Havsbrisen svalkar skönt i den varma sommarhettan. Fåglarna kvittrar och från något marknadsstånd lite längre bort doftar det nybakat bröd. Det är augusti 2010 och som ny LUF- medlem ska jag kampanja för att Alliansen ska bli omvalda. Plötsligt kommer en kvinna fram. Hon dricker ett glas av vårt bål. Hon säger ”Jag är utförsäkrad, så av er tar jag vad jag får”. Sedan går hon därifrån.
Sjukförsäkringsfrågan blev nästan anledningen till en valförlust den gången. Ilska över sjukförsäkringssystemet är bland den vanligaste kritik jag får höra när jag bekänner mig som aktiv inom LUF. På gränsen till uttjatad har sjukförsäkringsfrågan blivit landets mest omdebatterade. Det med rätta. För som ung liberal står jag utan ord mot frågan som inte går att försvara.
Grundprincipen är egentligen väldigt enkel. Har man arbetsförmåga ska man arbeta, är man sjuk ska man vara sjukskriven. Verkligheten är naturligtvis mer komplicerad. I förra veckan presenterade regeringen och Försäkringskassan en modell för att förbättra systemet. Modellen innebär bland annat ökad individuell skattning samt utlåtande från specialutbildade läkare. Förändringarna är bra, om det vill jag inget säga. Jag vill säga att förändringarna kommer alldeles för sent. Att de förbättringar som är gjorda har varit på tok för tandlösa.
För hur kan jag, som liberal, som förespråkare för ett samhälle där människor kan bli sjuka utan att förlora alla ekonomiska tillgångar, överhuvudtaget ens överväga att acceptera en politik som gör att individer långsamt sugs ner i kvicksanden någonstans mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen? Vissa har försökt. Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt erkänner visserligen båda att sjukförsäkringsreglerna har viss förbättringspotential. Men, och detta är ett viktigt men, de lägger alltid till att hur mycket lidande Alliansens nuvarande system än skapar, så är det aldrig sämre än Socialdemokraternas förlovade förtidspensionsland. Systemet före Alliansens var avskyvärt, inhumant och under all kritik. Förstår man inte det är man antingen absurt felunderrättad eller sosse. Det rättfärdigar dock inte på något sätt att det nuvarande systemet slår sönder människors liv.
Folkpartiet har som ett uttalat socialliberalt parti ett ansvar att på skarpen säga ifrån när människor kommer i kläm. Vi liberaler ska skrika högre än Mange Schmidt när människors liv raseras. Vi ska vidta nödvändiga åtgärder, vi ska ta krafttag och vi ska göra det direkt. Sjukförsäkringsfrågan är dessvärre inte den enda där Folkpartiet inte har stått upp för socialliberala värderingar. Det är dags att ändra på det. Det är dags att erbjuda människor i kläm något mer än ett glas ljummet bål. Det är dags att erbjuda dem kamp och förändring!
Kajsa Dovstad
ständig sekreterare LUF Uppsala
ledamot i LUFs Socialpolitiska Arbetsgrupp
Kajsa Dovstad
ständig sekreterare LUF Uppsala
ledamot i LUFs Socialpolitiska Arbetsgrupp
Håller helt med om att det inte går att ursäkta sig med att den förra lösningen var ännu sämre.
SvaraRaderaHåller helt med dig Kajsa att sjukförsäkringen var något som Alliansen verkligen misslyckades med. Precis som du säger var dock socialdemokraterna ännu sämre när de kunde förtidspensionera folk under 30 år. Tänk dig hur kul det är att höra att man inte duger till att jobba när man är 30 år. Det är verkligen inte att ta ett socialt ansvar. Dessutom påvekar alla dessa förtidspensioner vårt skattetryck idag då så många är utanför arbetsmarknaden och kan bidra i vårt samhälle. Socialdemokraternas idiotiska system får vi än idag betala dyrt för. Låt oss alltid påminna dem om det! Samtidigt måste vi våga ta ett ordentligt socialt ansvar. Alla ska ha samma rätt att lyckas i vårt samhälle, iaf så gått som det går. Bara då har individer den frihet att förverkliga sina drömmar oberoende av vilken klass, etnicitet eller kön man föds i.
SvaraRaderaMats Johnsson LUF Uppsala