Håller
principen om allas lika värde?
Inledning
Denna
text handlar om principen ”allas lika värde”, som står med som ett värde som
ska förmedlas inom ramen för skolans fostransuppdrag i skolan, vilket framgår i
skollagen, och står med i den svenska grundlagen. Det är uppenbarligen en
väldigt central princip i Sverige, och därför tycker jag att det är intressant
att diskutera den. Det är även en princip som man oftast förväntas hålla med
om, men alla kanske inte har reflekterat över vad den innebär. Det menar jag
att det är nyttigt att göra om våra principer ska ha någon substans. Det är nog
inte så kontroversiellt att tycka, att det som står med i grundlagen helst ska
ha substans, helst ska vara bra motiverat, exempelvis med att det är sant eller
att det är en regel som leder till ett mer välfungerande eller rättvisare
samhälle, och inte bara vara omotiverade antaganden, särskilt inte om dessa
antaganden inte fyller någon praktisk funktion. Syftet med detta PM är att
studera om principen om ”Allas lika värde” är välmotiverat eller inte.
Frågeställning
Min
rubrik lyder ”Håller principen om allas lika värde?”. Det är även min
frågeställning. Några relaterade frågor jag kommer att ta upp är:
·
Hur
kan man definiera allas lika värde?
·
Hur
kan man motivera allas lika värde?
·
Vilka
argument finns mot att detta är en rimlig princip?
·
Hur
går denna princip ihop med den övriga värdegrunden?
·
Kan
denna princip motiveras vetenskapligt?
·
Leder
denna princip till ett bättre samhälle?
Dessa
frågor utgör delar av min ursprungliga frågeställning. För att vi
överhuvudtaget ska kunna diskutera något måste det vara definierat i någon mån.
Att jämföra argument för en princip och mot en princip ter sig som en rimlig
sak att göra. Om en princip går emot eller stämmer överens med den övriga
värdegrunden är också intressant, eftersom hela värdegrunden ska läras ut, och
det verkar mycket enklare att lära ut något som går ihop rent logiskt än något
som inte gör det. De sista två frågorna hänger ihop. Frågan om ”Allas lika
värde” kan motiveras vetenskapligt är nästan retorisk, det är just en
värdering, liksom det mesta i värdegrunden. Men om det inte kan motiveras
vetenskapligt, men ändå ska läras ut som en sanning, då är det väldigt bra om
det finns goda skäl till detta, som att det skapar mer harmoniska individer
eller ett mer välfungerande samhälle. Vi kan givetvis fatta demokratiska beslut
om att lära ut saker som inte har vetenskaplig grund inom ramen för skolans
fostransuppdrag, men det är bra om dessa saker har någon praktisk funktion
eller relevans, menar jag.
Metod och material
Metoden
blir främst en analys över argument för och mot principen om allas lika värde.
Jag kommer att använda mig av den svenska skollagen, grundlagen, men även dokument
som den amerikanska självständighetsdeklarationen och FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna för att visa på språkliga skillnader och olika
åsyftningar i snarlika formuleringar.
Huvudfrågan
kommer att vara en konflikt mellan naturrättsteori och kontraktsteori. Det är
extremt centralt för motiveringen av principen om allas lika värde huruvida man
anser att det finns ”naturliga rättigheter” eller att rättigheter är en social
konstruktion som skapas av oss. Därför kommer jag att diskutera tänkbara
argument för och emot principen ur ett naturrättsligt perspektiv, och ur ett
kontraktsteoretiskt perspektiv, samt kort diskutera om det går att försvara ett
naturrättsperspektiv överhuvudtaget.
Analys
”All human beings are born free and equal in dignity
and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards
one another in a spirit of brotherhood”. (Article
1,UN Declaration of human rights, 1948).
Jag
inleder med detta citat för att visa att den svenska formuleringen ”Allas lika
värde” faktiskt inte överensstämmer med synen på mänskliga rättigheter
internationellt. Vi bortser från att deklarationen klassificerar psykopater som
icke-människor (”They are endowed with reason and conscience”, samvete är något
som psykopater saknar enligt de flesta definitioner ).
”Born free and equal in dignity and rights”. Om jag skulle översätta det blir
betydelsen ”födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter”. Men om man
läser den svenska översättningen på fn.se blir det följande:
”Alla
människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med
förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”
(länk till hemsidan hämtad 26/09/2014: http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/)
Hur kan
”dignity” översättas till ”värde”? Syftet med ”dignity” är ganska enkelt att
tolka – vi bör behandla varandra på ett värdigt sätt, vi bör betrakta våra
medmänniskor som värdiga varelser, som varelser med rättigheter, vilket går väldigt
bra ihop med att vi ”bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”, det
är ganska givet hur det skulle leda till ett harmoniskt samhälle om alla gjorde
så. Men det innebär inte att alla
människor har samma värde. Det
innebär att vi ska behandla alla människor som varelser med värdighet och
rättigheter, vilket är själva poängen med att alls tala om mänskliga
rättigheter. Det innebär däremot inte att vi måste sätta samma värde på alla
människor i sig (rent lingvistiskt).
Värde kan
sägas vara ett relationellt begrepp. Jag sätter
värde på något. Man kan tala om monetära värden, andliga värden etc., men
för att värde alls ska vara ett meningsfullt begrepp måste det vara någon som
sätter värde på något. Det går att tala om ”egenvärden”, men det är generellt
något man bör vara försiktig med, eftersom det är svårt att motivera (vem har
bestämt att något är ett egenvärde? Gud? Värde för vem?).
Om vi
för ett ögonblick accepterar att alla har samma ”värde”, vad får det då för
logiska följder? En snabb (och för mig obehaglig) slutsats är att massmördaren
Anders Behring Breivik då har samma värde som rödakorsledaren Folke Bernadotte,
som ledde en räddningsaktion under andra världskriget som sannolikt räddade
minst 20 000 människor. Man kan undra över hur många som skulle hålla med
om det påståendet.
Vad är
då innebörden av detta värde? Hur man vi motivera att det är på det sättet och
vad ger det för samhälleliga mervärden att lära ut detta som en allmän sanning?
Innan jag går vidare och diskuterar det tänker jag formulera en alternativ tes,
som jag menar överensstämmer med den engelska versionen av FN-deklarationen om
de mänskliga rättigheterna:
”Anders
Behring Breivik och Folke Bernadotte är/var båda människor. Båda ska behandlas
som varelser med värdighet, med respekt för deras mänskliga rättigheter. I en
rättssal skulle båda behandlas lika, alltså efter vilka handlingar de begått
och enligt gällande lagar och praxis. Att bryta mot någonderas mänskliga
rättigheter är lika oförlåtligt. Vilket
värde du som person sedan sätter på dessa individer är upp till dig, men
deras mänskliga rättigheter och värdighet som människor ska du respektera.”
Nu
tänker jag diskutera hur man kan motivera ”allas lika värde” eller principer
överhuvudtaget. Det finns i grunden två sätt menar jag. Antingen
naturrättsteori eller kontraktsteori.
Naturrättsteori
handlar om att det finns ”naturliga rättigheter”. Man skulle kunna syfta på att
detta är en mänsklig konvention för att skapa ett välfungerande samhälle, men
oftast menar man inom naturrättsteorin att rättigheterna är ”universella och
objektiva”. Man menar ofta att de ”existerar oberoende av oss och våra åsikter
om dem”. På det sättet är det inga problem att motivera ”allas lika värde”, man
behöver bara säga att det är så, det är en objektiv princip att alla människor
har ett inneboende värde och att det är lika stort, vad vi tycker om det spelar
ingen roll. Frågan är hur man kan motivera att det finns ”naturliga
rättigheter”.
Vetenskapligt
är det svårt. Om dessa rättigheter är av immateriell eller andlig natur så kan
de inte ”upptäckas” eller studeras. Vi kan grunda vår tro på att de finns på
intuition, men det är inte vad jag skulle kalla vetenskap. Vi kan hävda att de
flesta människor tror att det är så, men det är en snårig argumentation. ”De
flesta människor” har trott att solen kretsade kring jorden och inte tvärtom.
Många människor, särskilt föräldrar, känner antagligen oro om de är på väg mot
centrum när en brandbil kör i full fart mot deras hem. Varför? Om alla är lika
mycket värda borde de väl känna exakt lika stor oro vart brandbilen än är på
väg? Det går dessutom att hävda att moral och en ganska snarlik syn på altruism
hos människor har evolutionära orsaker, om man har ett darwinistiskt
perspektiv. Det går för övrigt utmärkt ihop med föräldrars oro sina barns säkerhet.
De amerikanska grundlagsfäderna hade en intressant
motivering till att naturliga rättigheter existerar. ”We hold these truths to
be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their
Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and
the pursuit of Happiness.” (Declaration of independence, 1776).
Den
amerikanska självständighetsförklaringen kan på manga sätt betraktas som en
milstolpe i mänsklighetens historia. Den har antagligen inneburit otroligt
mycket för genombrottet för synen att de styrande finns till för de styrda och
inte tvärtom, samt för frihet och en humanare tillvaro för människor över hela
världen. Detta är mycket svårt att ifrågasätta, och det har jag ingen ambition
eller önskan att göra (vad man möjligen kan ifrågasätta är hur konsekventa
grundlagsfäderna var. Hur mycket ”strävan efter lycka” kunde slavarna ägna sig
åt?). Vad jag intresserar mig för är hur rättigheterna motiveras.
Det är
inte en sekulär motivering. Att alla människor är ”endowed by their Creator
with certain unalienable Rights” är en religiös motivering. Att något är “self-evident”
är också möjligt att ifrågasätta. Kan jag inte motivera vad som helst med att
något är ”self-evident”, och få det betraktat som en allmän sanning om
tillräckligt många håller med mig?
Frågan
är då om vi behöver religiösa motiveringar, omöjliga att verifiera
vetenskapligt, som grund för vårt samhälle? Behöver vi en ”Creator” som talar
om vad som är rätt och fel? Räcker det inte att de flesta människor har ett
samvete, ett sinne för moral och ett egenintresse av att det finns lagar och
rättsäkerhet, och frivilligt sluter sig samman och skriver lagar och en
författning om gemensamma angelägenheter? Detta är
ett ganska kontraktsteoretiskt argument.
Många
tänkare har konfronterats med detta dilemma. John Stuart Mill var utilitarist,
vilket inte nödvändigtvis leder till kontraktsteori men inte heller behöver
grunda sig i några rättigheter eller principer som är ”endowed by our Creator”.
John Rawls var inte utilitarist utan formulerade just en teori om rättvisa (A
Theory of Justice, 1971) som hade
ambitionen att vara det som människor skulle komma fram till om de befann sig
bakom en ”okunnighetens slöja”, där de inte visste vad de skulle födas som, och
därför skulle försöka komma fram till ett så rättvist samhälle som möjligt. Det
är ett väldigt kontraktsteoretiskt resonemang, helt oberoende av några ”av Gud
givna” rättigheter. En kontraktsteoretiker som John Locke ansåg däremot att det
finns naturrätt (Two Treatises on Government, 1690), liksom Robert Nozick
(Anarchy, state and utopia, 1974). Deras argument är dock ofta möjliga att
motivera utan naturrätt, exempelvis med egenintresse, allmän uppfattning av
moral eller moraliska resonemang om hur ett rättvist samhälle bör utformas
(exempelvis ”Okunnighetens slöja”, som inte behöver innebära att man accepterar
John Rawls idé om vad människorna bakom denna slöja skulle komma fram
till).
Skulle det inte gå att formulera det så här? ”We hold
these principles to be the most fair and reasonable foundation to our society,
that all men are created equal, that they are entitled to certain unalienable
Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness, by the
power of the common agreement this declaration constitutes.”? Det vore en helt sekulär
motivering. Skulle verkligen människor börja bryta mot varandras ”unalienable
Rights” hur som helst, trots sociala normer och existerande lagar, om de inte
trodde att Gud skulle bestraffa dem för det?
Naturrättsteori
är svår att motivera vetenskapligt. Kontraktsteori, teorin att det inte finns
”naturliga rättigheter” men att vi människor kan skriva kontrakt med varandra
för att ordna våra gemensamma angelägenheter på ett sätt som alla är någorlunda
nöjda med, är mycket lättare att motivera eftersom det inte bygger på några
högre principer. Grundlagen utgör en form av samhällskontrakt (även om den
givetvis tvingas på många människor och därför inte alltid fungerar på samma
sätt som ett vanligt ”kontrakt”). Vi kan skriva i grundlagen att ”alla
människor är lika mycket värda” om vi vill, det behöver inte grundas på
naturrätt, det kan faktiskt grundas på ”ingenting” om det är något vi vill
göra. Men då kan det vara rimligt att överväga vad vi menar med den principen.
Menar vi att alla har samma rättigheter och ska behandlas lika av staten (då
kan man tycka att det vore enklast att bara skriva det)? Eller menar vi att
alla måste värdera Anders Behring Breivik och den egna föräldern eller det egna
barnet lika högt, och om du inte håller med så håller du inte med om
grundlagen?
Slutsatser och diskussion
Finns
det något försvar för principen ”allas lika värde”? Ett exempel kan vara om vi
tänker oss att alla bara är lika värda vid födseln, ”created equal”. Det gör
dock att följden blir en snårig utilitaristisk argumentation. Exakt när övergår
någon till att vara ”unequal”? Om människors värde är något objektivt, givet av
naturen eller av vår grundlag, vad minskar/ökar då människors värde, om det
bara är lika vid födseln? Minskar det lite om du stjäl av någon, ökar det så
mycket att det väger upp för det om du stoppar ett väpnat rån, minskar det ännu
mer om du mördar någon? Poängen med detta är att det är vanskligt att tala om
människor just i termer av värde. Det kan däremot vara relevant att tala om att
värdera alla människors rättigheter lika
högt. Jag personligen sätter nog inte speciellt stort värde på Anders Behring
Breivik som person, han har inte gjort någonting som gjort mitt liv bättre på
något sätt, jag tror inte att föräldrarna till ungdomarna han mördade tänker
annorlunda, men jag sätter väldigt stort värde på att hans rättigheter
respekteras och att han behandlas precis som någon annan i en rättssal. Alternativet
är att överge rättssäkerheten, att vi löper enorm risk för att orättvisor begås,
och det är något som vi alla inom ramarna för vår parlamentariska demokrati kan
komma överens om är något vi vill undvika.
Det
finns ett till försvar för principen. Det är om man betraktar ”allas lika
värde” som att alla människor har ett okränkbart, inneboende människovärde.
Detta har ingen storlek, det går inte att mäta, det är okränkbart. Det är
därför lika hos alla människor. Det kan framstå som logiskt. Det är dock
fortfarande en naturrättslig (man skulle kunna kalla det religiös)
argumentation. Det går inte att motivera vetenskapligt. Det är precis principen
om ett ”människovärde” som exempelvis abortmotståndare utnyttjar när de säger
att abort är mord. Om man anser att ett människovärde finns är det inte en
orimlig argumentation. När uppstår människovärdet? När spermien träffar ägget?
När fostret skulle kunna överleva utanför livmodern? När barnet drar sitt
första andetag? Är det i så fall meningslöst att försöka rädda någon som slutat
andas, eftersom hen inte längre har något människovärde, eller är det så att
människovärdet finns kvar så länge man andats förut? Vem avgör det här? (en
kritik som fortfarande kan anföras mot abortmotståndare är att de tenderar att
strunta helt i moderns ”människovärde”).
Ett
annat sätt att betrakta saken är att inga inneboende värden existerar, utan
enbart den materiella verkligheten. Det verkar sannolikt att de flesta
människor sätter värde på sina egna liv och har en någorlunda liknande
moraluppfattning. Människor är förmögna att fatta rationella beslut, tack vare
vår relativt avancerade hjärna. Alla människor kommer därför sannolikt att
vilja göra upp om spörsmål som berör alla eller många. En grundregel som då
förmodligen kommer att uppstå snabbt är att man inte bör döda varandra. Det är
helt enkelt väldigt svårt att komma överens om hotet om mord ständigt
föreligger. Därför kommer sannolikt någon form av grundlag eller författning
att skrivas, som kanske lyder ”Alla människor ska behandlas med respekt för
deras rättigheter, som rätten till liv, som detta dokument garanterar”.
Ett
sista försvar för principen om allas lika värde skulle kunna vara, att fostran
av barn med denna princip som en del av denna fostran, rent vetenskapligt leder
till ett harmoniskt samhälle med individer som respekterar varandra. Frågan är
då om det finns någon undersökning som visar att, allt annat lika, en skola där
denna princip lärs ut leder till mer laglydiga eller harmoniska individer än en
skola där denna princip inte lärs ut. Personligen ser jag det som rimligt att
lära ut att alla ska behandlas med respekt för deras mänskliga rättigheter, att
alla ska behandlas värdigt, och att man bör handla gentemot varandra i en anda
av gemenskap, men inte lika rimligt att lära ut att det är en absolut sanning
att du som person ska sätta samma värde på en massmördare som på din förälder,
din vän eller ditt barn.
Generellt
går det att kritisera att skolan ska lära ut absoluta sanningar i ett sekulärt
samhälle. Att skolan ska ha ett fostransuppdrag ter sig rimligt, men att denna
fostran ska ske i form av undervisning i sådant som är ”absolut sant” är långt
ifrån nödvändigt. Faktum är att det strider mot principen om att ”All
undervisning ska vila på vetenskaplig grund”. Om man utgår från exempelvis Karl
Poppers hypotetisk-deduktiva metod behövs inga absoluta sanningar för att
motivera slutsatser. Det behövs bara att det är vad som är rimligt att anta för
stunden, baserat på vad vi vet nu. Vi vet att demokrati är det styrelseskick
som främst skyddar individuell frihet och fred baserat på vår erfarenhet av
demokrati. Vi vet att en författning som innehåller grundläggande mänskliga
rättigheter, och lagar som är uppbyggda kring dessa, gör att människor kan
sköta sina egna eller gemensamma angelägenheter, med kraftigt minskad risk för
att bli rånad, mördad eller på andra sätt kränkt, baserat på våra erfarenheter
av rättsstaten.
Detta
behöver inte läras ut som absoluta sanningar. Barn är inte dumma. Även barn kan
kritiskt fundera över saker läraren säger. Finns det inte någon bra motivering
är det inte alls säkert att barnen accepterar några ”absoluta sanningar” även
om de kommer från en auktoritetsperson. Det går dock alldeles utmärkt att
förklara, att dessa är de principer som råder i samhället, varför de råder, vad
konsekvenserna blir om man inte följer dem. Det går alldeles utmärkt att göra
utan att motivera det med att det är ”absolut sant”. Dessutom tror jag att om
man vill minska mobbning, kränkningar och få barn att bete sig allmänt schysst
mot varandra, gör det mycket mer nytta att satsa på relationsarbete och
personal som har erfarenhet av att jobba för att främja goda relationer mellan
elever, snarare än att lära ut absoluta sanningar om metafysiska principer som
i princip är omöjliga att motivera vetenskapligt.
Allt
detta skriver jag inom ramen för ”reasonable disagreement”. Jag menar inte att
vi direkt borde avskaffa principen om allas lika värde. Däremot bör vi överväga
den, och fundera över vad vi faktiskt menar med den, precis som vi bör göra med
allt som vi lär ut är ”absolut sant” i skolorna. Läraryrket innebär
myndighetsutövning, och det finns regler för hur den ska gå till. Det är
givetvis fullt möjligt att undervisa elever, och företräda skolans värdegrund
och agera enligt skollagen, även om man personligen kan ha invändningar mot hur
en enskild punkt är formulerad. Min åsikt är dock att det vore rimligt att åtminstone
ha en tydligare definition av ”allas lika värde” innan vi lär ut det som något
alla måste hålla med om.
Referenslista
Locke 1690, Two
Treatises on Government
Nozick 1974, Anarchy,
state and utopia
Rawls 1971, A Theory of Justice
Läroplanen
LGR 11, Kap 1, Skolans värdegrund och
uppdrag
Svensk
författningssamling 1974, Regeringsformen, Kap 1, Statsskickets grunder
The declaration of independence 1776, The unanimous Declaration of the thirteen
States of America
UN Declararation of Human Rights 1948.
Den
svenska FN-hemsidan fn.se, länk till hemsidan hämtad 26/09/2014: http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar