Ras och politik

Den här texten bör läsas i sin helhet. Ämnet är känsligt och läsning av hela texten förebygger missförstånd.

7 augusti 2014 skrev Samson Beshir och Tobias Hübinette i Svenska Dagbladet om rasbegreppet. Deras text handlade om regeringens förslag om att ta bort rasbegreppet ur svensk lagstiftning, vilket Beshir och Hübinette vände sig emot. De ansåg att begreppet fyller en funktion för att motverka diskriminering, eftersom det blir lättare att kartlägga den.

Jag håller inte med om Hübinettes och Beshirs slutsats. Varje gång vi använder ett begrepp får detta begreppet ett starkare fäste i vårt tankesätt. Ju oftare vi talar om ”raser”, även om vi menar det som en ”social konstruktion”, kommer vi att tänka i termer av ”raser” – och den första tanken människor då får i huvudet är inte sociala konstruktioner utan biologiska raser. Så min åsikt är att den antirasistiska rörelsen inte har något att vinna på att behålla rasbegreppet.

Däremot är deras text intressant på ett annat sätt. I texten talar författarna nämligen om att rasistisk diskriminering oftast utgår från hudfärg och fenotypiska drag. ”Fenotypiska drag”. Detta är vad som enligt Svenskarnas Parti utgör grunden för om någon kan vara svensk eller inte. I en intervju sade en företrädare från det partiet att detta är det kriterium man kan avgöra någons ras med i de flesta fallen. När det är tveksamt ska en myndighet istället avgöra hur det är, ”baserat på de senaste studierna som finns om genkluster, alleler och haplotyper”.

Detta reser en del intressanta frågor. Finns det biologiska människoraser? Hübinette och Beshir verkar inte anse det, men de vill använda samma språkbruk och terminologi som Svenskarnas Parti. Om biologiska människoraser finns, spelar det då någon roll? Bör vi tala och diskutera detta som vilket annat ämne som helst?

Det jag inledningsvis vill konstatera är att den första frågan är enbart vetenskaplig, inte politisk. Existensen eller icke-existensen av människoraser är ett sakförhållande, och något som ska avgöras av forskare, inte politiker.Vi bör inom detta område, liksom inom alla andra vetenskapliga områden, lyssna främst på forskarna och grunda vår uppfattning om sakförhållandet därefter.

Vad är en ras? Enligt Nationalencyklopedin är ras en ”undergrupp inom en art vilken har utseendemässiga eller fysiologiska särdrag som skiljer den från andra undergrupper inom arten. Ras är inget enhetligt biologiskt begrepp och används numera främst bland husdjur.”. Innan jag går vidare vill jag bara konstatera att Hübinettes och Beshirs definition av ras verkar likna denna definition. ”Diskriminering grundad på fenotypiska drag”. Fenotyp är alltså en organisms fysiska skepnad eller en specifik egenskap. Den bestäms av genotypen, samt dess samverkan med miljöfaktorer. Enigt Nationalencyklopedin är fenotypen ” resultatet av den ärftliga konstitutionens (genotypens) reaktion med miljön”. Det låter som att svart hudfärg exempelvis skulle räcka, såvida man inte anser att själva färgen är en social konstruktion.

Ras är dock givetvis ett relativt begrepp. En poäng som Richard Dawkins ofta gör är att alla kategoriseringar inom biologin som finns, mellan olika arter, raser, undergrupper, mellan däggdjur och reptiler etc., är påhittade av människor. Vi observerar skillnader och klassificerar saker därefter.

Människor har en benägenhet att vara essentialistiska, vi vill hitta kärnan i vad som är en kanin exempelvis och avskilja det från andra organismer. Men alla arter förändras långsamt genom evolution, och förgrenar sig i nya arter och raser. Innan den första kaninen fanns så fanns varelser som liknade kaniner, som någon gång övergick till att vara det vi kallar kaniner. Detta skedde inte på en dag utan över många, många generationer. Det finns alltså ingen ”essentiell kaninighet”, ingen ”äkta kanin” eftersom varje generation och varje individ i någon mån är unik eftersom alla är stadda i konstant, långsam förändring. Vi klassificerar dock saker i arter och raser för att göra det lättare för oss att skilja på dem, och man kan studera när arter övergår till att bli andra arter. Exempelvis fanns någon gång det första däggdjuret, den första primaten, den första homo erectus och den första homo sapiens sapiens.

Detta är relevant eftersom användandet av ordet ”ras”  om människor leder tankarna till andra raser, som olika hundraser. Varje tänkande människa inser snabbt att eventuella skillnader mellan människor inte motsvarar skillnaden mellan exempelvis en chihuahua och en schäfer. Därför finns det en uppenbar brist med att använda samma begrepp, särskilt då begreppet i en mån är relativt. Det kan nämligen genom ordvalet implicera att skillnaden mellan människor baserade på hudfärg är betydligt större än vad de faktiskt är. De som använder argumentet ”Jaha, men om en svart människa som föds i Sverige blir svensk, blir en hund som föds i ett stall då en häst?” borde alltså sluta med det.

Människan klassas som en art. Även det är ett relativt begrepp, men ett som har större betydelse än ras. Olika arters definition grundas på flera saker, bland annat kan individer av en art inte föröka sig med individer av andra arter, åtminstone brukar avkomman bli steril, dessutom delar artens medlemmar vissa egenskaper. Nu är det även möjligt att studera variationer i själva arvsmassemolekylen, DNA. Alla artens medlemmar har en gemensam förfader. Detta är lite missvisande uttryckt, eftersom alla levande varelser har en gemensam förfader, men alla människor har en viss gemensam förfader, alla hundar har en annan och så vidare.

Kungliga vetenskapsakademien gjorde ett inlägg i debatten om raser år 2000. Tio professorer skrev en text om rasbegreppet. En sak som konstateras tidigt är att geografisk differentiering är orsaken till att vi är ljusa eller mörka. Starkt pigmenterad hud utgör ett bra skydd mot solens strålning, men strålningen behövs samtidigt för kroppens produktion av D-vitamin, som är livsnödvändigt. Därför finns människor med mörk respektive ljus hy. Det är inte märkligt att människor som levt i grupper långt från varandra förökat sig mest inom gruppen och därför spridit gener som ger starkt pigment eller svagt pigment, om man accepterar tanken på naturligt urval. Samma sak gäller antagligen skillnaden i kroppsstorlek och form, i vissa klimattyper är en slank kropp med långa armar fördelaktigt, i andra en mindre kropp, i andra en rundare kropp. Dessa skillnader är dock ytliga och påverkar troligen inte andra kroppsfunktioner.

Forskarna konstaterar därefter att raser kan vara ett användbart begrepp för att skilja på undergrupper inom arter, som inte leder till att arten splittras i flera arter. Dessa undergrupper kan dock få fertil avkomma med varandra och art är fortfarande ett betydligt mer relevant begrepp. De konstaterar därefter att det är svårt att avgöra om exempelvis neandertalare, homo erectus och homo sapiens skulle betraktats som olika arter eller raser.

Forskarna tydliggör sedan att inga ”rena raser” existerar i naturen, på grund av blandningen och att det därav uppstår så många variationer i underkategorierna. Skillnader inom en art som schäfrar och chihuahuor har uppstått genom noga planerad avel. Vidare konstaterar forskarna att ”rasblandning” mellan människor inte har några som helst dokumenterade negativa effekter. Här börjar vi närma oss kärnan i mitt resonemang. För att göra den relativa aspekten i rasbegreppet så tydlig som möjligt citerar jag rapporten direkt:

”Det finns ingen samstämmighet i försöken att klassificera mänskligheten i olika raser, och inga givna normer för vilka kriterier som skall användas eller hur gränserna skall sättas. Mänskliga befolkningar är variabla och föränderliga, de har blandat sig och delats upp under olika tider, förflyttat sig till nya områden och kanske återvänt till tidigare bosättningar. De geografiska mönster som vi kan iaktta idag idag kan inte tolkas som grenar på ett stamträd som skilts åt och sedan under lång tid inte haft några kontakter med varandra. Den bilden kan gälla för vissa isolerade befolkningar, men på andra håll, t. ex. inom Europa och i Kina, har sporadiska folkvandringar och erövringar gjort att släktskapen mer kan liknas vid ett nätverk eller en spaljé än ett förgrenat träd”.

Detta är i princip så tydligt det kan bli (och denna insikt stöds av internationell forskning, källa finns i slutet av inlägget). Begreppet ras är relativt, att säga att människor tillhör olika raser fyller ingen särskild funktion och blir missvisande, eftersom variationerna snarare liknar ett nätverk än ett träd. Det finns inget som tyder på att variationerna i hudfärg har större betydelse för vår intelligens eller personlighet än vad vår hårfärg eller ögonfärg eller vårt fingeravtryck har. Dessutom är variationerna inom olika, relativt godtyckligt klassificerade grupper människor större än variationerna mellan dem. Exempelvis gjordes en studie 1972, då forskaren Lewontin använde sig av klassiska markörer från 190 populationer som han delade upp i sju ”rasgrupper”.  83 procent av variationen fanns inom populationerna, endast 6,3 procent fanns mellan ”rasgrupperna”, den övriga andelen var skillnader mellan olika populationer inom samma ”rasgrupp” (källa finns i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport).

”Det här stämmer inte!” kanske en förespråkare av att mänskliga raser existerar skulle hävda. ”IQ skiljer sig mellan länder, de i Afrika har lägre än de i Europa, de i östra Asien har högre än de i Europa. Dessutom är den västerländska civilisationen överlägsen, afrikanerna hade knappt uppfunnit hjulet innan européerna kom dit”.

Först av allt ska jag visa att det sista påståendet inte stämmer. Stora Zimbabwe är ett exempel på det. Det var en stad i nuvarande Zimbabwe, som var ett betydande handelscentrum och beräknas ha haft omkring 18 000 invånare som mest. Långt före några européer kom dit. Försök har gjorts att bevisa att staden i själva verket grundades av vita européer, men detta går faktiskt att avfärda som den brännvinsadvokatyr det är – det är bara en slutsats vissa vill dra för att de bestämt sig för att tro att afrikaner inte kan bygga något.

Sedan vill jag ifrågasätta uppkomsten av IQ och mänsklig civilisation. Flera faktorer spelade in när de första mänskliga flodkulturerna i Mellanöstern uppkom, när hjulet uppfanns och när Europa började bli rikare och mäktigare än den övriga världen. Det finns mycket som tyder på att när vissa tekniska och vetenskapliga genombrott inträffat har flera dynamiska effekter följt av det, som gett förutsättningar för nya genombrott. När skriftspråk först började användas måste detta gett en enorm fördel för de individerna som gjorde det eftersom kunskap kunde börja ackumuleras. Samma med saker som boktryckarkonsten, hjulet, ångmaskinen och användandet av siffran noll. Ekonomisk frihet och rättssäkerhet skapar exempelvis enormt förbättrade förutsättningar för människor att ägna sig åt det de är bra på, samt leva trygga och lyckliga liv där deras kreativitet kan användas till fullo.

Min teori är att när högkulturer började uppstå så skapades där enormt mycket större potential för utveckling än i den övriga världen. Utbytet av idéer ledde till större och större framsteg. Detta var inte till följd av några enskilda individers förändrade biologiska egenskaper, utan genom att dessa individers förutsättningar förbättrades enormt genom den kunskap som ackumulerades, och möjligheten till denna ackumulering skiljer sig mellan olika regioner bland annat genom hur samhället styrs.

Det ska poängteras att det var när Europa började utforska och handla med resten av världen på 1500-talet som kontinenten verkligen började bli mäktigare än den övriga världen. När den industriella revolutionen sedan inträffade, i kombination med en vetenskaplig revolution, skedde detta på samma sätt, genom ackumulerad kunskap och utbyte av idéer, som gav ännu större potential till utveckling. Ekonomisk frihet, rättssäkerhet och demokrati har varit grunderna för den enorma tekniska och ekonomiska utveckling som skett de senaste 200 åren. Idag finns massor av människor med ursprung från Afrika och Asien som lever och verkar i denna civilisation, och massor av länder utanför denna civilisation som utvecklas snabbare än den själv. Att påstå att Västvärldens utveckling helt eller framför allt beror på skillnader mellan mänskliga raser och genotyper är därför att göra det extremt enkelt för sig. Det finns absolut inget som tyder på att det är den avgörande variabeln, men mycket som tyder på motsatsen.

Vad gäller IQ-skillnader är ras och hudfärg långt ifrån den enda tänkbara förklaringen. Tvärtom finns ingen studie som på ett tillfredsställande sätt visar kausala samband mellan olika länder och olika IQ-värden som beror på ras. Däremot finns andra möjligheter. Hjärnan är inte statisk utan plastisk har forskningen på senare tid visat, hjärnan är formbar och IQ-värdet är det likaså. Vår IQ påverkas i allra högsta grad av förutsättningar givna av miljön. Det är därför inte konstigt om människor i fattiga länder, som kanske inte lärt sig läsa, som kanske är undernärda och som saknar de förutsättningar vi i rika länder har, uppvisar lägre IQ-värden än någon som har alla dessa förutsättningar.

Det finns individuella skillnader i potentialen för utvecklingen av IQ, så IQ påverkas på individnivå både av arv och miljö. Men det finns inget som tyder på att det finns någon ”genetisk potential” för IQ för människor som sammanfaller med hudfärg. Däremot finns den tänkbara förklaringen att människor, genom att ha tillgång till skriftspråk, större idéutbyte, ackumulerad kunskap och den mångfald av intryck vi har i ett informationssamhälle, får en högre IQ. Helt enkelt eftersom hjärnan påverkas av dessa intryck. Det finns ett namn för det, Flynneffekten, som innebär att IQ-tester blir svårare över tid. Människors IQ blir alltså allt högre, snittet höjs och därför försvåras testerna. Effekten är så stark att människor i början av 1900-talet skulle klassats som förståndshandikappade idag. Det var de självklart inte, men de skulle fått det resultatet i testerna. Flynneffekten har börjat avta i de mest utvecklade delarna av världen, men det finns inget särskilt som tyder på att den inte kommer att fortsätta i andra delar av världen tills de fattigare länderna har uppnått samma grad av utveckling som Västvärlden. Då kommer de globala skillnaderna i IQ mellan länder sannolikt att vara mycket små. Det är de redan, jämfört med variationerna inom länderna.

Låt oss dock, för sakens skull, anta att det finns skillnader mellan mänskliga raser. Vad skulle det innebära?

Ingenting! Det finns skillnader mellan kvinnor och män biologiskt, oklart i hur stor omfattning. Normer om hur kvinnor och män ÄR är ändå skadliga, eftersom den individuella variationen inom grupperna är mycket större än den mellan grupperna, så därför blir normerna både missvisande och självuppfyllande profetior. Samma sak skulle gälla med ras. Det finns heller inget som tyder på att barn av ”mixat” ursprung skulle innebära några nackdelar på något sätt, för någon. Trots det tror exempelvis Svenskarnas Parti att ”rasblandning” är fruktansvärt och håller på att förstöra Sverige och världen.

Världen är idag mer globaliserad än någonsin förr. Därför förekommer antagligen ”rasblandning”, alltså att människor med olika hudfärg får barn med varandra, i större omfattning än någonsin tidigare. Världen håller dock inte på att gå under – den är bättre än någonsin. Världens samlade BNP växer och växer. Den extrema fattigdomen håller på att utrotas, liksom analfabetismen, spädbarnsdödligheten och krigen. Krig förekommer fortfarande, men förut var det normaltillståndet, nu är det undantaget. Vetenskapen har kommit längre än någonsin tidigare. Om människor med olika hudfärg får barn med varandra eller inte har nog väldigt liten betydelse för detta, vad som avgör är snarare att vi har kapitalism, ekonomisk frihet, fred, rättssäkerhet och demokrati.

Överväg för ett ögonblick hur det vore att leva i en nationalsocialistisk utopi. Rasen är det överordnade målet, individerna är bara vägen dit. Du kanske får njuta av livet och en viss frihet, men det ultimata målet med din existens är att sprida dina gener. I allt väsentligt är du inte mer än en bricka i ett schackspel, eller en viljelös soldat i ett strategispel som Age of Empires. Skulle du känna dig attraherad av eller kär i en person med en annan hudfärg än din skulle du få förtränga känslorna.

Jag tror inte på några inneboende, ”andliga” världen. Eftersom jag inte gör det ser jag inget som helst värde av utopin ovan. Meningen i att bevara en ”ras” om en sådan finns är högst oklar. Det är bara individernas lycka som spelar någon roll, och varför skulle den ökas alls av att leva i utopin ovan? Lyckan skulle snarare minskas extremt, på grund av de enorma frihetsinskränkningar som skulle krävas för att uppnå denna rassegregation. Allt helt utan anledning.

Personligen, om jag blev förälskad i någon med en annan hudfärg än min, skulle jag inte bry mig en sekund om ”raser” eller ”undergruppsvariationer”. Helt enkelt för att jag är en individ, vad som spelar roll för mig är min lycka och att de människor jag bryr mig om är lyckliga. Inte något kollektiv av människor med svagt pigment, som faktiskt är ganska godtyckligt definierat. Det är min övertygelse att alla människor skulle bli lyckligare om de tänkte på samma sätt som jag i denna fråga.

Vill du nödvändigtvis hålla dig till människor med samma hudfärg som din, och förtränga eventuella känslor för människor med en annan, så är det din rätt att göra så. Om du rent estetiskt skulle föredra vit hy framför svart eller vice versa är detta också upp till dig. Men om du argumenterar för att det finns människoraser som inte är ”menade att leva tillsammans” så kommer jag argumentera emot dig och om du försöker påtvinga andra människor din uppfattning om det så ska hela det demokratiska samhället bekämpa dig.

Hübinette och Beshir har säkert välvilliga avsikter med sin text. Jag anser dock att det vore bättre att överge tänket om människoraser, överge essentialismen, överge kollektivismen och istället se varje individ för vem det är, precis som vi ska göra med människor av olika kön. Diskriminering motverkas mycket bättre på andra sätt än att tala om ”kaukasier” och ”negroida” människor. Min slutsats är att det inte finns fog för att tala om mänskliga raser, särskilt som det leder tankarna till fel slutsatser på grund av rasbegreppets betydelse när man pratar om exempelvis husdjur. Min förhoppning är istället att vi kan leva i en värld där alla har samma rättigheter, samma frihet, och goda livschanser att uppnå lycka och sträva mot de mål i livet som de anser är viktigast. Jag tror att vi är närmare en sådan värld nu än någonsin förut.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län

Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.archive.org/web/20060112075402/http://www.kva.se/KVA_Root/swe/academy/publications/academy/thinkrace.pdf

Internationell forskning stödjer slutsatserna i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport: http://web.ornl.gov/sci/techresources/Human_Genome/elsi/minorities.shtml

Hübinettes och Beshirs text: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/avskaffa-inte-ras-som-begrepp_3802634.svd

Intervju med företrädare för Svenskarnas Parti: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5875476

Fenotyp enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/fenotyp

Raser enligt Nationalencyklopedin: http://www.ne.se/ras/290898

Arter enligt enligt Nationalencyklopedin:  http://www.ne.se/art