Kameraövervakning debatteras flitigt i media. Här ska jag utveckla mina egna tankar kring ämnet. Jag utgår från ett svenskt perspektiv och mina liberala värderingar.
Varför finns övervakningskameror?
Syftet med kameraövervakning är att förebygga brott såsom skadegörelse, stöld, misshandel, rån och våldtäkt. Med övervakning blir det svårare att begå brott utan att upptäckas. Kamerorna - som även benämns trygghetskameror - ska alltså ge ett säkrare samhälle.
Ja, det låter ju bra. Vad är då problemet? Konflikten ligger i att övervakning innebär ett intrång i människors privatliv. Ett allt för stort intrång menar somliga och liknar det vid övervakningen i George Orwells roman 1984. Men i Orwells dystopi sker övervakningen både på allmän plats och i folks hem och den genomförs till stor del för att undvika konspiration mot staten. En annan viktig skillnad är att samhället i 1984 är en totalitär stat som tillämpar både angiveri och tankekontroll, medan Sverige är en parlamentarisk demokrati och en rättsstat.
I Sverige finns två lagar som reglerar kameraövervakning: Lagen om Allmän Kameraövervakning (LAK) och Personuppgiftslagen (PuL). På så sätt övervakas övervakarna, och de kan ställas till svars om lagen överträds. Vidare krävs det ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen för att sätta upp övervakningskameror i offentligt utrymme. När tillstånd har begärts görs en noggrann bedömning av omständigheterna. Man utvärderar vilket behov som finns och vilket syftet är. Hänsyn tas till hur stort området som ska bevakas är, hur känsligt det övervakade området är samt de berördas inställning till kameraövervakning.
Det finns också bestämmelser om att inspelat material ska gallras så fort det inte längre behövs, att så få som möjligt ska ha tillgång till bildmaterial och att materialet endast används för det syfte som övervakningen har.
Att med den bakgrunden hävda att kameraövervakning är oetiskt och en kränkning av mänskliga rättigheter är för mig svårbegripligt. Vilken är egentligen den största kränkningen, att bli övervakad eller att bli överfallen?
Martin Larsson
Källor (tips på fortsatt läsning)
Kameraövervakning, vilka lagar gäller?
Lagen om kameraövervakning
Personuppgiftslagen
1984, a summary and analysis
Read 1984 online
Hej, väl skrivet Martin, jag ska dock ge ett lite kritiskt svar.
SvaraRaderaJag ser främst två problem med kameraövervakning som regleras av staten:
1. För det första är det just staten som har monopol på hur, var och när man får övervaka. Jag tycker det snarare vore en intressant tanke att vem som helst fick övervaka sin egendom och områden omedelbart i närheten av den helt utan statens inblandning. På så sätt kanske man skulle uppnå någon slags alla övervakningsjämvikt. Men i ärlighetens namn tror jag det är bra om vi inte översätter den till verkligheten. Kontexten här är iaf att jag inte gillar statligt monopol på övervakning.
2. För det andra är det väl så att just idag är övervakningen inte så farlig, men när man talar om övervakningssamhället och speciellt när man jämför med 1984 så är det snarare framtiden man är orolig för. Med dagens "snälla" stat så kanske det är ett mindre problem, men vad händer om makten skulle falla i mindre goda händer? Då har man redan gett den "onda" staten ett väldigt bra verktyg för att övervaka och kontrollera befolkningen.
När man väl har kommit så långt så tror jag att det är lättare att gå vidare till mer och mer integritetskränkande verktyg. Det finns ju t.ex. teknik för ansiktsigenkänning och om vi har massvis med kameror uppsatta överallt som bara staten har till så dröjer det inte länge innan varje människas steg kan spåras och sparas.
Det är inte ett samhälle jag vill riskera att leva i. Därför är jag väldigt skeptisk till sk "trygghetskameror", trygghet för vem?
/Mikael Andersson
Bra skrivet! Jag är dock kritisk till vad jag ser som ett par förenklingar i texten.
SvaraRaderaJämförelsen med 1984 haltar inte därför att de i boken övervakar både allmän plats och hem, utan dels för att vi inte är där än, och för att vi faktiskt övervakas i hemmet också; bara på ett annat sätt.
Kameraövervakning i sig kanske inte är så farligt. Det är möjligt att det ger en tryggare miljö, men vi får sätta detta i det sammanhang som nu råder där vi även har andra former av övervakning; till exempel loggning av sms, mail och telefonsamtal. Det är flera saker, som var för sig inte ter sig särskilt farliga, men som när de kombineras blir till ett farligt verktyg. Det är som Mikael i kommentaren ovanför skriver mer utvecklingen än dagsläget som oroar. Var tar det stopp? Hur mycket kan vi rättfärdiga innan det är nog? Vägen till full övervakning är inte genom ett stort beslut, utan kantas utav många små som tycks ofarliga. Jag tycker att det är en oroväckande utveckling.
Att övervakarna övervakas är självfallet bra, men hur fungerar det i verkligheten? Jag ska erkänna att jag inte har koll på statistik i den här frågan, men ge mig gärna sådan om du har tillgång till det. Hur ofta säger de nej till övervakning? På vilka grunder? Hur stort måste motståndet vara för att man inte ska sätta upp planerade kameror?
En sak till som oroar mig är att uppsättandet av kameror kanske inte alls leder till någon minskning av brott. Är det verkligen så enkelt att vi kan välja mellan att övervakas och att överfallas? Vi kanske istället får en situation där brotten begås utav maskerade förövare. Kan det också vara så att vi genom att sätta upp kameror bara flyttar brotten till andra platser? Måste vi då börja övervaka även där? Som läget är i dag tycker jag mig få fler frågor än svar i debatten kring övervakning, vilket instinktivt gör mig skeptisk.
Som jag ser det är övervakning är en intigritetskränkning. Ska vi gå med på den måste vi ha klara riktlinjer, en visad effektivitet, ett ordentligt och fungerande ansvarsutkrävande och inte minst en synlig vägs ände; det vill säga, vi måste få veta var det tar stopp. Det kommer alltid komma nya brott eller nya vägar att göra dem, vi har inte möjligheten att stoppa alla brott från att begås. Frågan är hur stora inskränkningar vi är beredda att göra. Vi kommer alltid kunna rättfärdiga en liten inskränkning av våra friheter, men vi måste se det större perspektivet där vi nu sammantaget börjat få ordentligt stora inskränkningar. Någonstans måste vi sätta ner foten och säga att det är nog. Vi kanske inte är där än, men jag tror det är viktigt att vi på allvar börjar fundera på var gränsen ska gå.
Tack för bra synpunkter!
SvaraRaderaDet finns all anledning att vara kritisk till kameraövervakning och hur den ska utföras. Utan kritiker skulle regelverket kring övervakning vara mycket svagare.
Monopol är sällan bra, men att kameraövervakning skulle utföras helt utan statlig inblandning ... regleringar måste finnas i ett rättssäkert samhälle och de regleringarna kommer ju från staten. Eller misstolkar jag dig, Micke?
Det finns väldigt få tecken på att Sverige i framtiden riskerar att bli en totalitär eller "ond" stat. Sådana tendenser skulle dessutom bekämpas av såväl EU som FN om vi inte kunde få ordning på nationell nivå. Om Sverige ändå skulle bli en totalitär stat är inte den befintliga teknologin det största bekymret. En omfattande åsiktsregistrering och bevakning av invånarna fanns även i t ex Sovjetunionen och Nazityskland. För att inte nämna alla andra former av kränkningar och förtryck som förekom.
Min text är lite förenklad, det ska erkännas. Dels för att den inte skulle bli för lång och dels för att jag inte sitter inne med någon heltäckande bild.
Det är som sagt viktiga frågor som ni båda tar upp. Jag hoppas att vi tillsammans kan resonera oss fram till svaren.
Jag skulle dock säga att gränsen för vad som är okej ligger långt innan en totalitär stat. Det är ett långt spektrum med ingen stat i ena änden och totalitärt styre i andra och varje steg mot den senare änden måste vi kunna motivera ordentligt. Självklart är det upp till var och en att bestämma var just de tycker att gränsen ska gå, men som sagt tycker jag att vi måste sätta ner foten långt före den totalitära staten. Det är illavarslande redan nu. Tyvärr ser jag samma utveckling i stora delar av EU och FN, så ett stopp där tror jag inte mycket på; se bara på alla de lagar som gått igenom med kriget mot terrorismen som motivering. Att man kunnat dra in på den personliga friheten och integriteten så lätt är skrämmande och just därför är det så viktigt att vi diskuterar den här frågan.
SvaraRaderaHåller helt med här, det jag är orolig för är inte en totalitär stat, det är som Fredrik skriver varje steg mot den som jag är starkt kritisk till.
SvaraRaderaVisst har du rätt i att man hade kontroll förr också, skillnaden är att nu är det så himla lätt för staten att kontrollera, och omöjligt för den kontrollerade att veta om den blir kontrollerad.
Det är alltid bra att ifrågasätta, och det är bra att du ifrågasätter ifrågasättandet.