För ett kunskapsideal på lärarutbildningen

”Hur kan vi egentligen veta vad som är kunskap? Det är ju ett relativt begrepp och dess betydelse har förändrats över åren. Vi kan inte säga att vi vet vad som är och inte är kunskap. Därför är det omöjligt att mäta kunskap.”

Så skulle jag sammanfatta min syn på postmodernismen. Det är en ideologi och ett sätt att se på världen, som ofta går ut på att ifrågasätta sanningar som vi tar för givet. Detta är en bra sak att göra, det är nyttigt att inte fastna i slutsatser och uppfattningar bara för att ”det alltid varit” så. Det finns dock olika lägen när detta passar bäst att göra. Postmodernimens sätt att ifrågasätta hela kunskapsbegreppet är intressant filosofiskt, men när det är vad som lärs ut av professorer till studenter på lärarutbildningen så är det ett problem.

Vad man säger om man påstår att det inte går att mäta kunskap eller ens veta vad det är, är att hela tanken om en skola med kunskapsmål, betyg och undervisning med syfte att lära ut bestämda saker är meningslös. Vi kan ju inte veta vad kunskap är, så hur kan vi då säga att vi ger eleverna kunskap när vi undervisar dem? 

Detta synsätt strider direkt mot läroplanen som är målbaserad. Läroplanen bygger på tanken att man kan göra en bedömning av vad eleven lärt sig. När professorer på lärarutbildningen säger att det inte går att mäta kunskap eller veta vad det är, strider alltså dessa professorers undervisning direkt mot en central princip i läroplanen för skolan.

Men har inte professorerna rätt då? Finns ingen akademisk frihet, vet inte forskarna bättre själva om sitt område än regeringen? 

Jo, så är det. Forskningen finansieras i väldigt många fall statligt, men staten kan ju inte säga åt forskarna att det ska forska om något, ta emot deras resultat och sedan förkasta det. Det vore som om staten skulle berätta för försvarsmakten exakt hur Sverige ska försvaras, och ignorera den komptetens som byggts upp där genom åren.

Att postmodernistiska professorer ska få hålla på med sin postmodernism på akademin är därför givet. Däremot måste det inte finnas med i blivande lärares undervisning. Dessa blivande lärare kommer faktiskt att ha ett yrke där de är ansvariga för att följa den nuvarande läroplanen. Om de lär sig på lärarutbildningen att dess centrala princip är meningslös, hur kommer det då att påverka deras arbete?

Det måste finnas ett sätt att utvärdera om skolan gör sitt jobb bra. Skolan är skattefinansierad, människor är tvingade att betala en del av sin inkomst för att finansiera den, och de är dessutom faktiskt tvingade att skicka sina barn dit (eller flytta) eftersom vi har skolplikt i Sverige.  Då kan vi inte bara säga att kunskap, som är huvudmålet med skolan, inte går att mäta och sedan rycka på axlarna åt alla internationella undersökningar som visar att Sverige ligger i botten vad gäller mätbara kunskaper. Det måste finnas mätbara, utvärderingsbara mål med skolan.

Att kunskap inte går att mäta är dessutom fel, eller åtminstone extremt missvisande. Kunskap är ett relativt begrepp, men alla begrepp är relativa eftersom de uppfunnits av människor med subjektiva uppfattningar. Vi kan inte alla kan ha samma bild av vad kunskap är. Det betyder dock inte att vi ej kan ha ett hum om vad kunskap är. Vetenskap går oftast ut på att komma med hypoteser, och sedan försöka falsifiera dessa, testa om de stämmer. Om de inte blir falsifierade efter många försök anses de vara trovärdiga, och på det här sättet ackumuleras kunskap. Denna kunskap är inte absolut, men det är vad vi har skäl att tro baserat på det vi vet idag. Men postmodernisterna får det att låta som att vi inte kan ha minsta aning om vad kunskap är.

När man sedan sätter upp mål för undervisningen, går det alldeles utmärkt att ta reda på om en elev nått upp till dessa eller inte. Det vet vare person som jobbet med att undervisa. Postmodernisterna använder ofta ordet mäta  vilket är missvisande, eftersom det låter som att mäta omkretsen på ett träd eller något liknande. Ett mycket bättre ord är bedöma. Det går att bedöma om en elev nått upp till betygskriterierna eller inte.

Det finns dessutom forksning som visar vad som faktiskt händer i hjärnan när man lär sig något. Det är fortfarande långt ifrån möjligt att se exakt när man lärt sig en specifik sak, eller veta exakt vilken pedagogik som är mest effektiv för lärande, men man kan se nya mönster i hjärnan efter att någon exempelvis löst mattetal i bara en halvtimme. Detta föreläser de också om på lärarutbildningen, samt målstyrd undervisning, men när andra föreläsare säger att vi inte kan mäta kunskap eller veta vad det är ger det en väldigt motsägelsefull bild.

Att ifrågasätta sanningar som vi tar för givet kan vara bra. Postmodernismen får dock inte avgöra hur blivande lärare ska undervisas. Då får vi en skola utan mål, syfte och mening. Vad som behövs är mätbara mål med undervisningen, och lärare som kan använda sig av dessa. Mitt förslag är därför att de pratar ihop sig på lärarutbildningen och ser hur de kan hålla postmodernismen till sin egen forskning och utanför när de ska undervisa Sveriges blivande lärare, som ska följa den rådande läroplanen.

Oscar Matti

Liberala Ungdomsförbundet i Uppsala län och lärarstudent