måndag 1 september 2014

Konsten att göra om samma misstag gång på gång

Idag deltog jag i en debatt med bland annat Ung Vänster. Ett av deras förslag för att lösa bostadsbristen är ett "modernt miljonprogram". Det är inte en särskilt bra idé.

Miljonprogrammen var ett gigantiskt projekt. Bostadsbristen skulle byggas bort med extremt ambitiösa satsningar och närmast utopiska mål. Det låter som en väldigt klassiskt vänsteridé: "Vi behöver bostäder, så då organiserar vi gemensamt byggande av bostäder".

Ett problem som visade sig snabbt var att kostnaden för detta miljonprogram var mycket högre än väntat. Det har en god anledning - kostnadskalkyler som berör dina egna pengar, som direkt kommer att påverka din egen försörjning, är inget du är slarvig med. Du är oftast väldigt noggrann när det gäller dina egna pengar. När det handlar om någon annans pengar är det dock inte så i lika hög grad. Särskilt när denna "någon annan" är ett kollektiv skattebetalare, som ändå betalar in en stor mängd skatt. Om ditt miljonprogramsprojekt överskrider budgeten så kan du alltid be om lite mer pengar, för människor behöver ju bostäder...

Det andra problemet som dök upp var att bostäderna som byggdes visade sig vara bostäder som människor ofta inte ville ha. Det är problemet med en centralplanerad ekonomi och stora centralplanerade projekt - staten är generellt väldigt dålig på att veta vad vi enskilda människor vill ha. Det är därför staten endast bör sätta upp ett ramverk, med lagar som skyddar våra rättigheter, och sedan låta marknaden ta hand om sådant som bostadsbyggande. Nu byggdes istället mängder av lägenheter som ingen ville ha. Miljonprogramsområdena är idag ofta utanförskapsområden, de områden man hamnar i när man inte har pengar eller kötid nog att bo någon annanstans. Miljonprogrammet bidrog till att skapa utanförskap i Sverige.

Nu talar alltså Ung Vänster om ett modernt miljonprogram. Exakt vad det "moderna" består av är oklart. Ofta när vänstern lyfter upp gamla förslag och kallar dem moderna hittar de på ursäkter för varför de inte fungerade förra gången. Här har det hävdats att för lite pengar satsades på miljonprogrammen. Problemet är dock det rakt motsatta. Det satsades för mycket pengar på miljonprogrammen (mer än de ursprungliga kostnadskalkylerna) eftersom det var en dålig idé från början.

Problemet är att Ung Vänster inte är så förtjusta i marknadsekonomi, och inte heller riktigt har förstått varför planekonomi inte fungerar. Det är därför de ständigt lyfter förslag som bygger på planekonomisk logik. Men lösningen på bostadsbristen är inte att lyfta gamla förslag som vi redan vet är dåliga. Lösningen är istället att avreglera bostadsmarknaden genom en mer marknadsmässig hyressättning (jag skulle rentav kunna säga "marknadshyror"), enklare regler för att få bygglov, att reglerna för överklagande blir tydligare så att den som vill bygga något inte ska behöva gå igenom processer som varar i flera år för att få bygga detta. Det ska vara enkelt att få lov att bygga bostäder. Staten ska inte försöka tänka ut en massa kreativa centralplaneringslösningar, utan förenkla reglerna och se till att inte göra det svårare att bygga, vilket den gör idag. Om bostadsmarknaden avreglerades, istället för att regleras mer, skulle vi få se en lösning på bostadsbristen.

Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar