"Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"

Vad betyder "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"?



Först vill jag konstatera - det går inte ihop med principer som "alla har rätt till sitt arbetes frukter", "mervärdet av arbetet bör tillfalla arbetaren och inte kapitalisten" eller "det som du har producerat tillhör dig", eller andra liknande principer som påfallande ofta förespråkas av samma personer som förespråkar "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov?". Varför?




"Till var och en efter behov" betyder uppenbarligen att alla ska få allt de behöver. Vad detta behov sedan är måste förstås avgöras av någon. Det går att kalla beslutsfattaren för "folkviljan" eller "vetenskapen" eller något annat fint, men om allas behov ska tillfredställas finns det högst sannolikt en aktör som kommer att definiera behovet - staten. Förespråkar man även världsrevolution till förmån för denna princip finns risken att behovet av stridsvagnar och soldater bedöms som större än behovet av det som människor råkar vilja ha i vardagen, av den som ska genomdriva "folkviljan", alltså leviathan, staten.




"Efter behov" är dock inte samma sak som "efter arbete". Om jag har rätt till mitt arbete, till mitt arbetes frukter, till mervärdet/överskottet mitt arbete skapar, då har jag rätt till det, inte någon annan. Förespråkare av principen "till var och en efter behov" är ofta kritiska mot att mycket av mervärdet går till kapitalisterna snarare än till arbetaren själv. Detta förhållande är (om det ska vara lagligt) en frivillig överenskommelse mellan arbetaren och arbetsgivaren. Arbetsgivaren vill göra vinst, arbetaren vill försörja sig.




Detta är ett förhållande som många förespråkare av principen "till var och en efter behov" vill ändra på. Efter att ha uppnått det, efter att arbetaren har fått överskottet av sin produktion, vill de dock ta ifrån arbetaren merparten eller allt av detta överskott, som de nyss argumenterat "egentligen tillhör arbetaren", för att ge "till var och en efter behov".



Vad är då detta behov? Maslows grundläggande behov, mat, vatten, sömn, sex? Det kan tyckas rimligt att de första tre ska uppfyllas i ett välfärdssamhälle, men det vore intressant och antagligen obehagligt att se staten försöka uppfylla det fjärde. Trygghet, säkerhet? Också rimligt i någon mån, ett försvar som det går att lita på och som klarar av att skydda oss i krig (kanske inte fallet med Sveriges nuvarande försvar) och ett fungerande rättsväsende kan de flesta köpa. Men sedan? Självförverkligande?


Det är ganska uppenbart att behov, utöver de absolut grundläggande, i hög grad är subjektiva. Den som säger "till var och en efter behov" bör precisera vad som räknas som behov. Jag vet inte hur det är med er, men jag vill inte tvingas jobba för människors behov att se "Allsång på Skansen", åka i skattefinansierade hoppbackar eller bada i en artificiellt uppvärmd sjö efter att den "naturliga badsäsongen" är slut (riktiga fall allihopa). För några dagar sedan skrev jag om självuppoffring. Jag vill inte heller tvingas offra mig själv för "vilken människa som helst som talar om för mig vad hen behöver". Det vore en nödvändighet om principen genomdrevs konsekvent. Så fungerar nämligen positiva rättigheter. Din rätt till någonting, någon annans plikt att ge dig det.


Den första delen av principen är "av var och en efter förmåga". Frågan är om det betyder vad det låter som. Under valrörelsen jobbade jag 16 timmar per dygn vissa dagar (helt frivilligt förstås). Det är uppenbarligen min förmåga. Skulle jag då tvingas av staten att jobba 16 timmar per dygn? Eller betyder principen egentligen "av var och en efter hur mycket man känner för att jobba"? Ska arbetet precis räcka till att täcka andras absoluta behov, och får överskottet därefter tillfalla arbetaren? För det finns enorma behov i världen, och vi får jobba länga för att uppfylla dem.

Det här är en rent principiell diskussion. Men hur skulle vi motivera människor att jobba "efter förmåga", om vi garanterar "till var och en efter behov"? Människans inre godhet? Varför då överhuvudtaget ha omfördelning, varför då alls ha en stat? Någon kanske tror att jag landar i anarkokommunismen, men den är helt enkelt falsk eftersom dess premisser är falska. Den utgår från att något slags saligt "naturtillstånd" fanns innan ägande, handel och "samhälle" uppkom. I det naturtillståndet var alla tillfreds, allt var allas, inga betydande konflikter fanns. Detta är uppenbart ohistoriskt. Naturtillståndet, innan de första civilisationerna, var hårt och brutalt. Sannolikt rådde hårda konflikter om naturresurser när dessa var begränsade. Människor levde antagligen i grupper med hierarkier, och dessa grupper tjänade antagligen på att vara ytterst misstänksamma mot främlingar, eftersom de var potentiella fiender och konkurrenter om resurser. Även under gynnsamma förhållanden var den förväntade livslängden antagligen mycket kort jämfört med dagens. Att mödrar eller barn dog vid förlossningar var vanligt och det fanns i princip inget att göra åt. Blev man sjuk eller skadad fick men leva (eller dö) med det. Ägande, handel och "samhälle" behövs.


Någon kanske tror att jag kommer att erbjuda någon liknande princip här, som både går ihop logiskt och skulle leda till goda konsekvenser och inte fruktansvärda (till skillnad från "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"). Det kommer jag inte. Jag har i tidigare inlägg uttryckt min grundsyn på moral och på politik och på principerna jag anser bör gälla för vad staten ska göra. Det handlar i grunden om att vi människor måste definiera vår egen moral och vilka principer vi anser är mest rättvisa för vad staten ska vara, och att vi bör värdera friheten och negativa rättigheter (rätten att inte utsättas för tvång) högt. Jag kommer i ett senare inlägg att sammanfatta detta i en slagkraftig princip. Detta inlägg handlar dock mest om kritik av principer som inte fungerar och som inte går ihop med en del andra principer. Jag avslutar detta inlägg med ett passande citat från Raubtiers låt "Leviathan"


Jag hatar många saker på vår gudsförgätna jord
Men mer än mycket annat hatar jag de fagra ord
Som från kluven tunga lurar oss att lita på en best
Den som hyllar Leviathan hatar jag mest!

Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län