Det finns en framtid för Folkpartiet!

Jag måste erkänna att jag i fredags morse knappast klev upp med ett leende på läpparna. Kanske har en del att göra med att klockan ringde okristligt tidigt, men framförallt hade jag inga stora förhoppningar inför helgens landsmöte. Folkpartiet har under Jan Björklunds ledning alltmer förvandlats till Alliansens skolfrågeparti med krav på mer krav i nästintill varje utspel. Partiet tycks både utåt och inåt ha tappat sin socialliberala profil och värnandet om individens rättigheter har ersatts med tankegångar om rättseffektivitet och förbud (Läs gärna min, William Jelvin och Adam Cwejmans artikel i unt om just detta).

Trots att jag tror på Folkpartiet var jag oroad över att mina värsta farhågor skulle besannas. Men tji fick jag. Redan under Jan Björklunds inledningstal började skepticismen att vända. Han talade om liberal ideologi, internationell solidaritet, fri rörlighet samt sänkta skatter kombinerat med socialt ansvarstagande. Inte en enda mening innehöll ordet ”krav”. En klar förbättring sedan han inledningstalade på LUFs kongress i Mark för ett år sedan.

Besluten gick för det mesta i en bra och liberal riktning. Visserligen är Folkpartiet fortfarande för både FRA och datalagringsdirektivet, men inget av besluten togs med överväldigande majoritet. Partiet sa, tack vare en stor insats från LUF, mycket glädjande nej till slumpmässiga drogtester på barn. Detta markerar en stor vändning. Integritet går före ologiska, moralkonservativa förslag som inte ger några resultat.

Folkpartiets socialpolitiska arbetsgrupp kom med så många bra förslag att jag blev riktigt stolt över att vara folkpartist. Vi visar att liberaler bryr sig om barn, handikappade och andra utsatta. Är vi lika bra på att kommunicera socialpolitik som vi är på att skriva den, kommer Folkpartiet förhoppningsvis att röna stora framgångar vilket såklart kommer att gagna en hel del utsatta människor. Det finns idag en klyfta mellan Socialdemokraternas envisa kollektivism och Moderaternas skattesänkningscynism, som jag nu är övertygad om att Folkpartiet kan fylla.

Ekonomipasset slutade till sist mycket bra. Landsmötet kom överens om kompromissen att sänka värnskatten och marginalskatten allteftersom det finns ekonomiskt utrymme, samtidigt som välfärden garanteras. Sverige har idag de högsta marginalskatterna i världen och det är mycket viktigt för vårt samhälles utveckling att vi skapar ekonomiska incitament. Sänkt statlig inkomstskatt är en garant för god framtida välfärd. Lika bra var beslutet om att göra arbetsmarknaden mer flexibel, vilket även det är en garant för god framtida välfärd.

Naturligtvis togs det tyvärr en del dåliga beslut. Att Landsmötet inte var för en avreglerad hyresmarknad är för mig helt obegripligt. Mycket tråkigt är också det oliberala och antidemokratiska beslutet att vara för brottsprovokation. Men från inläggen i talarstolen uttyddes en tydlig trend: Folkpartiet ska tillbaka till sina socialliberala rötter. Folkpartiet ska värna om varje individs frihet och välmående. Folkpartiet är ett parti med stark social patos, det är ett parti med miljöengagemang och det är ett parti vars värnande om människor sträcker sig över landsgränser.

Sverige har idag ett tämligen visionslöst politiskt klimat. Trots att liberala idéer får alltmer genomslag i de flesta partier saknas det ett liberalt original som konsekvent kan driva en liberal politik utan särintressen. Efter landsmötet i Karlstad 2011 är jag alltmer övertygad om att det finns en framtid för Folkpartiet.

Kajsa Dovstad
styrelseledamot LUF Uppsala
ledamot i LUFs Socialpolitiska arbetsgrupp