Efter
flera diskussioner om de borgerliga partiernas ideologier, som skiftar väldigt,
vill jag formulera några idéer. Diskussionerna gällde framför allt de nuvarande
partibildningarna och om ideologierna, konservatism och liberalism i första
hand, ens är förenliga med varandra. Detta är särskilt aktuellt då valet 2014
närmar sig och partierna i alliansen kanske kommer att gå skilda vägar, antingen
före eller efter valet, särskilt om valet slutar olyckligt. Men för att kunna
avgöra om två ideologier kan rymmas inom ett parti eller en allians måste de
först definieras.
Liberalismen
handlar om individens frihet, det är det fokus liberaler har och det som bör
genomsyra ett liberalt partis handlingsprogram och visioner. Att vara liberal
innebär därför flera andra saker, till exempel att man är feminist, eftersom
alla individers lika möjligheter inte kan uppnås i ett samhälle där
diskriminering på grund av kön förekommer dagligen. Liberalismens utmaning är
att riva ner de barriärer som hindrar människor från att vara fria, vart än i
samhället dessa hinder finns.
Konservatismen
däremot handlar om att bevara det som var förr, och det är just det många
liberaler ogillar. Det kan lätt tolkas som en rädsla för förändring, eller som
att man har förlegade uppfattningar om saker, exempelvis könsroller för att
återknyta till stycket ovan. Historiskt har liberala krafter försökt förändra
samhället, just genom att avlägsna olika företeelser som hindrar människor från
att vara fria, exempelvis genom att driva igenom allmän rösträtt. Då har
konservativa krafter i många fall motarbetat dessa förändringar, de ville
”skynda långsamt”. På det sättet anser även jag att ideologierna står i
motsatsförhållande till varandra.
Men vad
är egentligen konservatismens motivering till att bevara det som varit förr?
Att motarbeta förändringar som ett egenvärde är fullt rimligt ur ett
konservativt perspektiv, eftersom de konservativa inte anser att samhällen mår
bra av alltför snabba förändringar. Ur ett liberalt perspektiv är det däremot
orimligt. Men att bevara det som är bra och låta det som inte är lika bra
förändras låter betydligt mer logiskt. Är något trasigt behöver det inte lagas,
en argumentation som är väldigt lätt att köpa, bokstavligt talat men även i
politiken.
Det
finns dock fortfarande flera oklarheter. Vem är det som bestämmer vad det är
som är bra och värt att bevara? Vem vinner på förändringen och vem förlorar på
den? Och betyder det alltid samma sak att vara konservativ? I Ryssland blir de
som vill återgå till det gamla sovjetsystemet konservativa enligt min
definition, men vad har de gemensamt med Kristdemokraterna eller republikanerna
i USA?
Det
finns en del värderingar som man brukar förknippa med konservatismen, oavsett
hur samhället ser ut. Dessa brukar vara att man förespråkar kärnfamilj, ofta
religiösa värderingar om hur man ska bete sig, samt motstånd mot sådant som var
tabubelagt förr i tiden, såsom homosexualitet, polygami och fri abort. Detta är
alltså inte värderingar som alla konservativa har, men republikanerna i USA är
kritiska både mot homosexuellas rättigheter och fri abort och svenska kristdemokraterna
uppvisar även en del sådana tendenser.
Dessa
värderingar är alltså uppfattningar om individens moral. Som liberal är det
orimligt, både att det nödvändigtvis skulle vara ”bättre” att leva enligt gamla
moraliska uppfattningar om saker och ting, och att det är något som staten ska
lägga sig i. Alla individer ska ha så stor frihet som bara möjligt så länge den
friheten inte inskränker andra individers frihet, därför funkar det inte att
lagstifta om moraliska frågor. Det finns inget som säger att mitt sätt att leva
är bättre än ditt, eller vice versa.
Innebär
det här då att konservatism och liberalism är oförenligt, att de inte ens kan
samarbeta? Ja, om konservatism innebär att man vill införa lagar som inskränker
individens frihet med hänvisning till den egna moralens överlägsenhet. Men att
vilja bevara saker som var bra förr i tiden behöver definitivt inte vara
omöjligt att kombinera med en liberal grundideologi. Förändring är inte heller
något egenvärde om den inte är positiv. Om människor var friare förut skulle en
återgång till det var önskvärt. Exempelvis anser jag att Sverige var betydligt
friare innan FRA-lagen och datalagringsdirektivet infördes.
Frågan
är då hur konservativa de konservativa i alliansen är. Kristdemokraterna har
visserligen jämförelsevis ganska harmlösa idéer, långt ifrån de konservativa i
USA, där en republikan vid namn Rick Perry sade på ett ungefär ”man måste inte
vara i kyrkan varje söndag för att förstå att det är något fel på det här
landet när bögar får tjänstgöra öppet i armén medan våra barn inte får be i
skolan”. Det ska dock påpekas att kristdemokraterna är konservativa enligt min
tidigare definition, de vill inskränka människors frihet inom olika områden på
grund av sin egen moral, vilket definitivt inte är förenligt med liberalismen.
För att
återgå till den ursprungliga frågeställningen, kan då konservativa och
liberaler vara allierade? Många i mitt förbund är kritiska till alliansen, och
jag förstår dem. Det innebär att vi då och då måste gå med på kompromisser som
kan innebära att vi inte för en helt liberal politik, och det innebär att vi
måste stå i skuggan av ett parti som är delvis liberalt och delvis konservativt
och långt ifrån alltid delar våra värderingar. På kort sikt är dock
allianssamarbetet nödvändigt för att vi överhuvudtaget ska ha något inflytande
i politiken, annars skulle vi bara låta Moderaterna eller Socialdemokraterna bestämma ännu mer själva. På
lång sikt behövs dock ett starkare liberalt parti, som inte avviker från den
liberala ideologin för att försöka vinna röster, som inte lydigt håller sig
till en eller två ”profilfrågor”, som inte drar sig för att driva liberalismens
grundläggande frågor, fri och rörlig arbetsmarknad, fri rörlighet, jämställdhet,
integritet med mera. På det sättet kan detta liberala parti växa, i röster,
medlemmar och politiskt inflytande, och därigenom utmana de större partierna. Kan
Folkpartiet vara det partiet? Det hoppas jag, det är därför jag är engagerad i
ungdomsförbundet.
Oscar
Matti
Ledamot
i distriktsstyrelsen LUF Uppsala Län
