Återinför värnplikten! Eller?

Värnplikten har varit en intensivt diskuterad fråga bland liberaler denna sommar. Det är inte konstigt att den stått högt på agendan, då försvarsfrågor blivit viktigare än någonsin efter Putins invasion av Ukraina. I den här texten ska jag försöka bena ut några av argumenten för och emot, och som rubriken antyder kan jag inte erbjuda något enkelt tydligt svar utan bara den gamla klichén ”att vara liberal är att vara kluven”.

Vi börjar med att definiera behovet. Sveriges försvarsmakt år 2014 behöver sannerligen förändras. Den militärmakt vi ska kunna ställa upp nu ska kunna försvara landet i en vecka, på en plats. Denna militärmakt finns ännu inte på plats på grund av besparingsbeslut som tagits, det finns brister i tillgången till både materiel och personal. Värnplikten, i någon form, skulle öka tillgången till det senare.

Det är inte så att värnpliktiga soldater är dåliga. De går precis lika bra att träna och utbilda som någon som sökt frivilligt. Sverige hade några av världens bäst utbildade soldater innan värnplikten avskaffades. Det kan möjligen innebära en säkerhetsrisk att ha soldater som egentligen inte vill vara soldater i försvaret. En främmande makt kan sondera terrängen, hitta missnöje och utnyttja det, betala en summa till en värnpliktig för att lämna ut information om en försvarsmakt hen inte känner någon lojalitet för. Detta är dock ingen säkerhetsrisk man kommer undan helt genom att avskaffa värnplikten. Man kanske kan lita på att soldaterna är motiverade eftersom de sökt jobbet frivilligt, men det är omöjligt att helt försäkra sig om att ingen av soldaterna skulle ta emot mutor.

Principiellt är värnplikten inte direkt fel enligt mig. Alla som bor eller vistas inom Sveriges gränser får ta del av en säkerhet som försvarsmakten skapar. Oavsett om man valt det själv är man skyddad. Därför vore det inte omöjligt att kräva något tillbaka. Vi kräver redan att alla inom gränserna följer Sveriges lagar. Att dessutom kräva att alla som vill ha del av beskyddet ska tjänstgöra i försvarsmakten under tre månader vore inte så annorlunda. Slagordet ”ett gevär –en röst” skulle lika gärna kunna vändas i sin motsats ”en röst – ett gevär”. Bildligt talat givetvis, alla kan inte hålla ett gevär och borde få tjänstgöra på något annat sätt.

Det är dock inte fullt så enkelt. Beskyddet som försvarsmakten upprätthåller har vi inte valt. Det finns där oavsett vad vi tycker om det. Det finns inget sätt att avsäga sig det beskyddet förutom att lämna Sverige. Det finns visserligen förslag om att ge människor möjlighet att avsäga sig sitt medborgarskap, men det skulle inte spela någon roll – beskyddet finns för alla som befinner sig inom Sveriges gränser, oavsett deras juridiska status.

Det som ändå gör mig ganska negativt inställd till värnplikten är att det handlar om tvång. Oavsett hur det ser ut principiellt så handlar det rent krasst om att tvinga människor att göra något de i vissa fall inte kommer att vilja göra. De kanske finner det så avskyvärt att de vill begå självmord under tjänstgöringstiden, det har definitivt inträffat förut. Rent pragmatiskt finns det alltså en invändning av humana skäl.

Något som inte bör användas som argument för värnplikten är att det fungerar som ”god fostran” av ungdomar. Jag tror personligen att många utvecklas som människor av att jobba i grönkläder några månader, jag tror säkert att många som inte från början tyckt att det var en bra idé också skulle ändra uppfattning och må bra av att göra värnplikten. Men statens roll är inte att uppfostra vuxna människor. Värnplikten är till för att fylla ett säkerhetsbehov, inte ett fostransbehov.

Så jag landar i slutsatsen att värnplikten inte borde återinföras. Däremot skulle man kunna återinföra någon mildare variant. Exempelvis skulle alla kunna kallas till mönstring. Det tar ungefär en halv dag och det borde inte skapa något lidande. Då skulle intresse för att göra GMU (Grundläggande MilitärUtbildning) kunna plockas upp på plats och personaltillgången skulle antagligen öka.  Det finns i nuläget en två veckor lång utbildning för tjänstgöring främst i hemvärnet. Vissa skulle kunna gå den, vissa skulle kunna gå tre månader i ”vanlig GMU” och sedan fungera som reservister, vissa kunde fortsätta utbilda sig och bli avlönade soldater.

Jag vill avsluta med en personlig uppmaning till alla som ännu inte gjort GMU. Fundera på om det vore något för dig. Behovet av soldater är stort. Fördelarna för en själv är många. Det ser bra ut på ditt CV, du får vara ute i skog och mark, du får erfarenheter av ledarskap samt psykiska och fysiska prövningar, du kommer att flytta gränserna för vad du klarar av, du kommer antagligen vara starkare än någonsin när du är klar. Du kommer troligen att få vänner för resten av livet. Du har flera karriärmöjligheter inom försvarsmakten, lönen är kanske inte alltid den bästa men det är definitivt ett roligt, utmanande jobb som ger omväxling. Många i det civila livet, företagsledare, politiker, poliser med flera ser också GMU som en god merit.

Det finns många sätt att göra skillnad på riktigt. Att jobba som lärare, som jag kommer att göra, är ett av dem. Att engagera sig i politik är ett annat. Det finns ännu fler, men att göra GMU är definitivt ett sätt. Så fundera på om du vill göra skillnad på riktigt.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län