Spelar pengarna någon roll?

Den fria rörligheten är för mig, och många andra liberaler, en av de viktigaste frågorna och en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna som finns. Orättvisan i att dina förutsättningar i livet beror på var du föds är uppenbar för mig. Liberaler har ingen utopi brukar det sägas, men jag drömmer om en värld utan gränser. Vi föredrar frihet framför utopier, att människor själva får bestämma vad de vill sträva efter, och just därför är min utopi en gränslös värld, eftersom alla människor då skulle ha ännu större frihet att leva som de önskar.

Därför har jag följt debatten om invandringens effekter med stort intresse. Den har ibland varit hätsk, men ändå oftast förts mellan parter som inte är direkt "emot invandring" så mycket som exempelvis SD. Frågan som debatterats har oftast varit kostnaden - eller vinsten - av invandring. Jag tänkte därför summera vad debatten handlat om, och skriva vad jag själv tycker om själva frågeställningen - spelar kostnaden någon roll för om vi är för fri rörlighet eller inte?

Debatten tog fart efter att boken "Migrationens kraft" gavs ut. Författarna förespråkade i den fri invandring och menade att forskningen på området tydde på att detta skulle bli en ekonomisk vinstaffär, åtminstone med en minskad välfärdsstat och en del förändringar av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen. Boken kritiserades för att ge en felaktig bild av forskningen och överdriva de positiva effekterna av invandring. Debatten som följde kom främst att handla om detaljer om vem som hade rätt referenser. Det kan verka trist, men det är ändå ganska viktigt om man diskuterar vad forskningen säger om kostnad/vinst av fri rörlighet.

En annan debatt handlar om hur det blir för de som kommer hit. Har man vuxit upp i ett fattigt land och inte fått gå i skolan så är man helt enkelt inte lika produktiv som någon som vuxit upp i Sverige. Ska denna person komma hit kommer den inte att kunna nå upp till den minimilön som gäller enligt kollektivavtalen. Har vi fri rörlighet finns alltså bara två alternativ - att sänka eller ta bort denna lägstanivå eller att personen ifråga blir arbetslös. En helt fri lönesättning och en fri invandring skulle mycket väl kunna leda till att många människor skulle komma till Sverige och arbeta för vad som för oss framstår som väldigt låga löner. Detta eftersom de ändå skulle få det mycket bättre ekonomiskt än i ursprungslandet.

Den här frågan ser jag som relativt enkel. Självklart ska vi tillåta människor att komma hit och jobba för låga löner. Om man menar att det inte vore bra därför att klyftorna skulle öka, vad vore då bättre? Att dessa människor skulle stanna i ett land där de tjänar motsvarande 450 kr i månaden, eller att de fick komma till Sverige men vara arbetslösa? Vore det verkligen bättre än lite större lönespridning? Knappast.

Till den andra frågan. Spelar verkligen invandringens kostnad någon roll? Ideologisk skulle jag svara nej. Pragmatiskt måste jag säga ja.

Ideologiskt är jag för negativa rättigheter - rätten att inte utsättas för tvång. Fri rörlighet är en negativ rättighet, rätten att få färdas vart man vill utan att hindras (detta inkluderar inte rätten att färdas in i min lägenhet, däremot min mark om jag är markägare, och behöver därför inte gå emot äganderätten. Men det är en annan fråga). Därför är jag för fri rörlighet ideologiskt, oavsett om det innebär vinst eller förlust ekonomiskt. Motsvarande kan de som är för ett folks rätt att begränsa den fria rörligheten till sitt territorium vara emot fri rörlighet även om det vore en vinstaffär. Varför man nu skulle vara det.

Jag skulle dock ha svårt att föreslå något politiskt som skulle innebära en ekonomisk katastrof. Lyckligtvis är fri rörlighet inte något sådant. Som jag ser det är forskningsläget inte entydigt. Det mesta pekar på att invandring kan innebära antingen ekonomisk vinst eller förlust. En del beror på vilka det är som kommer. Det mesta beror på hur landet tar emot dem.

Sverige har idag reglerad invandring. Vi har flyktinginvandring och arbetskraftsinvandring. Flyktinginvandringen är det ingen som begär ska vara ekonomiskt lönsam. Vi skulle dock, med några politiska reformer, kunna se till att fler flyktingar kunde få arbete. Men oavsett det skulle jag vilja öka den svenska flyktinginvandringen, till att börja med genom att införa asylvisum så att asylsökande får resa till Sverige för att söka asyl, istället för att nekas visum eftersom man är rädd för att de ska söka asyl, som det är idag. Människor som flyr ska kunna få en fristad här.

Vad gäller annan invandring, så tycks även forskare som är skeptiska till invandringens ekonomiska vinster anse att denna invandring inneburit vissa ekonomiska vinster för Sverige. Detta trots att procentuellt fler utrikes födda är arbetslösa än inrikes födda. Även om de flesta invandrare har jobb, är det givetvis alldeles för många som inte har jobb, så många att några ska känna sig obekväma med att släpa invandringen helt fri (bland annat alla riksdagspartier). Det finns flera lösningsförslag på det. Avskaffa turordningsreglerna i LAS, det vill säga sist in, först ut-principen. Eftersom invandrarna kommit sist in till Sverige missgynnas de, samt unga, av denna lag. Tillåt även lägre löner. Detta är kontroversiellt, men jag förstår faktiskt inte varför det skulle vara sämre att ha ett jobb med lönen 15000/månad än att inte ha ett jobb med lönen 18000/månad.

Forskningen om invandringen verkar tyda på en sak. "Länder där kollektivavtal täcker en större del av arbetsmarknaden har högre segregation. Länder med mer generösa socialbidrag har också större problem att få invandrare i sysselsättning" (se länk nedan).
Jag är alltså fortsatt för fri rörlighet. Det är inte något vi kan införa idag, men med vissa ändringar av arbetsmarknadslagstiftningen och andra reformer skulle det vara möjligt. Flyktinginvandringen kan vi dock öka redan idag. Massor av papperslösa som har fullgoda flyktingskäl har nekats asyl, och fått leva gömda i Sverige i en tillvaro som ytterst få skulle välja, om de inte hade mycket goda skäl att lämna hemlandet. Detta måste upphöra så snart som möjligt. Och i det fallet tycker jag inte att pengarna spelar någon roll.

Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län

http://www.di.se/artiklar/2013/12/13/debatt-invandrare-stangs-ute-av-kollektivavtalen/

Därför gillar vi det fria skolvalet!

Det fria skolvalet infördes i Sverige 1992 med syftet att öka möjligheten för elever och föräldrar att själva välja skola. Det var en frihetsreform därför att alla elever nu kan söka vilken skola som helst i landet. Innan dess var man hänvisad till att gå i skolan i det område man bodde.

Nu kritiserar vissa, främst från vänstersidan, det fria skolvalet. Kritikerna menar att det leder till ökade skillnader i skolresultaten, till ökad social snedrekrytering och till en allmänt sämre skola i Sverige. Vi menar att det sista är felaktigt - det fria skolvalet har tvärtom haft bra effekter på den svenska skolan.

Kunskapsresultaten i skolan har mycket riktigt sjunkit. Eftersom den nedåtgående trenden sammanfaller i tid med när det fria skolvalet infördes kan man tro att det är en konsekvens av det fria skolvalet. Vi menar att det beror på andra saker. Till exempel genomfördes kommunaliseringen år 1991, vilken har fått stark kritik, inte minst sedan den senaste statliga utredningen som fastslår att den hade en direkt negativ påverkan på den svenska skolan. Traditionell kunskapsinlärning har till stor del nedvärderats. Kraven på lärarutbildningen, och dess kvalitet, har gradvis sänkts, och den pedagogik som lärts ut har inte fokuserat på mätbar kunskap, vilket är en god förklaring till de sjunkande resultaten i internationella mätningar såsom PISA. Istället har man fokuserat på sådant som inte kan mätas, och det har lett till sämre resultat. 

Visserligen har det fria skolvalet lett till skillnader mellan olika skolor och elever. Kritikerna hävdar att det skapat en segregation, där eleverna som det går bäst för väljer olika elitskolor, medan de andra hamnar på sämre utbildningar. De menar att vissa skolor och elever får toppbetyg medan resten får undermåliga sådana. Detta stämmer bara till viss del.

Resultaten blir bättre för de som får högst betyg, vilket medför att den relativa skillnaden mellan elevers kunskaper ökar. Det medför däremot inte att de som har lägst betyg får sämre resultat. Att resultaten för vissa elever höjs mer än andras elevers resultat innebär inte att alla elever får det sämre över lag. Det faktum att denna reform infördes samtidigt som en allmän försämring av resultaten skedde gör att vissa tror att reformen orsakat försämringen - fast det inte finns någon grund för det.

Kritikerna vill istället blanda upp klasser med högpresterande och lågpresterande elever, och menar att detta ska leda till att elever med svårigheter får hjälp av sina kamrater. Här finns det däremot en allvarlig brist i resonemanget. Stora skillnader i förkunskaper bland eleverna gör lärarens jobb svårare eftersom läraren måste anpassa sin undervisning till elevernas kunskapsnivå, vilket blir ett nästintill omöjligt uppdrag med allt för stora skillnader i klassen. Resultatet blir att de som ligger i riskzonen får mest hjälp och övriga lämnas åt sitt öde. Idén om att högpresterande elever ska hjälpa sina kamrater är också orimlig eftersom deras uppgift är att själva studera - inte lära ut. Tanken om att duktiga elever ska agera som ”extralärare” åt de andra i klassen faller på sig själv eftersom man inte rimligen kan hävda att elever ska göra lärares jobb.  Det vore mer hållbart om elever fick möta utmaningar på sin nivå än att vissa alltid har det för enkelt och andra ständigt måste kämpa för att hinna ikapp. 

Det fria skolvalet ger elever en möjlighet att själva avgöra vilken skola och svårighetsgrad de vill studera på. Vem som helst kan söka de bästa utbildningarna – inte bara de som bor i innerstaden eller de rika förorterna. Trots det ogillar många dess effekter. Somliga menar nämligen att det inte är elevernas talang, flit eller ambition som avgör vilken skola de väljer, utan istället deras föräldrar och deras bakgrund.

Elever med högutbildade föräldrar väljer aktivt skola oftare än elever med föräldrar med lägre utbildningskapital. De förstnämnda eleverna har oftast höga förväntningar på sig, och goda förutsättningar eftersom de har en akademisk tradition med sig hemifrån. Deras föräldrar är välinformerade om vilka skolor som gäller. Det är generellt dessa elever som har höga betyg och gå på skolorna som får bäst resultat. De sistnämnda eleverna, med föräldrar med lägre eller ingen utbildning, får relativt sett sämre betyg. Detta kan påverka skolvalet.

Det är å ena sidan problematiskt att elever får olika förutsättningar beroende på vilka deras föräldrar är. Men den effekten skulle inte försvinna med mer likartade och likformiga skolor. Väldigt olika förkunskaper i en klass hjälper som sagt inte någon, oavsett orsakerna till skillnaderna. Att avskaffa det fria skolvalet skulle således hålla tillbaka eleverna det går bäst för, men inte hjälpa eleverna det går sämst för.

Även kritikerna är överens om att det går att fatta ett väl avvägt beslut om vilken skola man vill gå i, även för barn som inte har föräldrar som är professorer, alla utnyttjar dock inte möjligheten att välja. Det viktiga är därför frågan om hur man hjälper elever och föräldrar att göra det. Idag finns det till exempel ofantliga mängder information om olika skolor på internet. Det gäller att kunna avgöra vad som är tillförlitligt och relevant, och här spelar studievägledningen en stor roll. En god studievägledare kan informera elever och föräldrar om vilka alternativ som finns, samt vilka för- och nackdelar som finns med dessa alternativ. Det är med information som man bryter kunskapsklyftor, inte med reglering av fria val.

Det fria skolvalet ger svenska elever en möjlighet att välja skola, och därmed en större chans att påverka sin framtid, genom att göra ett aktivt val istället för att bara hamna i den skola som råkar befinna sig närmast deras hem. Reformen har kritiserats för att försämra skolresultaten, vilket aldrig har bevisats, och för att öka skillnaderna mellan elever, något som inte är negativt då det är eleverna det går bäst för som förbättrar sina prestationer utan att det går sämre för någon. Det var en frihetsreform som har varit framgångsrik, och som har stor utvecklingspotential. Det fria skolvalet leder till större möjligheter och friheter för varje individer och familjer att påverka den utbildning som lägger grunden för alla Sveriges elevers framtidsmöjligheter.

Oscar Matti, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län

Olle Nyrén, Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län