Skattesatsen skall sättas efter Sveriges behov, inte individens

En majoritet av svenska folket tycks eka Claes De Faire när mer än hälften uppger i en nyligen utförd Sifo-undersökning att de inte vill ha ett femte jobbskatteavdrag. De säger alla möjliga saker. De tycker inte att de behöver mer pengar. De tycker att skolan behöver mer pengar, eller att någon annan del av det offentliga maskineriet förmodligen skulle hantera pengarna mycket bättre än de själva. För vem vill inte ha fler lärare, läkare, och sist men inte minst, sjuksköterskor? Va? 

Många av de röster som höjts i samband med denna nyhet pekar just på att de inte ”behöver” mer pengar, att det vore fel att sänka skatten eftersom de inte har svårt att upprätthålla den levnadsstandard som de redan har, och att de därför menar att det inte är nödvändigt. Det finns två huvudsakliga problem här.

Det första problemet är att människor tycks reflektera till den skattesats som sätts till de grundläggande behov som de har. Har man det inte svårt att få ihop vardagen så behöver man inte mer pengar, mer eller mindre. Jag har personligen mycket svårt för att klä tanken om en stat där den skattesats som styr hur mycket man tillåts tjäna baseras på principen om att det ska vara ”efter behov”, så att säga. Dels för att sådana system alltid har brakat ihop och lämnat hela länder i trasor, och dels för att det inte finns något som hindrar människor som känner att de har för mycket pengar från att ge den summa som de betraktar som överflödig till välgörenhet.

Det andra problemet är att det verkar som att folk tror att skattesänkningarna är till för att göra dem lyckliga. Visst är det väl gott om folk mår bättre, men det är just här skon klämmer, eftersom sänkta skatter inte främst innebär att de som redan har det bra får det bättre, även fast det en effekt av skattesänkningar, utan att den viktigaste effekten är att fler kommer i arbete. Hur kommer då detta sig, frågar en skeptisk läsare, är det inte bättre att låta staten skapa jobben? Jag har hört att det är så dyrt med alla andra jobb än de som skapas genom staten. Ja du, käre läsare, då kan jag informera dig om att de jobb som skapas av staten inte bidrar till tillväxten, eftersom den skatt som offentligt anställda betalar kommer från skattepengar. Det går runt. Som i ett hamsterhjul. Det följer därför logiskt att det som gynnar den privata sektorn i förlängningen gynnar den offentliga sektorn. För att få världens bästa välfärd så måste vi först ha världens bästa privat finansierade sektor.

Vad är det då som gynnar den privata sektorn? Jo, att folk köper saker. Det är den mest grundläggande principen. Ju mer pengar folk har till att köpa saker, desto mer saker kommer de att köpa. Det behöver inte bara vara varor, utan det kan vara tjänster också. Allt mellan vår heliga himmel och vår vackra jord. Och ju mer saker som köps, desto mer jobb behövs för att skapa dessa saker.

Men hur ställer sig då de olika partierna till detta resonemang? Vi vet ju alla hur högern ställer sig, eftersom det är högern som föreslår skattesänkningar (that’s just how we roll). Rullar det på som det ska för socialisterna då? Brukar de gå ut och säga att de diggar skattesänkningar? För Vänsterpartiet gäller såklart höjning av alla former av beskattning för all framtid, och Miljöpartiet brukar inte vara långt efter. Men detsamma gäller inte för Socialdemokraterna, som trots allt är det största socialistiska partiet i Sverige. Det är just här som skon klämmer, och jag kan inte understryka vikten av att förmedla hur tydligt detta är, och hur det nästintill alltid har varit på det här viset. De tycker inte om att införa nya skattesänkningar, men de vill nästan aldrig ta bort gamla skattesänkningar. Sug på den. De vill inte ta bort det som de inte ville lägga till. Man kan ju fråga sig varför.

Det finns anledning till oro, men inte för att den offentliga sektorn är för liten, utan för att det finns människor i vårt land som tycks tro att det finns ett kausalt samband mellan antalet anställda inom offentlig sektor och en välmående stat, där fler offentligt anställda alltid är något att eftersträva. Det är helt enkelt falskt. Om man äter en bit av en kaka flera gånger om så blir det mindre av den kvar, och offentlig sektor måste sluta bita på privat sektor bara för att den smakar gott.

Olle Nyrén
LUF Uppsala

LUF Uppsalas kandidater - Mötesuttalande 3/12 2013

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län har på ett medlemsmöte idag den 3e december 2013 beslutat att förespråka Maria Weimer till förstaplatsen på Folkpartiets riksdagslista inför valet i September 2014. Detta innebär att vi frångår nomineringskommitens liggande förslag.

"Maria har genom ett gediget opinionsbildande arbete gjort att hon är en bra kandidat till riksdagen för Folkpartiet. Vi tror att hon med sin erfarenhet av internationellt arbete och med hennes bakgrund i Liberala ungdomsförbundet ytterligare kommer göra liberalismen starkare i Uppsala och i Sverige."

Vidare väljer vi att i valet till europaparlamentet förespråka Cecilia Wikström som vår kandidat.

Till landstingets listor som nomineringskommiten publicerat förespråkar vi rådande förslag. Vi välkomnar att många unga kandidater får ta plats och önskar dessa framgång i valet. Det är Kajsa Dovstad, Tove Henriksson, Benjamin Kalischer Wellander och Erik Wretling.

I förslaget till lista för kommunvalet i Uppsala kommun förespråkar vi liggande förslag, vi vill särskilt framhålla två kandidaters förträfflighet: Johanna Lönn (plats 9) och Mats Johnson (plats 12). Vi tycker det vore olyckligt om dessa kandidater inte hamnar på av nomineringskommittén föreslagna poster.

LUF Uppsala genom
Thea Andersson
Distriktsordförande

Det går inte längre att vända Syrien ryggen till

Det har förmodligen inte frångått någon att man i olika nyhetssändningar har rapporterat om att det under den senaste veckan med största sannolikhet har begåtts ett gravt brott mot de mänskliga rättigheterna i Syrien, eftersom det har varit tal om att kemiska vapen använts mot civila. För några dagar sedan spekulerade man om huruvida detta skulle kunna ha varit fallet, men man har nu kommit till en starkare övertygelse om att sådant är fallet.

Likt andra frågor där spänningen är så ansträngd att den lämnar ett tryck över bröstet, och åsamkar ett darrande på varje försiktig röst som försöker yttra sig i frågan, till följd av att man är rädd över vilken eller vilka effekter ett sådant yttrande kan tänkas ha, är även Syrien-situationen beklämmande komplicerad. Man vet att regimen är långt ifrån human, och man har anat att den inte skulle dra sig från att använda vilka medel som helst för att behålla sin makt. Det finns däremot också vissa som menar att oppositionen inte heller skulle dra sig från att använda vilka medel som helst för att störta regimen.

Ryssland har gått ut och inte bara stött regimen, utan också sagt att det varit oppositionen som använt sig av dessa vapen i ett försök att få regimen att se dålig ut, och att det hela antingen är fake:at eller att de själva utfört attackerna, för att tvinga omvärlden att agera. I ett videoklipp från ABC News intervjuas Hamish de Bretton-Gordon, expert på kemiska vapen, anställd vid SecureBio ltd, som motsätter sig den tanken och menar att symptomen, som flertalet videoklipp visar, är sådana som skulle ha sett vid användande av kemiska vapen (nervgifter), och att det skulle ha varit omöjligt att få barn att imitera dessa symptom. Därtill ställer sig den svenska regeringen på samma sida som Hamish de Bretton-Gordon, vilket Carl Bildt tydliggjorde när han i sin blogg sade att "det är svårt att komma till någon annan slutsats än att en dödande kemisk substans har använts i den attack regimens styrkor genomförde mot detta av oppositionen kontrollerade område". Ytterligare bevis som pekar på detta är att flertalet av de som behandlat offer för gasen själva har blivit påverkade, vilket Hamish de Bretton-Gordon uttryckligen menade var ett tydligt tecken på att nervgas blivit använd.

Det är med allra största sannolikhet troligt att det är regimen som använt nervgasen, men för att vara extra säker så har man valt att gå in från FN:s sida för att undersöka saken. Under tiden flyr mängder av oskyldiga civila. En miljon barn är nu officiellt flyktingar från Syrien utanför gränsen, och ytterligare två miljoner innanför gränsen, säger  Unicef. Totalt tre miljoner barn har dragits upp med sina rötter som resultat av denna konflikt. Och detta är bara antalet barn. USA har uttryckt att det finns en röd linje vid vilken man menar att Syrien har dragit sitt sista strå om man går över, och det tragiska är inte att detta skulle vara första gången som regimen använde sig av nervgas, utan att det snarare skulle vara första gången man sett det ske i sådan utbredd skala. Konflikten har pågått i mer än två år, tagit 70 000 liv. Något måste göras åt situationen.

När så många mist sina liv, och när man ser en sådan inhuman utveckling som vi har sett prov på kan man inte förlita sig på att rebellerna kan ta sig an regimen på egen hand. FN, som inte kan utfärda något offensivt mandat utan att få Rysslands godkännande, kommer inte att ta något aktivt steg i det som måste ske. Den enda aktör som är kapabel att agera i en situation som denna är Nato. De är den enda organisation som kan stå upp för mänskliga rättigheter i Syrien. Regimen har inte lyssnat på omvärlden hittills, och kommer förmodligen inte att göra det inom någon snar framtid heller. Om man blir illa berörd av att se hur oskyldiga civila blir slaktade på ett sätt som vi inte ens tillåter djur att bli slaktade så finns det bara en lösning. Man måste gå in i Syrien, och man måste stödja Nato!

Olle Nyrén
LUF Uppsala Län

På Syrienfronten intet nytt?

Den dystra rubriken är inte helt rättvisande. EU:s vapenembargo mot Syrien hävdes nyligen, vilket möjliggör export av vapen till de syriska rebellerna. Detta har lett till häftiga diskussioner, därför tänker jag kort förklara och motivera var jag står.

För drygt två år sedan slog den arabiska våren världen med häpnad som en blixt från en klar himmel. Protesterna som började i Tunisien spred sig som en löpeld, diktatorer som styrt sina länder i årtionden föll, hela befolkningar gick ut på gatorna och ropade slagord om frihet och demokrati. Protesterna spred sig även till Syrien, där Bashar al-Assad styrde - och fortfarande styr - i princip som en diktator genom Baathpartiet. Assad svarade med att utlova reformer först, men då demonstranterna började kräva hans avgång ledde det till sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkor och oppositionella, som sedan ledde till dödsfall då militären började skjuta skarpt mot folkhopar av civila. Efter det eskalerade konflikten och inbördeskriget var ett faktum.

Konflikten har inte bara utvecklats till ett omänskligt och alltmer urskiljningslöst dödande som drabbar civila i minst lika hög grad som militära, och skapat vad som milt uttryckt kan kallas humanitär katastrof i hela landet. Den har dessutom lett till mer storpolitiska komplikationer. Alla former av reellt stöd till rebellerna och kännbara åtgärder mot regimen har Ryssland blockerat med sitt veto i FN:s säkerhetsråd. De flyktingar som lyckats lämna Syrien, som kan räknas i miljoner, hamnar i de flesta fall i grannländerna - ofta länder som själva har inre konflikter, är fattiga och saknar resurser att hjälpa de syriska flyktingarna. Och det handlar om 

de syrier som lyckats fly. Ännu fler är på flykt i sitt eget land, men kan inte ta sig ut av olika skäl, det kan röra sig om familjer med små barn i ett land där all infrastruktur fallit samman, det kan pågå strider mitt mellan dem och gränsen.

Något måste göras! Nu! Den slutsatsen är lätt att dra. Svårare är att avgöra vad något är. Ett tänkbart alternativ är militär intervention. Det är inte troligt av flera skäl, för det första måste någon genomföra den och att hitta en stat som är villig att göra det blir minst sagt svårt. För det andra skulle den sannolikt inte leda till någon förbättring. De komplikationer som gör konflikten så infekterad och så destruktiv är också de som gör den så svårlöst. Något som måste klargöras på en gång är att  rebellerna inte är "the good guys" rakt av. De är inte enade, och det finns både hårdföra islamister och vanliga människor som fått nog av att leva i diktatur bland dem.

Men förhandlingar då? Detta lyfts ofta upp som ett trovärdigt alternativ av skeptiker i Sverige, och intentionerna är givetvis goda. Självfallet är förhandlingar den bästa lösningen i första hand, och man ska fortsätta göra vad man kan på den fronten. Det är dock mycket tveksamt om detta kommer att få Assadregimen på fall. Den har under två år ägnat sig åt att mörda sin egen befolkning för att kunna behålla makten. En sådan ledare har visat med all önskvärd tydlighet att han aldrig kommer att ge upp. Men lika tydligt är det att det inte går att acceptera att en sådan ledare får sitta kvar vid makten.

Det är ett inbördeskrig, men det är inte bara en inre angelägenhet för det. Dels påverkar den andra länder, bland annat Israel. Grupper som Hizbollah är inblandade i Syrienkonflikten och skulle där kunna få tag i mer avancerade vapen än de har idag, vilket skulle utgöra ett direkt hot mot israeliska städer. Men framför allt drabbar kriget tusentals oskyldiga människor. För den som förlorar sitt liv eller sina nära och kära är det likgiltigt om konflikten är bilateral eller intern. Stater är viktiga i konflikter som denna eftersom de antingen kan vara verktyg för att lösa konflikter, förebygga dem eller hålla dem vid liv, men rent principiellt väger argument om suveränitet ganska lätt då det handlar om en diktator som mördar sin egen befolkning, särskilt i en skala som Bashar al-Assad.

Det finns inget enkelt sätt att lösa konflikten på. Hävandet av vapenembargot kommer att möjliggöra export av vapen till rebeller i Syrien. Det kommer att ge rebellerna större möjligheter att bekämpa regimens styrkor, som hela tiden kunnat köpa vapen från Ryssland. Risken finns att en del vapen kommer att hamna i fel händer, och användas till just det våld de är tänkta att i längden sätta stopp för. De positiva effekterna, i form av att Assadregimen faller snabbare, väger dock över om man ser till helheten, menar de som drivit på för hävandet av vapenembargot. 

Jag är benägen att hålla med. Det är kanske omöjligt att hindra att vissa vapen hamnar på avvägar, men man kan förebygga det genom att ställa krav på köparna, som att vapnen inte får säljas vidare utan enbart återförsäljas, som att exportnationen får observatörer bland styrkorna som ska använda vapnen, och viktigast av allt, som att försäljningen sker under villkoret att köparen förbinder sig att respektera mänskliga rättigheter och inte genomföra ett blodigt vendetta om de går segrande ur konflikten. Självfallet går det att påverka vilka rebellfraktioner som blir starkare genom att välja vilka man säljer till, och beroendet av vapenimport skulle utan tvivel ge exportnationerna viss leverage över de man väljer att sälja till.

Enbart fler vapen i Syrien räcker inte till att lösa konflikten. En mer enad opposition, en som med det internationella samfundets hjälp kan börja bygga upp Syrien på demokratisk grund efter regimens fall, är vad som skulle behövas. Det kan framstå som hopplöst, men det finns steg som kan tas i rätt riktning, och det är definitivt värt att kämpa för. Ett sådant steg skulle vapenexport till "rätt" rebeller kunna vara. Viktigast är att inte bli cynisk, trots att situationen kan se mörk ut är det aldrig hopplöst. Det är min förhoppning att vi i Sverige kan sluta fokusera på vad som är problemet, varför de andra som också vill lösa konflikten har fel, och se vilka lösningar som är möjliga. Vad som ger politiska poäng då är knappast det viktiga, utan vad som leder till verkliga förbättringar för människorna i Syrien. Vad som på sikt, men så snart som möjligt, leder till ett slut på kriget.

Oscar Matti

Ledamot i distriktsstyrelsen för LUF Uppsala län

Kallelse till medlemsmöte den 21 April 2013, Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala Län

Kära Uppsala-Liberal!

Styrelsen för Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län kallar härmed till medlemsmöte söndagen den 21 April 2013.

Under mötet kommer vi å distriktets vägnar att nominera kandidater till förbundsstyrelsen, som tillsätts på LUFs nationella kongress i sommar. Kandidaterna nomineras genom en demokratisk process där medlemmarna själva röstar. Till medlemsmötet kommer vi bjuda in kandidater till förbundsstyrelsen för diskussion, debatt och frågor.

Vi kommer dessutom klubba verksamhetsplan för 2013. Ett förslag kommer att göras tillgängligt tillsammans med övrig mötesinformation.

Vi bjuder på fika! 

Mötet kommer att äga rum på eftermiddagen. Lokal och exakta tider meddelas senare och publiceras tillsammans med dagordning på vår blogg, lufuppsala.blogspot.com, samt i vår facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/203757156316829/

Distriktstyrelsen genom
Thea Andersson

Ordförande

0702995694

Dilemmat frihet och global uppvärmning

Idag är de flesta överens om att vi står inför klimatförändringar orsakade av människan – även om det fortfarande är oklart vilka faktorer som är viktigast, och hur stora konsekvenserna för livet på jorden blir. Det vi inte är överens om är hur detta ska lösas.

Detta dilemma är en viktig framtidsfråga, både i Sverige och globalt, och det utgör en stor skiljelinje mellan de röd-gröna och alliansen.

För den som aldrig varit för en fri marknadsekonomi är det inte särskilt svårt att föreslå statligt ingripande i den för att minska utsläppen. Vänstern drar samma slutsats där som på de flesta andra områden: staten ska lösa det. För oss liberaler som ser ett värde i individens frihet och en fri marknad blir det dock mer komplext än så. Även om staten kan ha en roll att spela så finns det ingen quick-fix som enkelt skulle lösa allt.

Går det att lösa problemet inom liberalismens och marknadsekonomins ramar, eller måste vi överge våra principer för att inte förstöra vårt eget habitat? Är det ens säkert att det vore bättre för klimatet om staten styrde mer över ekonomin, eller skulle det bara blir värre?

Till att börja med måste man konstatera att det inte alls är förenligt med liberalismens principer att förstöra klimatet genom utsläpp. Tvärtom handlar ju liberalismen om att varje individ för göra som den vill, så länge den inte skadar någon annan. Att förbränna fossila bränslen och släppa ut koldioxid i atmosfären och därigenom bidra till den globala uppvärmningen är definitivt skadligt för andra.

Anledningen till att det fortfarande pågår är flera. Givetvis finns stora ekonomiska intressen inblandade, men huvudsakligen handlar det om att skadan man gör inte är direkt och uppenbar, utan en extern effekt av att man gör som alla andra, åker bil, värmer upp sitt hus, handlar produkter som orsakat utsläpp när de producerats och transporterats. Den liberala lösningen blir då att internalisera dessa miljökostnader, så att den som släpper ut koldioxid och bidrar till den globala uppvärmningen också ska betala för sin miljökostnad. Givetvis skulle detta vara mindre lönsamt då, och folk skulle välja andra produkter, andra drivmedel och andra elleverantörer än de som släpper ut mycket koldioxid.

Finns det några problem med den här lösningen? En uppenbar svårighet är att överhuvudtaget genomföra den praktiskt. Det är givet att det måste genomföras globalt för att det ska ha någon verklig effekt. Det innebär att länder som Kina, USA och Ryssland måste gå med på det, och det kan bara ske genom att de tillsammans förhandlar fram en lösning. Någon form av internationell standard för hur stor kostnaden för varje ”utsläppsenhet” ska vara måste upprättas. Det blir sammanfattningsvis en ganska krånglig och omständlig historia.

Dessutom är det svårt att mäta hur stor skada utsläppen faktiskt gör. Världsbanken kom under 2012 med en rapport som visade hur effekterna av en höjning av den globala medeltemperaturen med fyra grader skulle se ut. Slutsatsen var enkelt uttryckt att det vore katastrofalt och att det helt enkelt inte får ske. Dock är det inte säkert att vi ens riskerar en sådan temperaturhöjning. Man skulle helt enkelt få göra en uppskattning av kostnaden för varje individ som bidrar till koldioxidutsläppen, men den skulle inte kunna motsvara skadan exakt. 

Oavsett det skulle den extra kostnaden definitivt påverka människor att välja andra alternativ. Om det skulle kosta mycket mindre att ta tåget än bilen skulle självklart fler välja att ta tåget när det är möjligt, och det skulle det göra också om bilisterna vore tvungna att betala hela sin miljökostnad.

Slutligen vill jag uttrycka min optimism för det mänskliga förnuftets möjligheter att hitta lösningen. Att det här problemet överhuvudtaget uppkommit beror ju på att människan hittat på sätt att utnyttja naturresurser för att få det mycket bättre materiellt, och jag är övertygad om att vi också kommer att klara av att lösa de problem som detta medfört. Det finns flera andra energikällor än fossila bränslen, och dessa har en enorm potential att effektiviseras, ersätta de förra och användas i mycket högre utsträckning än idag.

Sedan vill jag kommentera den kritik som ofta riktas mot oss ”blåa”, om att vi inte skulle bry oss om klimatet. Detta kommer oftast vänsterifrån, och handlar mest om att vi ”borgare” bara tänker kortsiktigt på materiell vinst och struntar i klimatet av den anledningen. Om ingen lagt märke till det än, så lever även vi på jorden och är lika beroende av ett människovänligt klimat som alla andra.

Jag personligen tycker att blotta tanken på att vi människor, för att ha det bra ställt materiellt, förstör den miljö vi själva lever i är pinsam, särskilt när vi känner till att det sker. Däremot tror jag inte att lösningen är att återgå till ett förindustriellt samhälle. Det vore varken möjligt eller önskvärt. Jag menar att det som behövs är en omställning till andra energikällor, och det tror jag är fullt möjligt att uppnå utan att överge de liberala principerna.

Oscar Matti

Ledamot i distriktsstyrelsen LUF Uppsala län

Aktuella länkar:

Världsbankens klimatrapport år 2012

http://climatechange.worldbank.org/sites/default/files/Turn_Down_the_heat_Why_a_4_degree_centrigrade_warmer_world_must_be_avoided.pdf

DN-artikel om ny forskning

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/nya-ron-dampar-klimathot

Kallelse årsmöte LUF Uppsala

Härmed utgår en kallelse till Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala läns årsmöte. Vid årsmötet kommer vi att välja styrelse och behandla förslag till vårt lokala handlingsprogram.

Årsmötet äger rum den 23 februari kl 11.00.

Vid årsmötet kommer årsmötestalare så som LUF:s förbundsordförande Linda Nordlund samt före detta distriktsordförande för LUF Uppsala län Joakim Larsson hålla anföranden.

KANDIDERA TILL STYRELSEN

Om du vill kandidera eller nominera någon till styrelsen kontaktar du LUF Uppsalas valberedning genom Mats Johnsson via mats88_johnsson@hotmail.com.

Valberedningen består av:

Mats Johnsson, sammankallande

Benny Lindholm

Johanna Lönn

PÅVERKA LUF UPPSALAS ÅSIKTER

Till kongressen kan du motionera till LUF Uppsalas handlingsprogram, alltså vara med och påverka vad vi tycker politiskt samt vilka frågor vi ska driva.

Att skriva en motion är superenkelt!

Du behöver:

1. Rubrik

2. Motivering

3. Att-sats

1. Rubrik: ska tala om vad motionen handlar om, gärna på ett lite fyndigt sätt för att glädja alla som läser.

2. Motivering: Här förklarar du varför din idé är så superbra. Ju bättre motivering, desto högre sannolikhet är det att folk redan på förhand håller på ditt förslag!

3. Att- sats: helt enkelt det stycke som du vill ha in i handlingsprogrammet. Den viktigaste delen i motionen och helt nödvändig för att motionen ska kunna behandlas. I anslutning till Att-satsen skriver du om din formulering ska byta ut någon redan befintlig punkt i handlingsprogrammet, om den ska läggas till under någon specifik rubrik eller om den ska läggas till "på lämplig plats i handlingsprogrammet" (används endast om du absolut inte kan komma på under vilken rubrik din förträffliga idé ska vara).

Självklart avslutar du motionen med ditt namn!

*** Exempel ***

"Rött är gött

Vetenskapliga studier visar att röda äpplen innehåller 60 % mer näring än gröna och gula. Färgen röd påminner dessutom om julen vilket är mysigt. Därför tycker jag att det är självklart att alla förskolor bara ska servera röda äpplen.

Att punkt 52 i handlingsprogrammet ändras till: 'Det ska inte vara tillåtet för förskolor att servera några andra äpplen än röda'.

Anna Svensson"

Det nuvarande handlingsprogrammet ligger uppe på facebookgruppen och forumet, samt via direktlänk från och med 10 januari 2013! 

Du kommer åt det här: Handlingsprogram (Speedyshare öppen)

                               här: Handlingsprogram (Facebook - medlem i gruppen)

                      eller här: Handlingsprogram (LUF Forum - medlem på forumet)

** OBS! ** 

Motionerna skickar du in till dslufuppsala@gmail.com SENAST den 14 februari kl 23.59!

Är det några som helst frågor om detta, tveka inte att höra av dig till distriktsstyrelsen!
Vi ses på årsmötet!

Distriktsstyrelsen genom

Tove Henriksson

Ordförande LUF 

Uppsala län

0707-22 12 94

tove.henriksson@luf.se