fredag 3 oktober 2014

PM om Allas lika värde

Dagens inlägg behandlar principen "Allas lika värde". Det utgörs av mitt PM, det som jag skrev om didaktik och skolans värdegrund. Jag har inte kunnat publicera det tidigare, då det funnits risk för att den här bloggposten skulle dyka upp i Urkund när jag skickat in uppgiften. Alltså att jag skulle åka dit för att ha plagierat mig själv (ja, det är sant). Men nu är den här, trevlig läsning!


Håller principen om allas lika värde?

Inledning
Denna text handlar om principen ”allas lika värde”, som står med som ett värde som ska förmedlas inom ramen för skolans fostransuppdrag i skolan, vilket framgår i skollagen, och står med i den svenska grundlagen. Det är uppenbarligen en väldigt central princip i Sverige, och därför tycker jag att det är intressant att diskutera den. Det är även en princip som man oftast förväntas hålla med om, men alla kanske inte har reflekterat över vad den innebär. Det menar jag att det är nyttigt att göra om våra principer ska ha någon substans. Det är nog inte så kontroversiellt att tycka, att det som står med i grundlagen helst ska ha substans, helst ska vara bra motiverat, exempelvis med att det är sant eller att det är en regel som leder till ett mer välfungerande eller rättvisare samhälle, och inte bara vara omotiverade antaganden, särskilt inte om dessa antaganden inte fyller någon praktisk funktion. Syftet med detta PM är att studera om principen om ”Allas lika värde” är välmotiverat eller inte.

Frågeställning

Min rubrik lyder ”Håller principen om allas lika värde?”. Det är även min frågeställning. Några relaterade frågor jag kommer att ta upp är:

·        Hur kan man definiera allas lika värde?

·        Hur kan man motivera allas lika värde?

·        Vilka argument finns mot att detta är en rimlig princip?

·        Hur går denna princip ihop med den övriga värdegrunden?

·        Kan denna princip motiveras vetenskapligt?

·        Leder denna princip till ett bättre samhälle?

Dessa frågor utgör delar av min ursprungliga frågeställning. För att vi överhuvudtaget ska kunna diskutera något måste det vara definierat i någon mån. Att jämföra argument för en princip och mot en princip ter sig som en rimlig sak att göra. Om en princip går emot eller stämmer överens med den övriga värdegrunden är också intressant, eftersom hela värdegrunden ska läras ut, och det verkar mycket enklare att lära ut något som går ihop rent logiskt än något som inte gör det. De sista två frågorna hänger ihop. Frågan om ”Allas lika värde” kan motiveras vetenskapligt är nästan retorisk, det är just en värdering, liksom det mesta i värdegrunden. Men om det inte kan motiveras vetenskapligt, men ändå ska läras ut som en sanning, då är det väldigt bra om det finns goda skäl till detta, som att det skapar mer harmoniska individer eller ett mer välfungerande samhälle. Vi kan givetvis fatta demokratiska beslut om att lära ut saker som inte har vetenskaplig grund inom ramen för skolans fostransuppdrag, men det är bra om dessa saker har någon praktisk funktion eller relevans, menar jag.

Metod och material

Metoden blir främst en analys över argument för och mot principen om allas lika värde. Jag kommer att använda mig av den svenska skollagen, grundlagen, men även dokument som den amerikanska självständighetsdeklarationen och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna för att visa på språkliga skillnader och olika åsyftningar i snarlika formuleringar.
Huvudfrågan kommer att vara en konflikt mellan naturrättsteori och kontraktsteori. Det är extremt centralt för motiveringen av principen om allas lika värde huruvida man anser att det finns ”naturliga rättigheter” eller att rättigheter är en social konstruktion som skapas av oss. Därför kommer jag att diskutera tänkbara argument för och emot principen ur ett naturrättsligt perspektiv, och ur ett kontraktsteoretiskt perspektiv, samt kort diskutera om det går att försvara ett naturrättsperspektiv överhuvudtaget.

Analys

”All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood”. (Article 1,UN Declaration of human rights, 1948).

Jag inleder med detta citat för att visa att den svenska formuleringen ”Allas lika värde” faktiskt inte överensstämmer med synen på mänskliga rättigheter internationellt. Vi bortser från att deklarationen klassificerar psykopater som icke-människor (”They are endowed with reason and conscience”, samvete är något som psykopater saknar enligt de flesta definitioner ).

”Born free and equal in dignity and rights”. Om jag skulle översätta det blir betydelsen ”födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter”. Men om man läser den svenska översättningen på fn.se blir det följande:

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” (länk till hemsidan hämtad 26/09/2014: http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/)

Hur kan ”dignity” översättas till ”värde”? Syftet med ”dignity” är ganska enkelt att tolka – vi bör behandla varandra på ett värdigt sätt, vi bör betrakta våra medmänniskor som värdiga varelser, som varelser med rättigheter, vilket går väldigt bra ihop med att vi ”bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”, det är ganska givet hur det skulle leda till ett harmoniskt samhälle om alla gjorde så. Men det innebär inte att alla människor har samma värde. Det innebär att vi ska behandla alla människor som varelser med värdighet och rättigheter, vilket är själva poängen med att alls tala om mänskliga rättigheter. Det innebär däremot inte att vi måste sätta samma värde på alla människor i sig (rent lingvistiskt).

Värde kan sägas vara ett relationellt begrepp. Jag sätter värde på något. Man kan tala om monetära värden, andliga värden etc., men för att värde alls ska vara ett meningsfullt begrepp måste det vara någon som sätter värde på något. Det går att tala om ”egenvärden”, men det är generellt något man bör vara försiktig med, eftersom det är svårt att motivera (vem har bestämt att något är ett egenvärde? Gud? Värde för vem?).

Om vi för ett ögonblick accepterar att alla har samma ”värde”, vad får det då för logiska följder? En snabb (och för mig obehaglig) slutsats är att massmördaren Anders Behring Breivik då har samma värde som rödakorsledaren Folke Bernadotte, som ledde en räddningsaktion under andra världskriget som sannolikt räddade minst 20 000 människor. Man kan undra över hur många som skulle hålla med om det påståendet.

Vad är då innebörden av detta värde? Hur man vi motivera att det är på det sättet och vad ger det för samhälleliga mervärden att lära ut detta som en allmän sanning? Innan jag går vidare och diskuterar det tänker jag formulera en alternativ tes, som jag menar överensstämmer med den engelska versionen av FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna:

”Anders Behring Breivik och Folke Bernadotte är/var båda människor. Båda ska behandlas som varelser med värdighet, med respekt för deras mänskliga rättigheter. I en rättssal skulle båda behandlas lika, alltså efter vilka handlingar de begått och enligt gällande lagar och praxis. Att bryta mot någonderas mänskliga rättigheter är lika oförlåtligt. Vilket värde du som person sedan sätter på dessa individer är upp till dig, men deras mänskliga rättigheter och värdighet som människor ska du respektera.”

Nu tänker jag diskutera hur man kan motivera ”allas lika värde” eller principer överhuvudtaget. Det finns i grunden två sätt menar jag. Antingen naturrättsteori eller kontraktsteori.

Naturrättsteori handlar om att det finns ”naturliga rättigheter”. Man skulle kunna syfta på att detta är en mänsklig konvention för att skapa ett välfungerande samhälle, men oftast menar man inom naturrättsteorin att rättigheterna är ”universella och objektiva”. Man menar ofta att de ”existerar oberoende av oss och våra åsikter om dem”. På det sättet är det inga problem att motivera ”allas lika värde”, man behöver bara säga att det är så, det är en objektiv princip att alla människor har ett inneboende värde och att det är lika stort, vad vi tycker om det spelar ingen roll. Frågan är hur man kan motivera att det finns ”naturliga rättigheter”.

