Ekonomiska klyftor - Ja tack!

Det här inlägget behandlar ekonomisk omfördelning och utjämning av ekonomiska klyftor i samhället. Fokus ligger på just minskande av ekonomiska klyftor, inte klyftor mätt i ”livschanser” eller i utbildning. Inlägget baserar sig till stor del på en text av harvardfilosofen Robert Nozick, som är känd för sitt verk Anarki, stat och Utopi från 1974. Hans text här heter ”Hur friheten rubbar mönstren” och behandlar just ekonomisk omfördelning. Texten är i princip ett svar på John Rawls ”En teori om rättvisa” där Rawls förespråkar just ekonomisk omfördelning om det gynnar samhällets sämst ställda. Jag inleder med ett citat från ”Hur friheten rubbar mönstren”. Läsning av Nozick rekommenderas varmt, i just denna text krossar han tanken om utjämning av ekonomiska klyftor på mindre än en halv sida.

”Det är inte klart hur de som hyser andra idéer om distributiv rättvisa kan förkasta berättigandebegreppet. Låt oss tänka oss att en fördelning kommer till stånd som stöds av en av dessa idéer. Vi antar att det är din favoritfördelning och kallar den D1. Alla kanske har en lika stor andel, eller också varierar andelarna i enlighet med någon dimension som du sätter högt. Vi antar nu att den store basketspelaren Wilt Chamberlain är mycket efterfrågad som publikmagnet (Vi antar också att kontrakten bara löper på ett år och att spelarna är fria att själva skriva på kontrakt.) Han skriver under ett kontrakt med ett lag, och enligt kontraktet skall 25 cent av priset på varje biljett till varje hemmamatch gå till honom. ”

Här klargör Nozick förutsättningarna för sitt resonemang. Detta är alltså ”den perfekta fördelningen”, den ”rättvisa” fördelningen, som råder. Alla har exakt samma ekonomiska förutsättningar. Detta är vad rawlsianer vill uppnå i början av varje människas liv, samma förutsättningar, och vad de flesta socialister vill uppnå i varje givet ögonblick, samma utfall. Vi fortsätter med Nozicks text:

”Säsongen startar, och åskådarna flockas till hans lags matcher. De köper sina biljetter och lägger varje gång 25 cent av biljettpriset i en särskild bössa med Chamberlains namn. De tycker att det är spännande att se honom spela, och att det är värt hela inträdesbiljetten. Låt oss anta att en miljon personer bevistar hans hemmamatcher under en säsong, och han får alltså 250 000 dollar, en mycket större summa än genomsnittsinkomsten och större än någon annans. Har han rätt till denna inkomst? Är denna nya fördelning D2 orättvis? I så fall varför?”

Här är resonemangets kärna. I ett samhälle där man får använda sina skattade pengar till vad man vill inom lagens gränser (vilket jag hoppas att alla liberaler tycker att man ska få) och där man får spela basket och se basketmatcher är detta ett fullt möjligt scenario, om vi tänker oss att alla har lika mycket pengar från början. Nu har dock en ny fördelning uppstått, där Chamberlain har mer pengar än alla andra. Detta är dock bara en följd av att andra människor har överlåtit sina skattade pengar till honom för att få se honom spela fotboll. Vi låter Nozick fortsätta:

”Det är absolut inte fråga om huruvida någon av åskådarna hade rätt till resurserna de hade i D1. Det var ju den fördelning (Xs favoritsystem) som vi (för diskussionens skull) antog var godtagbar. Var och en av dessa människor gav frivilligt 25 cent av sina pengar åt Chamberlain. De kunde ha använt dem på biobiljetter, chokladkakor, på exemplar av tidskriften Dissident eller på Monthly Review. Men alla, minst en miljon av dem, gick med på att ge dem till Chamberlain i utbyte mot att se honom spela basket. Om D1 var en rättvis fördelning och folk frivilligt förflyttade sig därifrån till D2 och överförde delar av sina andelar som de fick enligt D1 (vad skulle de ha dem till om inte för att göra något med dem?), är då inte också D2 rättvist? Om de hade rätt att förfoga över de resurser som de hade rätt till (enligt D1), omfattade detta då inte att de hade rätt att avstå från dem eller byta ut dem mot Wilt Chamberlain? Kan någon annan klaga och anföra rättviseskäl som motiv för sina klagomål?  Varje annan person har redan sin legitima andel enligt D1. Enligt D1 har ingen något som en annan har ett rättmätigt anspråk på. Sedan någon har överfört något till Chamberlain, har tredje man fortfarande sin legitima andel. Hans andel har inte förändrats. Genom vilken process kunde en sådan överföring mellan två personer ge upphov till ett legitimt anspråk, grundat på distributiv rättvisa, på en andel av vad som har överförts, av en tredje man som inte har något rättmätigt krav på de andras innehav före överföringen?”

Det här resonemanget är så enkelt och så starkt att jag knappt behöver skriva något mer. Eftersom varje jämn ekonomisk fördelning kommer att leda till en ny fördelning som inte är jämn, förutsatt att alla får göra vad de vill med skattade pengar inom lagens ramar, kommer ekonomisk jämlikhet att bli omöjlig att upprätthålla. Man behöver inte bara utjämna ekonomiska klyftor varje livstid eller varje år, utan varje givet ögonblick. Den kontrollapparat som skulle krävas för att göra detta skulle innebära ett direkt totalitärt samhälle. Det är ytterst svårt att komma runt detta resonemang.

För att förebygga en invändning från de som gillar Rawls: Ja, man skulle kunna utjämna alla klyftor ”enbart” varje livstid, så att alla individer hade samma ekonomiska förutsättningar vid födseln. Vi säger att vi inför 100 procents arvsskatt. Det första problemet är att ingen skulle följa ett sådant system. Människor skulle resa ur landet, hitta kreativa sätt att komma runt lagen på för att låta sina barn ärva, kanske helt enkelt ta ut alla sina pengar i kontanter och lägga dessa under en madrass. Det andra problemet är att barn kan ha ojämna ekonomiska förutsättningar ändå. Föräldrar med mer pengar kan använda dessa till saker åt sitt barn när de fortfarande är i livet.

För att undkomma detta skulle man behöva utjämna allas tillgångar så fort de fick barn. Men sedan skulle samma "problem" dyka upp, om föräldrarna får spendera sina skattade pengar som de vill skulle en ny fördelning uppstå i princip omedelbart. Omfördelning skulle behöva ske konstant för att jämlikheten skulle upprätthållas, vilket som jag konstaterat skulle kräva en i princip totalitär stat. 

Vill man resonera vidare skulle säkert föräldrarnas uppfostran vara av olika kvalitet, om man är ute efter samma förutsättningar för alla. Barnen skulle behöva tas ifrån sina föräldrar och uppfostras på statliga anstalter (detta föreslogs faktiskt i det Kommunistiska Manifestet av Karl Marx). Men personalen där skulle vara olika duktiga på att ta hand om barnen, så dessa skulle behöva passas och undervisas av maskiner för att undvika ojämlikhet. Dessutom skulle interaktionen mellan barnen ge dessa olika erfarenheter, vissa skulle mobbas etcetera, så de skulle få hållas åtskilda, isolerade från varandra och uppfostras av maskiner för att få samma förutsättningar.

Detta är givetvis ingen för, varken rawlsianer eller kommunister. Poängen är att illustrera att det inte går att utjämna alla förutsättningar. Vi får lite olika förutsättningar ekonomiskt, detta får vi helt enkelt leva med om vi ska ha någon form av frihet.

Jag är inte en fullständigt radikal motståndare till omfördelning. Vi måste ha en stat med våldskapacitet och ett rättsväsende för att kunna upprätthålla spelreglerna som beskrivits av Nozick. Detta skulle innebära en omfördelning från rika till fattiga, men det skulle nog de rika acceptera för att få sin egendom skyddad. Jag anser även att skolan, sjukvården och någon form av omsorg kan finansieras av staten. Detta innebär också omfördelning av ekonomiska medel, men målet med den är inte direkt ekonomisk utjämning av klyftor. 

Utbildning kan du inte överlåta till någon och bli av med, den har du hela livet och är på många sätt en bättre metod för att skapa goda livschanser för alla människor än vad pengar är. Den med utbildning kan fungera i samhället och känner till hur man skaffar sig ett jobb där man tjänar bra om det är något man vill göra. Sjukvård ger människor andra chanser, inte heller här är syftet direkt utjämning av klyftor, även om det innebär en viss ekonomisk omfördelning är det inte själva omfördelningen som är målet – det är att ge alla tillgång till grundläggande sjukvård. Samma sak gäller med omsorg, även om man kan diskutera dess omfattning.

 Jag kommer att utveckla mina resonemang om att ändå finansiera skola, vård och omsorg via staten i ett senare inlägg. Även vissa andra saker kan skötas statligt, men dessa saker bör vara ytterst få, ytterst välmotiverade och de bör inte syfta till utjämning av ekonomiska klyftor.

Syftet med denna text är att visa att ekonomisk omfördelning avsedd att skapa lika ekonomiska förutsättningar inte borde eftersträvas. Det vore direkt fel principiellt, och omöjligt att genomföra på ett bra sätt praktiskt. Jag är övertygad om att vi kan ha en fungerande välfärdsstat utan att ha utjämning av ekonomiska klyftor som mål. Varför skulle vi straffbeskatta någon, för att denne arbetar hårdare, smartare eller längre, för att ge en annan människa något som denne är villig att betala för?

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län