbjudas jobb, utbildning eller en kombination av båda. Detta kräver att samhället (staten) bereder plats för dessa jobb och avsätter resurser så att platserna blir tillgängliga.

Utvecklingsgarantin infördes 1998 av Socialdemokraterna för att se till att unga inte fastnade i arbetslöshet. Arbetslösa ungdomar skulle inom 100 dagar erbjudas jobb, utbildning eller ”arbetsmarknadspolitisk åtgärd”. 100-dagarsgarantin utvärderades av IFAU och resultaten var tydliga. Garantin hjälpte inte mot arbetslösheten bland unga. Tiden unga var arbetslösa blev inte kortare och risken för unga med jobb att hamna i arbetslöshet blev inte mindre. Garantin var ett fiasko helt enkelt.

Det är mycket svårt att se vad skillnaden mellan utvecklingsgarantin och dagens 90-dagarsgaranti skulle vara. Förutom antalet dagar verkar garantierna utgå från exakt samma princip – staten ska garantera jobb eller utbildning för unga inom ett visst antal dagar, och det ska minska ungdomsarbetslösheten. 

Utvecklingsgarantin skapade inga nya jobb åt unga. Det finns inget som tyder på att en minskning av antalet dagar till 90 skulle göra någon som helst skillnad. Ska SSU damma av gamla socialdemokratiska förslag och ta upp dem på nytt kunde de ju åtminstone välja förslag som fungerar.

Varför ens skriva om 90-dagarsgarantin? Den är redan prövad, och uppenbarligen verkningslös. Därför att Socialdemokraterna har det som sitt huvudsakliga förslag för att minska arbetslösheten. Tillsammans med myter om minskade resurser till välfärden är 90-dagarsgarantin Socialdemokraternas främsta strategi för att vinna valet. Den som kämpar för att vinna ett val genom att föreslå en reform som redan prövats och som gav noll effekt förtjänar att få kämpa i uppförsbacke.

Staten är inte bra på att skapa jobb. Den kan däremot vara bra på att hindra folk från att jobba. Flera hinder existerar idag, avgifter för att anställa, krångliga regler på arbetsmarknaden som LAS turordningssystem, och regelsystem som gör det krångligt att både anställa och avskeda människor, vilket gör arbetsmarknaden stel. Förenkla och avreglera detta, istället för att införa nya statliga försök till lösningar för att ge jobb. Då kommer vi att se en minskad arbetslöshet.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

S om 90-dagarsgarantin: http://www.dn.se/debatt/90-dagarsgaranti-ska-ge-unga-jobb-eller-utbildning/

Rödgrönröra om 90-dagarsgarantin: http://rodgronrora.nu/tag/90-dagarsgaranti/

IFAU om utvecklingsgarantin eller 100-dagarsgarantin: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Ingen-effekt-av-Utvecklingsgarantin-for-ungdomar/

Varför feminister borde rösta på Folkpartiet Liberalerna

Feminismen har seglat upp som en av de största valfrågorna i år. Nästan alla konkurrerar numera om att vara bäst feminister. Det finns dock bara ett parti som kör med punchlinen ”Feminism utan socialism”. Folkpartiet Liberalerna har en lång tradition av liberal feminism och av att ha genomfört reformer som ökat jämställdheten. I denna text skriver jag om vad som är liberal feminism, samt några av de reformer för att öka jämställdheten som Folkpartiet Liberalerna vill genomföra nu.

Jag är en liberal feminist. Det går att debattera ordet i åratal och har så gjorts, ”det låter som att man är för kvinnor eller något, jag kallar mig jämställdist”. Oavsett om det är så är det onödigt att underlåta att diskutera sakfrågan på grund av en rent lingvistisk fråga.

I dagens samhälle finns normer för hur män och kvinnor ska vara, som skapar ojämställdhet. Det vill jag ändra på. Därför är jag per definition feminist, och eftersom jag även är liberal så är jag en liberal feminist. Detta innebär att jag inte kan acceptera vilka metoder som helst för att öka jämställdheten. Metoderna får inte bryta mot liberalismens principer.

Det finns normer, föreställningar om hur män och kvinnor ska vara. Dessa är dock inte allt genomsyrande strukturer som inte går att frigöra sig från. De är enbart föreställningar som väldigt många människor har. De spelar stor roll, men som alla föreställningar går de att ändra. Det är dock en stor utmaning, eftersom de uppstått och utvecklats under tusentals år.

En sak som kan råda bot på detta är genuspedagogik i skolan. Lärare och personal på skolorna reproducerar ofta omedvetet könsnormer. Genom sitt beteende visar de, att de har förväntningar på att pojkarna ska uppföra sig på ett visst sätt och flickorna på ett annat. Genuspedagogik handlar om att granska hur vi för vidare föreställningar om kön, och hjälper oss att undvika att göra det. Det handar alltså inte om att tvinga flickor att leka med leksaksbilar eller att tvinga pojkar att leka med Barbie. Det handlar om att låta dem välja själva, utan att påverka deras val, som risken är att man gör om man oreflekterat för vidare sina uppfattningar om kön.

En annan sak som bör införas är samtyckeslagstiftning. Det handlar om att samtycke ska krävas vid sex, för annars är det inte sex utan våldtäkt. Idag handlar sådana rättegångar ofta om kvinnan gjorde något motstånd, om hon skrek, grät, slogs eller liknande. Det är helt fel perspektiv. Vad som är intressant är om hon sa någon tydlig form av ”ja” eller inte. Det är inte så att människor som vill ha sex ska tvingas skriva ett kontrakt först, det är däremot så att frånvaron av ett nej inte räcker. Det behövs ett ja. Det är inte bara män som våldtar och det är inte bara kvinnor som blir våldtagna, men det finns ett mönster i våldtäkterna som följer normerna om män och kvinnor. Alla människor har rätt till sin kroppsliga integritet, därför är samtyckeslagstiftning en feministisk  och liberal fråga.

En sista sak som ska genomföras är en höjning av lönerna i kvinnodominerade yrken. Många kvinnor jobbar i offentlig sektor och har därför lägre lön än män. Ett sätt att lösa det på är att inrätta karriärtjänster. Nu kommer en jämställdhetsmiljard att satsas på det, på Folkpartiet Liberalernas initiativ. Tjänsten förstelärare finns redan, som innebär en löneökning på 5000 kr för lärare som gör ett extra bra jobb. Nu ska fler lärare kunna bli förstelärare. Dessutom kommer tjänsten förste förskollärare att inrättas, enligt samma princip. Karriärtjänster inom vården, för specialistsjuksköterskor och barnmorskor, kommer också att inrättas. Detta kommer att höja kvinnors löner och öka deras karriärmöjligheter.

Ojämställdheten har byggts upp under lång tid och kan inte rivas ner på en dag. Många av våra föreställningar om kön måste ändras och det kommer att ta tid. Vi kan dock göra vad vi kan utan att rucka på våra liberala principer. Det är även en fördel om förslagen för att öka jämställdheten är finansierade. Exempelvis Feministiskt Initiativ har kommit med förslag som beräknas kosta omkring en halv biljon kronor. Deras ambitioner är beundransvärda, men vad som behövs för jämställdheten är inte rena fantasier. Vad som behövs är väl genomtänkta reformer som förändrar de sakförhållanden som gör att kvinnor tjänar mindre pengar och som gör att normer om kön reproduceras. Vad som behövs är feminism utan socialism.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Om karriärtjänsterna: http://news.cision.com/se/folkpartiet-liberalerna/r/jamstalldhetsmiljard-for-hogre-lon-i-skolan-och-varden,c9613039

Om F!:s ytterst kostsamma förslag: http://www.luf.se/images/uploads/En_halv_biljon.pdf

Den "raserade" välfärden

Alliansen har raserat välfärden. Pengarna har gått till skattesänkningar för de rikaste och skolan och sjukvården har fått mindre pengar. Detta är kanske det vanligaste motargumentet mot Alliansens politik som framförs. Det man då bör komma ihåg är att detta inte stämmer.

Under olika diskussioner om valet har jag stött på den här nidbilden. När samtalet börjat handla om statistik har svaret ofta varit ”Ja, men siffrorna som visar att välfärden fått mer pengar har Folkpartiet bara hittat på. Det går ju att visa vad som helst med statistik”. Så kan vi inte ha det. Det måste finnas något att grunda vår bild av verkligheten på, annars kommer valrörelsen enbart bestå av grundlösa påståenden. Det är antingen på det ena eller det andra sättet, antingen har välfärden fått mer pengar eller så har den inte det, och svaret går att ta reda på.

En rapport släpptes om just detta 2014 av SNL (en organisation som kanske skulle tjäna på skattesänkningar. Det spelar ingen roll, granska deras källmaterial – det håller). ”Skattesänkningar och offentliga resurser – Resurser till vård, skola och omsorg”.  Det fösta som konstateras är att Sveriges skattetryck har minskat, fast det är fortfarande bland världens högsta. År 2000 låg skattetrycket på omkring 50 procent av BNP, medan siffran idag är cirka 44 procent av BNP. Samtidigt har den offentliga sektorns skatteintäkter ökat realt med 260 miljarder kronor. Detta förklaras med ett ord: tillväxt.

Det andra som konstateras är att ökningen av medel till offentliga utgifter inte finansierats med lånade pengar. Tvärtom – den offentliga sektorns skuldsättning har fallit. Det är inte så att Alliansen har gjort en massa ofinansierade skattesänkningar och lånat oss ur knipan – Sverige har istället haft ett högre finansiellt sparande än nästan alla andra länder, även under finanskrisen. Detta är möjligt på grund av ökade skatteintäkter.

Resurserna till sjukvården har ökat. Ökningen överstiger dessutom det kostnadstryck som en växande befolkning har inneburit. Sverige, Japan och Schweiz är de länder i världen som har ökat vårdutgifterna mest åren efter finanskrisen.

Resurserna till skolan har också ökat. Resurserna per elev i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan har vuxit. Personaltätheten och lärartätheten har också vuxit. Sverige ligger över genomsnittet i OECD när det kommer till resurser som läggs på skolan.

Resurserna har även ökat inom omsorgen. Främst gäller detta handikappomsorgen där ökningarna har varit förhållandevis stora. Resurserna till äldreomsorgen har också ökat, men det har även utgifterna, så resurserna i förhållande till behovet är i stora drag oförändrade sedan 2007.

I rapporten poängteras tydligt att resurser inte är detsamma som kvalitet. Flera länder som satsar mindre än Sverige på skolan har bättre skolresultat i internationella mätningar exempelvis. Hur skolan, sjukvården och omsorgen är organiserad, effektiviteten i arbetet, spelar antagligen en större roll än resurser. Just nu handlar diskussionen dock om resurser, eftersom bland annat Socialdemokraterna hävdar att resurserna till välfärden har minskat. Det stämmer uppenbarligen inte.

En sak som kan påpekas är dock att behoven av välfärd ökar. Detta beror på att befolkningen blir allt äldre vilket är en bra sak, och när välståndet ökar så ökar även befolkningens krav på välfärden. Detta är också något av ett lyxproblem – vi har det bättre i materiella termer så vi förväntar oss att det även ska vara bättre i skolan, sjukvården och omsorgen. Det innebär dock inför framtiden att resurserna till välfärden som andel av BNP måste öka, eller så måste tillväxt ske, eller så måste effektiviteten i välfärden förbättras. Jag förespråkar en kombination av de två senare alternativen.

Jag vill även konstatera att allt detta inte är någon slump. Tillväxten ökar – skatteintäkterna ökar – resurserna till välfärden ökar. I rapporten nämner de bara kort effekten av skattesänkningar, men det står klart att den senaste tidens forskning tyder på att en för stor offentlig sektor har negativa effekter på tillväxten. Företagande, arbete, produktion och konsumtion minskar om de beskattas för hårt. Därför vill jag även fortsättningsvis se sänkta skatter.

Varför kan det finnas en utbredd bild av en raserad välfärd? Slutsatsen måste bli att det beror på sådana saker som Socialdemokraternas valfilm. Om etablerade partier konstant sprider bilden av att resurserna till välfärden har minskat, så kommer den bilden till slut att sätta sig. Därför gäller det att sprida bilden av hur det verkligen ser ut, så att diskussionerna i valrörelsen kan baseras på fakta och inte grundlösa påståenden.

Slutligen om kvaliteten. Den är som sagt inte samma sak som resurser till välfärden. Vad som kan konstateras är att svenskarna i genomsnitt är väldigt nöjda med välfärden enligt SKL. Det finns säkert flera saker som kan förbättras, saker som jag själv föreslagit och kommer att föreslå. Men att som Vänsterpartiet påstå att valfriheten och vinstuttagen i välfärden har ”raserat den” saknar grund. Skolresultaten har tvärtom förbättrats av friskolereformen, av att privata utförare och vinstuttag tillåts, vilket framgår bland annat av en undersökning gjord av IFAU.

Jag skulle i framtiden vilja se ännu större skattesänkningar. Det är inte bara en fråga om tillväxt, det är även en frihetsfråga. Vuxna människor ska själva få avgöra vad de vill göra med sina pengar i så stor utsträckning som möjligt, varje krona som beskattas måste ha ett mycket väl motiverat syfte. Dock anser jag att Alliansens politik hittills har lett till ett bättre och friare Sverige. Med alternativet som står till buds, en splittrad opposition där ett parti kommer med grundlösa påståenden om att resurserna till välfärden har minskat, ett annat parti kommer med värre grundlösa påståenden om att välfärden har raserats, ett annat parti kritiserar tillväxt och ett eventuellt fjärde parti kommer med ofinansierade förslag som uppskattas kosta omkring en halv biljon kronor – då måste jag stämma in i den orangea kören och ropa ”Fyra år till!”.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

SNL:s rapport: http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/malmo/skattesankningar-och-offentliga-resurser_584266.html/binary/Skattes%C3%A4nkningar%20och%20offentliga%20resurser

Mer om resurser till välfärden: http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/rekordintaekter-till-vaelfaerden-7729

Undersökning av IFAU om friskolor och skolresultat: http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat/

SKL om hur nöjda svenskarna är med välfärden: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/skl-svenskarna-aer-noejda-med-vaelfaerden-9675