Vetenskapligt är det svårt. Om dessa rättigheter är av immateriell eller andlig natur så kan de inte ”upptäckas” eller studeras. Vi kan grunda vår tro på att de finns på intuition, men det är inte vad jag skulle kalla vetenskap. Vi kan hävda att de flesta människor tror att det är så, men det är en snårig argumentation. ”De flesta människor” har trott att solen kretsade kring jorden och inte tvärtom. Många människor, särskilt föräldrar, känner antagligen oro om de är på väg mot centrum när en brandbil kör i full fart mot deras hem. Varför? Om alla är lika mycket värda borde de väl känna exakt lika stor oro vart brandbilen än är på väg? Det går dessutom att hävda att moral och en ganska snarlik syn på altruism hos människor har evolutionära orsaker, om man har ett darwinistiskt perspektiv. Det går för övrigt utmärkt ihop med föräldrars oro sina barns säkerhet.

De amerikanska grundlagsfäderna hade en intressant motivering till att naturliga rättigheter existerar. ”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.” (Declaration of independence, 1776).

Den amerikanska självständighetsförklaringen kan på manga sätt betraktas som en milstolpe i mänsklighetens historia. Den har antagligen inneburit otroligt mycket för genombrottet för synen att de styrande finns till för de styrda och inte tvärtom, samt för frihet och en humanare tillvaro för människor över hela världen. Detta är mycket svårt att ifrågasätta, och det har jag ingen ambition eller önskan att göra (vad man möjligen kan ifrågasätta är hur konsekventa grundlagsfäderna var. Hur mycket ”strävan efter lycka” kunde slavarna ägna sig åt?). Vad jag intresserar mig för är hur rättigheterna motiveras.

Det är inte en sekulär motivering. Att alla människor är ”endowed by their Creator with certain unalienable Rights” är en religiös motivering. Att något är “self-evident” är också möjligt att ifrågasätta. Kan jag inte motivera vad som helst med att något är ”self-evident”, och få det betraktat som en allmän sanning om tillräckligt många håller med mig?

Frågan är då om vi behöver religiösa motiveringar, omöjliga att verifiera vetenskapligt, som grund för vårt samhälle? Behöver vi en ”Creator” som talar om vad som är rätt och fel? Räcker det inte att de flesta människor har ett samvete, ett sinne för moral och ett egenintresse av att det finns lagar och rättsäkerhet, och frivilligt sluter sig samman och skriver lagar och en författning om gemensamma angelägenheter? Detta är ett ganska kontraktsteoretiskt argument.

Många tänkare har konfronterats med detta dilemma. John Stuart Mill var utilitarist, vilket inte nödvändigtvis leder till kontraktsteori men inte heller behöver grunda sig i några rättigheter eller principer som är ”endowed by our Creator”. John Rawls var inte utilitarist utan formulerade just en teori om rättvisa (A Theory of Justice, 1971)  som hade ambitionen att vara det som människor skulle komma fram till om de befann sig bakom en ”okunnighetens slöja”, där de inte visste vad de skulle födas som, och därför skulle försöka komma fram till ett så rättvist samhälle som möjligt. Det är ett väldigt kontraktsteoretiskt resonemang, helt oberoende av några ”av Gud givna” rättigheter. En kontraktsteoretiker som John Locke ansåg däremot att det finns naturrätt (Two Treatises on Government, 1690), liksom Robert Nozick (Anarchy, state and utopia, 1974). Deras argument är dock ofta möjliga att motivera utan naturrätt, exempelvis med egenintresse, allmän uppfattning av moral eller moraliska resonemang om hur ett rättvist samhälle bör utformas (exempelvis ”Okunnighetens slöja”, som inte behöver innebära att man accepterar John Rawls idé om vad människorna bakom denna slöja skulle komma fram till). 

Skulle det inte gå att formulera det så här? ”We hold these principles to be the most fair and reasonable foundation to our society, that all men are created equal, that they are entitled to certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness, by the power of the common agreement this declaration constitutes.”? Det vore en helt sekulär motivering. Skulle verkligen människor börja bryta mot varandras ”unalienable Rights” hur som helst, trots sociala normer och existerande lagar, om de inte trodde att Gud skulle bestraffa dem för det?

Naturrättsteori är svår att motivera vetenskapligt. Kontraktsteori, teorin att det inte finns ”naturliga rättigheter” men att vi människor kan skriva kontrakt med varandra för att ordna våra gemensamma angelägenheter på ett sätt som alla är någorlunda nöjda med, är mycket lättare att motivera eftersom det inte bygger på några högre principer. Grundlagen utgör en form av samhällskontrakt (även om den givetvis tvingas på många människor och därför inte alltid fungerar på samma sätt som ett vanligt ”kontrakt”). Vi kan skriva i grundlagen att ”alla människor är lika mycket värda” om vi vill, det behöver inte grundas på naturrätt, det kan faktiskt grundas på ”ingenting” om det är något vi vill göra. Men då kan det vara rimligt att överväga vad vi menar med den principen. Menar vi att alla har samma rättigheter och ska behandlas lika av staten (då kan man tycka att det vore enklast att bara skriva det)? Eller menar vi att alla måste värdera Anders Behring Breivik och den egna föräldern eller det egna barnet lika högt, och om du inte håller med så håller du inte med om grundlagen?

Slutsatser och diskussion

Finns det något försvar för principen ”allas lika värde”? Ett exempel kan vara om vi tänker oss att alla bara är lika värda vid födseln, ”created equal”. Det gör dock att följden blir en snårig utilitaristisk argumentation. Exakt när övergår någon till att vara ”unequal”? Om människors värde är något objektivt, givet av naturen eller av vår grundlag, vad minskar/ökar då människors värde, om det bara är lika vid födseln? Minskar det lite om du stjäl av någon, ökar det så mycket att det väger upp för det om du stoppar ett väpnat rån, minskar det ännu mer om du mördar någon? Poängen med detta är att det är vanskligt att tala om människor just i termer av värde. Det kan däremot vara relevant att tala om att värdera alla människors rättigheter lika högt. Jag personligen sätter nog inte speciellt stort värde på Anders Behring Breivik som person, han har inte gjort någonting som gjort mitt liv bättre på något sätt, jag tror inte att föräldrarna till ungdomarna han mördade tänker annorlunda, men jag sätter väldigt stort värde på att hans rättigheter respekteras och att han behandlas precis som någon annan i en rättssal. Alternativet är att överge rättssäkerheten, att vi löper enorm risk för att orättvisor begås, och det är något som vi alla inom ramarna för vår parlamentariska demokrati kan komma överens om är något vi vill undvika.

Det finns ett till försvar för principen. Det är om man betraktar ”allas lika värde” som att alla människor har ett okränkbart, inneboende människovärde. Detta har ingen storlek, det går inte att mäta, det är okränkbart. Det är därför lika hos alla människor. Det kan framstå som logiskt. Det är dock fortfarande en naturrättslig (man skulle kunna kalla det religiös) argumentation. Det går inte att motivera vetenskapligt. Det är precis principen om ett ”människovärde” som exempelvis abortmotståndare utnyttjar när de säger att abort är mord. Om man anser att ett människovärde finns är det inte en orimlig argumentation. När uppstår människovärdet? När spermien träffar ägget? När fostret skulle kunna överleva utanför livmodern? När barnet drar sitt första andetag? Är det i så fall meningslöst att försöka rädda någon som slutat andas, eftersom hen inte längre har något människovärde, eller är det så att människovärdet finns kvar så länge man andats förut? Vem avgör det här? (en kritik som fortfarande kan anföras mot abortmotståndare är att de tenderar att strunta helt i moderns ”människovärde”).

Ett annat sätt att betrakta saken är att inga inneboende värden existerar, utan enbart den materiella verkligheten. Det verkar sannolikt att de flesta människor sätter värde på sina egna liv och har en någorlunda liknande moraluppfattning. Människor är förmögna att fatta rationella beslut, tack vare vår relativt avancerade hjärna. Alla människor kommer därför sannolikt att vilja göra upp om spörsmål som berör alla eller många. En grundregel som då förmodligen kommer att uppstå snabbt är att man inte bör döda varandra. Det är helt enkelt väldigt svårt att komma överens om hotet om mord ständigt föreligger. Därför kommer sannolikt någon form av grundlag eller författning att skrivas, som kanske lyder ”Alla människor ska behandlas med respekt för deras rättigheter, som rätten till liv, som detta dokument garanterar”.

