lördag 26 juli 2014

Språktest, integration och medborgarskap


”Så du är med i Folkpartiet. Ni ville ju införa språktest, har ni inte gått och blivit lite främlingsfientliga?”. Språktest är en fråga som då och då rests och mötts av olika reaktioner. Här kommer jag att beskriva syftet med språktest, vad jag anser om det samt ett annat förslag som jag tror skulle fungera bättre.

Språktest innebär att de som invandrat och vill bli medborgare i ett land ska klara ett prov för att kontrollera att de har vissa språkkunskaper. Tanken är att det ska förbättra integrationen. Medborgarskapet fungerar som en morot, eftersom det är något många vill ha kommer många att anstränga sig hårdare för att lära sig svenska.

På en principiell nivå är det inget märkligt att ställa vissa krav för att någon ska få bli medborgare. Det finns redan ett krav på att man måste ha befunnit sig i landet en viss tidsperiod – det är ganska rimligt om man inte anser att turister som är i landet en vecka borde få rösta. På samma sätt skulle man kunna ställa krav på vissa kunskaper om språket och samhället.

Ett problem med språktest är att alla som föds i Sverige blir medborgare automatiskt, utan något test. De förutsätts vara en del av samhället och kunna svenska i alla fall. I de flesta fall kanske det är så, men utanförskap finns även bland människor födda i Sverige. Det finns ännu ett problem.

Vad skulle ett språktest innehålla? Skulle man endast kräva extremt grundläggande kunskaper, att kunna föra ett enkelt samtal och kommunicera med nödvändiga myndigheter? Skulle man kräva grammatiska kunskaper, skillnaden melan verb och substantiv? Skillnaden mellan adverb och adjektiv? Samma frågor kan man ställa om ett medborgarskapstest. Ska de kunna beskriva Sveriges regeringsform, citera grundlagen och namnge den nuvarnade statschefen?

Jag är långt ifrån säker på att alla som är födda i Sverige kan skillnaden på adverb och adjektiv, på verb och substantiv, eller har någon aning om hur många ledamöter det finns i Sveriges riksdag. Nu måste just de frågorna inte finnas med i ett test, men det finns ett gränsdragningsproblem. Skulle man testa alla som är födda i Sverige också?

Ett annat problem är att ett medborgarskapstest eller ett språktest kan verka som en morot för att lära sig svenska, men det kan även bli exkluderande. Det kanske är någon som gärna vill bli medborgare, som har för avsikt att lära sig svenska men inte hunnit med det än. Den personen skulle i så fall misslyckas och underkännas. Personen kan öva upp sina kunskaper och försöka igen, men innan dess kanske personen åker till Norge, hittar ett jobb och stannar där istället.

Det är inga gigantiska problem jag har beskrivit. Min bedömning är dock att de är större än den potentiella vinsten av att ha ett språktest eller medborgarskapstest. Vill man förbättra språkkunskaperna kan man förbättra språkundervisningen istället. Bättre SFI som är mer anpassad till individens förkunskaper än idag skulle göra större skillnad än språktest. En rörligare arbetsmarknad som tillät fler invandrare att få ett jobb skulle innebära att de fick fler svenska kontakter och snabbare lärde sig språket.

Vad som måste vaa glasklart är dock avsikten med språktest. Det finns ingen främlingsfientlig baktanke, ingen önskan om att färre människor ska få bosätta sig i Sverige. Det man vill uppnå är att fler ska lära sig svenska och att statusen på medborgarskapet ska höjas, så att fler vill bli medborgare. Det är av välvilja man vill införa språktest, även om jag inte tycker att det vore en bra idé.

En bättre idé vore däremot större medborgarskapsceremonier, ceremonin som hålls när några formellt blir välkomnade som nya medborgare i Sverige. Även om jag inte vill se ett test för att bli godkänd medborgare så kunde själva ceremonin bli en större tillställning. Det innebär trots allt att formellt bli en del av staten Sverige, att få rösträtt i de svenska valen som påverkar alla landets invånare. Ceremonin är en markering av att vi alla kanske inte har samma bakgrund, men att vi ändå kan ha en framtid tillsammans.

Jasenko Selimovic, en folkpartist som kandiderade till Europaparlamentet, brukar berätta om att när han kom till Sverige skickade samhället bara negativa signaler till honom: Vi vill inte ha dig här, vi behöver dig inte här, vi tror inte att du kan bidra till vårt samhälle, vi ger dig ett bidrag för att åka tillbaka till dit du kom ifrån.

Så besökte han en medborgarskapsceremoni i USA. Först skulle alla namn räknas upp, och personen som läste upp namnen uttalade nästan alla namn så felaktigt att det var pinsamt. Sedan stannade personen upp och sade (ungefär) ”Det fantastiska med den här stunden är att vi, trots att vi har olika bakgrunder, nu har en gemensam framtid, vi är nu ett”. Sedan lästa hon upp alla namnen igen, och uttalade alla namnen helt rätt. Därefter kom flaggorna och musiken in. Många av deltagarna grät av lycka.

Medborgarskapsceremonier är symbolpolitik. Det är dock symbolpolitik som spelar roll. En bättre medborgarskapsceremoni skulle kunna ge medborgarskapet något högre status. Det skulle dessutom, och detta är det viktigaste av allt, kunna skicka följande signaler till nya svenskar: Vi vill gärna ha er här, vi behöver er, vi tror att ni kan bidra till samhället, vi hoppas att ni vill stanna här, kanske till och med både leva och dö i Norden.

 Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län och medlem i Integrationspolitiska Arbetsgruppen i LUF

1 kommentar: