Lösningen på kriget i Palestina

Konflikten i Palestina har åter flammat upp och inget slut är tydligt synbart. Över 1450 palestinier har dödats sedan offensiven inleddes, liksom 61 israeliska soldater och tre civila. En lösning på konflikten är nödvändig men antagligen en av de svåraste utrikespolitiska utmaningar som existerar.

Liberala Ungdomsförbundet vill se en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser. Det skulle innebära att palestinierna styr över Gaza och Västbanken. En sådan lösning förutsätter givetvis att attackerna mot Israel upphör och att de som styr den palestinska staten erkänner Israels rätt att existera. Det finns en invändning mot denna lösning som jag tänker gå igenom.

Det är möjligt att hävda att Israel juridiskt har rätt till Gaza och Västbanken. År 1922 röstade Nationernas Förbund enhälligt igenom deklarationen om Palestinamandatet, som gav judarna rätt till hela det området. Detta kan framstå som oviktigt, eftersom Nationernas Förbund inte längre existerar och de flesta av alla stater som existerar idag inte ingick där. FN har dock inneslutit deklarationen om Palestinamandatet i FN-stadgan, i synnerhet Artikel 80 som kallas Palestinaparagrafen. Vissa hävdar också att beslut från organisationer som upphört att existera kan vara giltiga, eftersom exempelvis ett testamente inte heller upphör att gälla när personen som skrivit det är död (det är lite av tanken med ett testamente).

Deklarationen om Palestinamandatet går att ifrågasätta. Även om alla stater i NF röstade igenom den fanns ingen representant för människorna som bodde i de aktuella områdena, som enligt deklarationen skulle tvingas flytta på sig, eller bo kvar i en judisk stat med mindre politiska rättigheter än de övriga invånarna. Situationen förändras inte av att FN fattat samma beslut – inte heller där har de från Gaza eller Västbanken accepterat beslutet.

Personligen har jag aldrig varit mest intresserad av just Palestinaområdets juridiska status. Det går att hävda att Israel har rätt till hela området och det går att kritisera världssamfundets rätt att ta ett område där massor av människor bor och överlåta det till en stat. Vad som intresserar mig är hur vi rent praktiskt kan lösa konflikten som pågår i Palestina idag och kräver tusentals människoliv.

Det första man kan konstatera är att Hamas inte är en del av lösningen. Det är en religiöst fundamentalistisk organisation som vill utplåna Israel. De skickar raketer in på israeliskt territorium som dödar civila människor. Även människor i Gaza tvingas leva i skräck, eftersom Hamas använder sig av civila palestinier som mänskliga sköldar vid militära mål. Anfaller Israel målen dör de civila, och Hamas har vunnit en propagandaseger eftersom Israel framstår som sämre i världssamfundets ögon. Så agerar en extrem organisation som anser att ändamålen helgar medlen.

Det andra, som är lika centralt, är det faktum att Hamas inte utgör hela den palestinska rörelsen för en egen stat. Det finns mycket vettigare organisationer, som inte är religiösa fundamentalister, som är demokrater och som erkänner Israels rätt existera men sida vid sida med ett självständigt Palestina. För de som kritiserar Hamas är det väldigt viktigt att man inte generaliserar om ”palestinierna” som mordiska extremister. Det är både kollektiviserande och felaktigt. Givetvis gäller samma sak – generalisera inte om ”judarna” för att du ogillar staten Israels agerande.

Det tredje är att Israel måste få existera, trots att vissa inte tycker det. Israels rätt att skydda sig mot angrepp är glasklar, men svaret måste vara återhållsamt. ”De som tycker att Israel ska svara på angrepp återhållsamt menar egentligen att Israel inte ska svara alls på angrepp” tycker en del. Jag menar dock inte att Israel helt ska låta bli att svara på angrepp, men att det faktiskt ska vara återhållsamt.

Som jag skrev i gårdagens blogginlägg tror jag inte på ”allas lika värde”, jag tror överhuvudtaget inte på inneboende värden. Däremot anser jag att det enda politiska system som kan fungera bra och rättvist är ett som är grundat på alla människors lika rättigheter. Alla har rätt till samma frihet i ett sådant system.

Detta innebär att varje palestinier som inte är kombattant, alltså som inte valt att delta i striderna, som dödas av Israel är en palestinier som dödats orättfärdigt. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter. Exakt samma sak gäller varje gång Hamas dödar en israel som inte är kombattant. Eftersom fler civila palestinier än israeler dödats innebär det att Israels militär dödat fler människor orättfärdigt än vad Hamas har gjort. Hamas kanske hade velat döda fler om de kunnat, men själva handlingen är bra mycket värre än avsikten. Även om antalen dödade är olika är det lika fel varje gång en enskild civil människa dödas.

Debatten handlar ibland om att Hamas anfallit först, och så har det ibland varit. Frågan är varför det skulle göra det mer rätt med orättfärdigt dödande av palestinier. Det är extremt viktigt att vi inte accepterar någon slags princip om ”öga för öga – tand för tand”. Att döda civila människor är fel, punkt. Att Hamas anfaller först är möjligen en förklaring till Israels agerande, men det är ingen ursäkt för att döda civila. Det är lika fel som när Hamas gör det. ”Hamas använder sig av mänskliga sköldar” invänder en del. Jag har inte detaljstuderat dokument om krigets lagar på ett tag, men jag är ganska säker på att där inte står ”Om motståndaren använder sig av civila sköldar framför mål ni tänkt bomba så är det helt okej, ni hade ändå tänkt bomba där. Strunta i hur många civila som dör”.

Faktum är att varje gång Israel bombar en skola eller en flyktingförläggning kommer de inte en millimeter närmare någon lösning på konflikten. Istället skadar de sitt eget anseende. Fler vill bojkotta landet, fler vill utsätta landet för sanktioner, fler människor går med i extrema rörelser som Hamas för att bekämpa Israel. Samma sak gäller självklart det omvända. Varje gång Hamas skickar raketer som dödar civila i Israel försämrar de palestiniernas chanser att bilda en egen stat, och får fler att associera motstånd mot Israels närvaro i Gaza med terrorism.

Yuval Noah Harari skrev tidigare i DN om att konflikten i Palestina egentligen vore enkel att lösa, men att den försvårats av olika omständigheter. Vad som skulle behövas vore att Israels grannar och de som styr i Gaza och Västbanken erkänner Israels existens, att Israel accepterar palestinskt självstyre i Gaza och Västbanken och att de palestinska flyktingarna tillåts rota sig. Man kan hävda att Israel har juridisk rätt till dessa områden, men det kommer aldrig befolkningen där att acceptera. Så länge det finns palestinier där kommer det antagligen finnas motstånd mot det israeliska styret. Därför bör denna lösning förverkligas. Under världssamfundets översyn skulle en stat med flerpartisystem kunna upprättas i de palestinska områdena. Då kanske vi skulle få se slutet på en av de långvarigaste konflikterna i modern tid.

Oscar Matti
Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.374247-israel-har-ratt-till-gaza-och-vastbanken

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-vore-konflikten-i-palestina-enkel-att-losa/

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-dodsoffer-timmar-innan-eldupphor-1/