En värld utan gränser!

Dagens inlägg handlar om nationalstaten och äganderätten, och är i princip ett svar på Tino Sanandajis inlägg om samma ämne. Jag kommer inte att skriva om eventuella ekonomiska kostnader eller vinster av invandring här, utan om bristerna i de ideologiska resonemangen som Tino för.

Vi börjar omedelbart med att angripa det starkaste argumentet. Detta citat sammanfattar Tinos åsikt:

”Liberaler har inga problem med att individer kan äga och besluta kollektivt. Vi accepterar privata företags rätt att inte ta in nya delägare eller privata jaktklubbars rätt att bara låta medlemmar jaga på sin mark. Principen om ”alla människors lika värde” har inte tolkats som att alla människor har rätt till din egendom. Medborgarskap inom ramen för demokrati är en form av kollektivt ägande. Så resonerade till exempel Friedrich Hayek och John Stuart Mill.”

Vad staten är och bör vara är alla givetvis fria att tycka vad vi vill om. Jag menar dock att det inte främst bör vara en ”intresseklubb”, med gemensamt ägande och medborgarnas gemensamma direktintresse som sitt avgörande mål. Det finns nämligen flera problem om man tycker så. Om medborgarnas egenintresse ska förverkligas genom en kollektivt ägd stat, ska då denna stat erövra mark från andra för att utöka sina resurser? Det kanske skulle bryta mot mänskliga rättigheter, men Tino är ytterst otydlig med vad han anser är mänskliga rättigheter, särskilt eftersom han verkar vara ”kontraktsteoretiker”, och därför borde anse att rättigheter i sig inte finns, utan bara upprättas genom sociala kontrakt mellan människor. Ska staten samla på sig så mycket resurser den kan och sedan dela ut det till alla som haft turen att födas inom dess gränser?

Detta bör inte vara statens mål. Syftet med staten borde istället vara att ge alla individer så stor frihet som möjligt. Detta sker genom att staten skapar ett ramverk där individer kan verka, förvärva egendom, överlåta den egendomen till andra, bilda privata företag och jaktklubbar etcetera. Inom ett sådant system kan frihet och rättvisa råda. Detta kräver ett visst mått av kollektivt ägande, för att ta in skatter och upprätthålla demokratins spelregler. Det kollektiva ägandet ska dock inte vara självändamålet med staten, det är istället ett nödvändigt ont för att garantera oss frihet.

Jag är också kontraktsteoretiker. Det är Sveriges ”rätt” att stänga sina gränser om vi vill det. Att vi får det innebär dock inte att vi bör det. Rawls princip om ”okunnighetens slöja” har också fördelar. Jag tror visserligen inte på ekonomisk omfördelning som självändamål, men det borde vara omöjligt att se på de gigantiska orättvisor som finns i världen, se skillnaden i förväntad livslängd och snittinkomst för en invånare i Demokratiska Republiken Kongo och en invånare i Norge, se människor som dör i händerna på hänsynslösa diktatorer, och säga att ”vi kan inte ha en mer rättvis värld än så här”. Jag låter John Lennon förklara:

” Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace...

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one”

För övrigt vill jag konstatera att det inte räcker med att namedroppa Hayek och Mill för att åstadkomma ett korrekt resonemang. Jag går vidare med att visa fler brister i resonemangen.

”Eftersom rätten att utöva tvångsmakt över oss är så viktig har demokratier begränsat det. Lena Andersson har rätt att rösta för att min skatt ska höjas. Däremot har hon inte rätt att ge bort eller sälja makten att utöva denna makt över mig till vem hon behagar i andra länder.”

1.       Varför är hennes rätt att höja din skatt så mycket mer självklar än hennes rätt att ge bort kollektiv makt över dig till andra individer? Beskattning är kollektiv makt, där två (eller snarare omkring nio miljoner) parter kan besluta om att ta en tredje parts tillgångar. Den tredje parten har inget att säga till om i det fallet. Det är nödvändigt att göra så tycker jag, eftersom vi behöver försvar och rättsväsende med mera för att upprätthålla spelreglerna i en demokrati, men jag förstår inte varför viss kollektiv tvångsmakt över individer är nödvändigt och självklart enligt Tino men annan kollektiv tvångsmakt  bryter mot Tinos rättigheter.

2.       Jag har aldrig argumenterat för att vi ska ge medborgarskap till alla som korsar vår gräns omedelbart. Turister gör det hela tiden och det skulle bli smått kaotiskt om dessa direkt blev svenska medborgare. Det är därför inte orimligt att ställa vissa krav för medborgarskap, även om dessa bör ha mesta att göra med hur lång tid man vistats i landet, och jag har inte heller påstått något annat. Vad det här handlar om är om fler människor ska få befinna sig i landet eller inte, det handlar inte om medborgarskap.

”Därför går medborgerlig äganderätt i arv, precis som privat äganderätt inom familjen, utan rätt att sälja det till andra. Detta har inte tvingats på Sverige. Det är så svenska medborgare, i demokratisk ordning, beslutat att utforma sin grundlag”.

Detta är direkt försåtligt. Nej, detta har inte tvingats på Sverige som stat. Det har dock tvingats på de individer som utgör Sveriges stat. Det är så grundlagen är utformad – det gör dock inte detta till någon helig princip och det kan mycket väl finnas invånare som motsätter sig detta. Exempelvis har en vän till mig i LUF, Tove Henriksson, drivit att Sverige ska införa territorialprincipen, vilket innebär att svenskt medborgarskap inte bara går i arv, utan också erbjuds till alla som föds i Sverige. Detta är inte min huvudkritik mot Tinos text, men det är delvis relevent och det belyser att resonemangen inte alltid är vattentäta men ofta kollektivistiska.

”Det är inget konstigt med att man inte har oinskränkt rätt att avsäga sig sitt medborgarskap, precis som den privata äganderätten över arbete inte ger dig rätt att sälja dig själv till slaveri. Begränsningar har i båda fallen lagts in av hänsyn till personen själv.” 

Tinos resonemang här är nästan en ordboksdefinition av paternalistiskt tvång. Individen vet inte vad är bäst för hen själv, därför ska någon annan bestämma det åt hen. Detta är inte liberalt. Tino måste inte vara liberal, men han gör anspråk på att kunna argumentera logiskt enligt liberalismens principer, och här lyckas han inte.

Slutligen om mänskliga rättigheter:

”Det är ingen mänsklig “rättighet” att få bidrag i Sverige eller rösta till sig resurser i svenska val.”

”Individer har en mänsklig rättighet över sin egen sexualitet.”

”(att få bidrag i Sverige) Det är en privilegium som landets medborgare har tilldelat varandra genom det sociala kontraktet, och som de medvetet har valt att begränsa”

Här finns en uppenbar motsägelse. Existerar ”mänskliga rättigheter” eller är rättigheter bara en social konstruktion? Om svaret är det senare, varför skulle det då vara någon skillnad på ”mänskliga rättigheter” och ”privilegium som vi tilldelat varandra?” Innan denna fråga har fått ett tillfredsställande svar är det mycket svårt att förespråka eller ens förhålla sig till Tinos resonemang.

Jag själv tror inte att några rättigheter ”existerar”. Vi kan komma överens om att tilldela varandra rättigheter. Jag tror inte att det mest rationella eller rättvisa (som också är ett subjektivt begrepp) är att vi delar upp oss i kollektiven ”länder” (detta kollektiv skulle kunna bytas ut mot religioner, raser, rika, arbetarklass eller nästan vad som helst) och kämpar emot varandra för att genom staten försöka skaffa och behålla en så stor kollektiv egendom som möjligt.

Jag tror istället att det mest rationella och liberala är att upprätta ett system, helst globalt, där vi har en stat som garanterar vissa grundläggande rättigheter, främst negativa sådana (detta innebär frihet från något, inte rätt till något), och som utgör ett ramverk för individer att verka inom. En stat som inte ses som ett självändamål utan ett nödvändigt ont, och därför hålls liten.

Vidare:

”Det är därför libertarianers vanliga ståndpunkt “jag är för fri invandring men för att avskaffa välfärdsstaten” är så ogenomtänkt. Välfärdsstaten kan inte avskaffas med önsketänkande, utan bara i en politisk jämvikt där majoriteten bland väljarna anser att detta är i deras självintresse. Om man gör fattiga invandrare från tredje världen till majoritetsbefolkning i ett land med rika svenskar är det givetvis inte i de fattigas självintresse att avskaffa välfärdsstaten."

Detta stämmer delvis. Jag är inte för ett totalt avskaffande av välfärdsstaten, men för en kraftig begränsning av den. Det är möjligt att en majoritet av ”fattiga invandrare från tredje världen” inte ser detta som sitt egenintresse, men så måste det nödvändigtvis inte vara i framtiden. Dels bör staten skydda sina medborgares äganderätt, det är inte självklart att man bara ska kunna ta ut skyhöga skatter över en mandatperiod – en starkare författning krävs. Vidare får inte invandrare rösträtt så snart de korsar gränsen.

Om man genomför olika åtgärder, som avreglering av den genomreglerade arbetsmarknaden, minskning av minimilöner och bidrag samt minskning av arbetsgivaravgifter, skulle fler invandrare ha jobb och en god ekonomisk ställning. Deras egenintresse av att behålla en enorm och frihetsinskränkande välfärdsstat skulle därför minska rätt kraftigt. Den så kallade Sanandajiprincipen är därför alltför deterministisk, dagens situation i Sverige räcker inte för att bevisa att den håller.

Jag som politiker kan dessutom inte vända kappan efter vinden. Jag företräder mina åsikter, om en majoritet av befolkningen tycker annorlunda får de rösta på en annan politiker.

Slutligen:

”Sveriges medborgare har vilken dag som helst rätt att demokratiskt besluta om en annan organisationsform, t ex fri invandring och medföljande omfördelning av svenska skattebetalares tillgångar till resten av världen. Det existerar dock ingen opinion för fri invandring utanför en isolerad krets av kommunister och libertarianer”.

Då så. Låt oss ändra på detta!

Jag har hittills haft två mål inför valet i höst:

1.       Att Folkpartiet ska få ett bra valresultat.

2.       Att jag ska skriva minst ett blogginlägg varje dag.

Jag infogar nu ett tredje mål:

3.       Att öka opinionen för fri invandring utanför kretsen av ”kommunister och libertarianer”.

Det är kanske en svår uppgift, men jag gillar utmaningar. Om du vill hjälpa mig får du gärna dela detta inlägg. För en värld utan gränser!

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

http://www.tino.us/2013/12/dns-lena-andersson-forvirrad-om-aganderatten/