Alla människors lika värde är en av de fraser som används
allra mest när man diskuterar demokrati och mänskliga rättigheter. Principen
står med i regeringsformens första kapitel, andra paragrafen: ”Den offentliga
makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och värdighet”. Detta bygger på ett filosofiskt
resonemang, som jag tänker diskutera här.
Anders Behring Breivik dödade 77 människor den 22 juli 2011.
De första åtta dog när han sprängde en bomb i regeringskvarteret i Oslo, de
övriga 69 skjöt han ihjäl, det var politiskt aktiva ungdomar som befann sig på
sommarläger på Utøya.
Folke Bernadotte, kusin till Sveriges f. d. kung Gustaf VI
Adolf, ledde under andra världskriget flera räddningsaktioner för Röda korset.
Sammanlagt över 20 000 människor räddades ur koncentrationslägren och
fördes i säkerhet. Dessa hade med stor sannolikhet dött annars.
Den som anser att alla människor är lika mycket värda har
onekligen ett problem. Både personerna ovan är nämligen biologiskt sett
människor, obestridligen. Enligt resonemanget skulle Folke Bernadotte vara lika
mycket värd som Anders Behring Breivik. Det är en ganska jobbig slutsats att
dra, men en konsekvens av att resonera om människor i termer av värde.
Det går förstås att hävda att en människa kan förverka sitt
värde. Att man kan förlora sin mänsklighet genom att begå massmord. Det blir
dock ett gränsdragningsproblem som knappast går att lösa lätt. Förlorar man sin
mänsklighet om man dödar en människa? Vinner man tillbaka den om man räddar två
andra? Vad händer om man dödar någon i självförsvar? Börjar man resonera så
hamnar man i ett snårigt utilitaristiskt vägande av människors värde, men
man måste resonera så – eller hävda att Anders Behring Breivik och Folke
Bernadotte är lika mycket värda – eller överge tesen om allas lika värde.
Mitt sätt att lösa problemet är att förkasta den
ursprungliga premissen och låta bli att tala om människor i termer av värde. Jag
tror inte att det existerar några inneboende metafysiska värden överhuvudtaget.
Alltså har ingen människa något inneboende metafysiskt värde. På ett sätt är då
alla människor lika mycket värda. 0=0.
En människas liv har däremot ett värde för människan själv,
ett ”ovärderligt värde”. Såvida det inte handlar om någon som vill begå
självmord så vill de flesta fortsätta leva. En människas liv har även betydelse
för andra. Om någon i din familj dör blir du antagligen ledsnare än om en främmande
människa i en stad du aldrig hört talas om dör. Å andra sidan har den människan
i den staden antagligen också en familj, som skulle bli ledsnare om den
människan dog än om du gjorde det.
Jag tror inte att alla människor har något inneboende värde
i metafysisk bemärkelse. Därför blir det missvisande att tala om allas lika
värde. Däremot tror jag att om samhället ska vara så liberalt, rättvist och välfungerande
som möjligt, bör alla människor behandlas som om de har rättigheter. Dessa
rättigheter är inget som bara existerar, utan något som är konstruerat av oss.
Dessa rättigheter fyller funktionen att garantera alla människor samma frihet.
Att ta ett liv är oftast den största frihetsinskränkningen man kan utsätta
någon för.
Det finns situationer där man är tvungen att ta ett liv. Självförsvar
är ett exempel. Där finns det lagar och domstolar som avgör om det verkligen
var nödvändigt att döda för att försvara sig. Krig är ett annat exempel. Det
finns krigslagar som handlar om vem som är kombattant och vem som är civil, och
i vilka situationer det är rätt eller fel att döda dessa. Dessa lagar är dock svåra att tillämpa på ett bra sätt i stridens hetta. Krig är en sak som
ställer våra principer mot varandra, där situationer uppkommer när man måste
göra fruktansvärda avväganden. Av denna anledning är krig något som alltid bör
undvikas när det är möjligt.
Är detta enbart semantik? Nej, det är frågeställningar som
kan bli väldigt relevanta i praktiken. Eftersom jag tycker att det blir
missvisande och fel att tala om alla människors lika värde är frågan om jag
håller med om det som står i regeringsformens första kapitel. Jag tror inte att
någon människa har ett inneboende metafysiskt värde, därför blir det dåligt att
exempelvis ställa frågan ”erkänner du alla människors lika värde?”. Det blir då
en fråga utan innehåll, om frågeställaren inte reflekterat över dess innebörd.
Det blir dessutom bara en läpparnas bekännelse om inte den som svarar har reflekterat
över samma sak.
Vad jag däremot tycker är att staten ska behandla alla
människor lika. Alla människor ska behandlas med respekt för rättigheter som
inte får brytas eller kompromissas med, rättigheter som dock är något vi kommit
överens om och inte något som bara existerar. Likhet inför lagen har inget med
värde att göra. Detta innebär att Anders Behring Breivik och Folke Bernadotte
skulle dömas efter sina handlingar och inte sitt värde. Detta är en enkel
princip som fungerar bra. Allas lika rättigheter och likhet inför lagen är en
mycket bättre princip att grunda en stat och ett liberalt samhälle på än allas
lika värde.
Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län
Tycker inte om att sätta ett "värde" på människor.
SvaraRadera