Ett sista försvar för principen om allas lika värde skulle kunna vara, att fostran av barn med denna princip som en del av denna fostran, rent vetenskapligt leder till ett harmoniskt samhälle med individer som respekterar varandra. Frågan är då om det finns någon undersökning som visar att, allt annat lika, en skola där denna princip lärs ut leder till mer laglydiga eller harmoniska individer än en skola där denna princip inte lärs ut. Personligen ser jag det som rimligt att lära ut att alla ska behandlas med respekt för deras mänskliga rättigheter, att alla ska behandlas värdigt, och att man bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap, men inte lika rimligt att lära ut att det är en absolut sanning att du som person ska sätta samma värde på en massmördare som på din förälder, din vän eller ditt barn.

Generellt går det att kritisera att skolan ska lära ut absoluta sanningar i ett sekulärt samhälle. Att skolan ska ha ett fostransuppdrag ter sig rimligt, men att denna fostran ska ske i form av undervisning i sådant som är ”absolut sant” är långt ifrån nödvändigt. Faktum är att det strider mot principen om att ”All undervisning ska vila på vetenskaplig grund”. Om man utgår från exempelvis Karl Poppers hypotetisk-deduktiva metod behövs inga absoluta sanningar för att motivera slutsatser. Det behövs bara att det är vad som är rimligt att anta för stunden, baserat på vad vi vet nu. Vi vet att demokrati är det styrelseskick som främst skyddar individuell frihet och fred baserat på vår erfarenhet av demokrati. Vi vet att en författning som innehåller grundläggande mänskliga rättigheter, och lagar som är uppbyggda kring dessa, gör att människor kan sköta sina egna eller gemensamma angelägenheter, med kraftigt minskad risk för att bli rånad, mördad eller på andra sätt kränkt, baserat på våra erfarenheter av rättsstaten.

Detta behöver inte läras ut som absoluta sanningar. Barn är inte dumma. Även barn kan kritiskt fundera över saker läraren säger. Finns det inte någon bra motivering är det inte alls säkert att barnen accepterar några ”absoluta sanningar” även om de kommer från en auktoritetsperson. Det går dock alldeles utmärkt att förklara, att dessa är de principer som råder i samhället, varför de råder, vad konsekvenserna blir om man inte följer dem. Det går alldeles utmärkt att göra utan att motivera det med att det är ”absolut sant”. Dessutom tror jag att om man vill minska mobbning, kränkningar och få barn att bete sig allmänt schysst mot varandra, gör det mycket mer nytta att satsa på relationsarbete och personal som har erfarenhet av att jobba för att främja goda relationer mellan elever, snarare än att lära ut absoluta sanningar om metafysiska principer som i princip är omöjliga att motivera vetenskapligt.

Allt detta skriver jag inom ramen för ”reasonable disagreement”. Jag menar inte att vi direkt borde avskaffa principen om allas lika värde. Däremot bör vi överväga den, och fundera över vad vi faktiskt menar med den, precis som vi bör göra med allt som vi lär ut är ”absolut sant” i skolorna. Läraryrket innebär myndighetsutövning, och det finns regler för hur den ska gå till. Det är givetvis fullt möjligt att undervisa elever, och företräda skolans värdegrund och agera enligt skollagen, även om man personligen kan ha invändningar mot hur en enskild punkt är formulerad. Min åsikt är dock att det vore rimligt att åtminstone ha en tydligare definition av ”allas lika värde” innan vi lär ut det som något alla måste hålla med om.

Referenslista

Locke 1690, Two Treatises on Government
Nozick 1974, Anarchy, state and utopia
Rawls 1971, A Theory of Justice
Läroplanen LGR 11, Kap 1, Skolans värdegrund och uppdrag
Svensk författningssamling 1974, Regeringsformen, Kap 1, Statsskickets grunder
The declaration of independence 1776, The unanimous Declaration of the thirteen States of America
UN Declararation of Human Rights 1948.
Den svenska FN-hemsidan fn.se, länk till hemsidan hämtad 26/09/2014: http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/

Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar