Detta inlägg tar upp förkortad arbetsdag.
Argumentationen för förkortad arbetsdag lyder ofta: "Arbetsdagen har blivit kortare och kortare. Förut jobbade folk 12 timmar per dag eller längre, det har gradvis förkortats till 8. Vi kan korta ner det mer".
I sak korrekt, arbetsdagen var längre förut. Logiken är dock problematisk. Kan vi förkorta arbetsdagen till sex timmar, så borde vi kunna förkorta den till fyra, och två. Det är möjligt att detta faktiskt går i framtiden, när tekniken är så avancerad att robotar kan utföra i princip alla sysslor åt oss. Detta går dock inte att forcera fram, och vi når knappast dit fortare om vi arbetar mindre.
"Men det skulle gå! Med bibehållen lön! Produktiviteten skulle öka om man fick jobba kortare och hade mer ledigt!"
Detta är möjligt. Men hittills har jag inte sett någon undersökning som visar att en sådan ökad produktivitet täcker upp för de förlorade timmarna.
Problemet är enkelt att förklara. Minskar du arbetsdagen med två timmar, så minskar du tiden du producerar med 25 procent. Om den mängd du producerade förut är X, och din produktivitet (hur mycket du producerar på en given tidsenhet) är densamma, så har du minskat din produktion med 25 procentenheter, det kan uttryckas som X gånger 0,75. Du måste alltså öka din produktivitet så mycket att de ersätter dessa 25 procentenheter om du ska producera X igen. Det arbete du utförde under de två timmar du inte jobbar längre måste du jobba igen under dina sex timmar. För att producera X igen måste du på två timmar producera lika mycket som du gjorde förut på två timmar och 40 minuter. Vad som förut tog 160 minuter måste nu göras på 120 minuter. Det är en rejäl produktivitetsökning, och den följer inte nödvändigtvis av att arbetstiden förkortas.
I vissa branscher går det att öka produktiviteten. Den kan ökas ganska mycket genom effektivare arbetsmetoder, men dessa kan utvecklas oavsett hur lång arbetstiden är. Den kan i vissa fall ökas genom att helt enkelt arbeta hårdare. I vissa yrken går det, även om det är svårt att på 120 minuter göra vad som normalt tar 160 minuter. I vissa andra yrken är det dock inte möjligt enbart genom att jobba hårdare. En lärare kan exempelvis inte undervisa tre klasser samtidigt bara för att hen är energisk.
Om det är så att produktiviteten ökar så kan man ta ut det antingen som mer i lön eller som mer fritid. Det bör vara upp till individen att göra upp med arbetsgivaren. Jag ser inget egenvärde i att folk jobbar stenhårt hela dagarna. Däremot ska man ha en sak klar för sig: Om man minskar arbetstiden med två timmar (eller en timme) följer inte magiskt en produktivitetsökning, som gör att den totala produktionen blir densamma fast du kan vara ledig en eller två timmar längre. Vad som händer är att du producerar mindre. En arbetstidsförkortning kan möjligen komma den andra vägen: Du hittar på ett sätt att jobba hårdare eller smartare som gör att du ökar din produktivitet, och tar ut vinsten av det i mer ledig tid istället för mer pengar för det du producerar.
"Men folk blir stressade av att jobba länge!"
Inte nödvändigtvis. Det är inte främst genom att förkorta arbetstiden som man minskar stress. Det är genom att man känner att man har koll på sina arbetsuppgifter, att man är trygg med att man klarar av dem men samtidigt finner dem stimulerande, att man har en bra kontakt med och litar på sina kollegor, och en fungerande relation till sin chef, som gör att stressnivån hålls låg. Dålig kontakt med chefen och kollegorna kan vara oerhört stressigt även om man enbart jobbar fem timmar per dag, men har man ett bra samarbete med både chef och kollegor, jobbar med det man vill göra och känner att man klarar av det, så går det alldeles utmärkt att jobba åtta timmar om dagen.
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar